FF - 365 Dagar

Kapitel 2 – Mimmi
Jag vaknar med ett ryck när något kallt och vått rinner över mitt ansikte. Jag setter mig upp i sängen med öppen mun och känner vatten smaken mot tungan. Jag vet precis vilka som gjorde detta.
”Oskar! Taylor! Ni ligger risigt till!” Jag kliver ur sängen och torkar håret med en handduk som jag glömde på golvet kvällen innan. Jag byter ut mitt nattlinne mot ett par mjukis byxor och en T-shirt.
Jag springer nerför trappan och krockar nästan med hushållerskan Medellin.
”Sorry”, säger jag på reflex och fortsätter springa mot köket. När jag kommer dit sitter redan Oscar och Taylor vid bordet och äter.
”Go’morron, Mimmi”, säger Patrick, min fosterfar. ”Sovit gott?” Han tittar upp från tidningen, granskar mig och återgår sedan till sitt.
”Har du duschat?” frågar Mornicka, min fostermor. ”Gjorde inte du det igår?”
Oskar fnittrar och Taylor lipar åt mig. Nu är nog. Jag orkar inte mer!
”Nej, jag har inte duschat! Skitungarna hällde vatten över mig! De förstör mitt liv Mornicka! Det har de gjort sedan de kom hit!” Jag drar ut min stol och sätter mig ner med armarna i kors över bröstet.
”Så ja, det är inte så farligt. Ät nu, innan maten blir kall.” Hon ställer ner en stor portion med ägg och bacon framför mig och jag börjar surt äta.
Mitt namn är Mimmi Hawk och jag är 16 år. Jag bor tillsammans med miljonärsfamiljen Crown i en pampig herrgård på den Amerikanska landsbyggden.
Mornicka och Patrick har två ”söner” som de adopterat, medans jag bara är deras foster barn. Jag får allt jag pekar på och är den rikaste ungen i skolan. Men snart ska jag byta skola, börja på en vanlig kommunal skola som inte kostar pengar. Jag ryser vid tanken. Äckliga koridorer, smutsiga elever. UCH!! Jag hatar mitt liv!
Skitungarna skrattar åt mig och kallar mig egoistisk. Jag är väll inte ett ego! Eller? Kanske… Nej. Jag har ett liv som flickor skulle kunna döda för. Jag ska vara glad! Inte helt nere…
Jaja. Jag reser mig upp, tackar för maten och går tillbaks till mitt rum. Jag tar på mig en blå klänning som räcker mig till knäna, svarta svagt genomskinliga strumpbyxor, vita knähöga klackstövlar och ett halsband av 50 karats guld. Jag sätter upp håret i en tillfällig hästsvans och börjar sminka mig; puder, mascara, ögonskugga, läppstift, kajal, ALLT! Jag flätar håret och granskar min spegelbild. Perfekt skulle de flesta säga. Men jag känner mig inte så. Jag känner mig obekväm i allt smink. Men om jag inte har det skulle jag vara en nörd. UCH!
Jag tar på mig ett par vita handskar, lindar en sjal runt halsen, tar på mig mina solbrillor med blåa bågar, greppar handväskan och joggar nerför trappan.
”Jag drar nu!” ropar jag in i köket. ”Jag är hemma innan middan!”
”Okej! Ha det så kul och hälsa till Annica!” svarar Mornicka.
Jag går ut genom dörren och ser att Ann redan kommit. Hon sitter i förar sätet på sin gula Porsche och flinar mot mig.
”Tja, bruden!” säger hon när jag sätter mig på passagerarsidan. ”Sovit gott?”
Jag nickar. ”Men killarna hällde vatten över mig så att jag skulle vakna.”
Hon snörper på munnen och startar motorn. ”Ja, så kan det ju bli ibland… Men nu så ska vi ha en fantastisk dag på gallerian! Okej?”
Jag ler. ”Visst! Jag ska ha världens bästa dag med världens bästa vän!”
-----------------------------------------------------------
Detta kapitel var lite dåligt men jag lovar att de kommer vara bättre i framtiden!

Nej, det var ju superbra! ♥

Du skriver grymt bra! Känn dig bevakad!

Verkligen jätte bra

Awesome alltså^^♥

Bra!

Vänta nu här, vad gör denhär utanför fanfiction-tråden???

Det här är ingen fanfiction
Utan om man har historier som inte är inspirerande från någon film eller bok så hamnar de i Kreativs-forumet^^

För det är ingen fanfiction

men vad är det då, det står i signaturen att det är en ff -_-'