Häxlärling

Asm!!!! Superbra!

Zooooper!

Tack för kommentarerna KANSKE börjar bli bättre nu Men det KOMMER bli bättre! Haha, men jätteroligt ändå att ni gillar det! ♥

Kapitel: 5
Det var morgon. Det var dagen då Arthur och Merlin skulle komma. Sigrid steg upp från sängen och satte på sig sin svarta klänning. Hon började borsta sitt hår. När hon var färdig så gick hon ut från rummet och gick igenom det långa rummet med tavlor. Hon stannade upp vid tavlan på Iris när hon var ung.
Hon var så vacker då.
Sigrid studerade den noga och helt plötsligt märkte hon något konstigt i bakgrunden... Hon såg en mystisk figur där. Vem kan det vara?
Hon hann inte studera den mer för Philip kom och sa att Iris väntar på henne så hon var tvungen att gå.
”Där är du! Vi måste städa innan Merlin kommer!” Sa Iris.
”Men det kommer ju ta evigheter!” Sa Sigrid ängsligt.
”Ja, om man städar vanligt men inte om man städar med magi!” Sa Iris som om det vore helt självklart.
”Men jag kan inte städa med magi!”
Iris suckade. ”Men det är därför du är här i häxtornet, för att du ska lära dig att använda magi!” Sa Iris irriterat och himlade med ögonen.
”Men... hur gör man?”
Iris suckade. ”Vi får dela upp oss. Jag dammar och du moppar, tvättar, sorterar tvätten, diskar, polera och putsa. Formlerna står i boken, kapitel ett vid hemkunskaps formler.”
”Men, jag måste ju göra jättemycket och du ska bara damma böcker och sånt, bara damma!”
”Ja, du är ju den som behöver lära sig mest, jag kan redan det fattar du väl! Och du, vi har många böcker som behöver dammas!” Sa Iris och log ondskefullt.
”Men...” Sigrid hann inte säga mer för Iris hade gett henne boken och gott och börjat damma. Sigrid suckade och slog upp boken.

Sigrid var i det stora rummet och moppade golvet, då såg hon Philip stå vid tavlan med Iris på.
”Vad gör du, Philip?” Frågade Sigrid försiktigt.
”Va? Inget jag bara kollar på tavlorna... Öhum... Nu måste jag gå!” Sa Philip besvärat och gick igenom vägen.
Sigrid stannade upp vid tavlan och studerade den. Det var något mystiskt med den. Det är nåt mer än figuren i bakgrunden... Något med hennes ansiktsuttryck kanske? Men det måste finnas en historia om den...?
Plötsligt hörde hon ett skrik. Hon vände sig fort om och såg Iris stå vid dörröppningen helt blöt.
Sigrid hade helt glömt moppen som höll på att moppa golvet, den hade fortsatt att moppa och den hade fortsatt mot Iris och moppade henne.
”SIGRID! VAD HAR DU GJORT!?” Skrek Iris. Hon var helt röd i ansiktet av ilska.
”Förlåt!” Sa Sigrid förskräckt.
Iris tog fram ett trollspö och trollade fram nya kläder på sig och gjorde sig torr.
”Man får tydligen göra allt själv...” muttrade Iris för sig själv.
”Ett trollspö?” frågade Sigrid förvånat när hon var framme hos Iris.
”Ja, ett trollspö! En pinne med magi instoppat i sig! Jag ska lära dig att använda ett trollspö någon gång, men verkligen inte nu! För nu måste du få ett straff!” Sa Iris med en ondskefull blick i ögonen.
”Ett straff?”
”Ja, ett straff för att du inte hade kontroll över din magi. Efter Merlins besök ska du få ett straff.”
”Jaha, men vi får nog fortsätta att städa nu då...” sa Sigrid försiktigt och för att komma in på ett nytt ämne.
Iris nickade och fortsatte att städa samtidigt som hon tänkte ut ett straff åt Sigrid. Ett hemskt sådant...

Stakars Sigrid

Jätte bra!
Stackars Sigrid!

Tack hörni Här kommer ett kapitel, kan ni kommentera så snart som möjligt så kommer ett längre kapitel som är lite mer spännande

Kapitel: 6
Sigrid suckade nöjt. Äntligen var hela tornet rent och fint. De blev precis färdiga innan Merlin och Arthur kom.
Det knackades på porten och Philip öppnade.
”Hej Philip!” Sa Merlin glatt.
”Hej Merlin!” Sa Philip och skakade hand med Merlin.
Sigrid försökte hitta Arthur men hon såg honom inte.
”Hej! Eh... Jag undrar en sak...” Sa Sigrid lite försiktigt.
”Vadå för något lilla vän?” Frågade Merlin och log.
Han hade långt vitt skägg, gröna ögon, en lång röd tunika och en röd hatt.
”Jo... Öhum... Var är din lärling?”
”Du menar Arthur? Ja, han kommer men han hittade en sten med ett svärd i. Han tyckte den verkade intressant och så ville han ha svärdet. Han är stark så han klara säkert att dra ut det, hur så?” Sa Merlin och skrattade lite för sig själv över det.
”Jo, han är nämligen min bror...” Svarade Sigrid.
”Jaha, så du är Sigrid! Han har berättat om dig!”
Sigrid nickade och log.
Det blev tyst en stund men det avbröts av att Arthur kom inspringande med folk bakom sig.
”Merlin! Merlin! Jag har blivit kung!” Ropade han, glatt men förvånat.
”Va!? Har du blivit kung? Hur då!?” Frågade Merlin chockerat och han spärrade upp ögonen.
”Jag drog ut svärdet och det visade sig att det var ett magiskt svärd som suttit där i flera hundra år! Och den som drog ut svärdet skulle bli kung och jag drog ut det!” svarade Arthur, fortfarande häpen.
”Arthur, har du blivit kung!? Grattis!” Sa Sigrid och log stort.
Arthur vände sig om.
”Vem sa det?” frågade han först lite undrande men log när han såg vem det var. ”Sigrid! Hej var det du? Tack!”
Sigrid tänkte precis säga nåt men då kom massvis med bybor som ropade och hurrade: ”Länge leve vår kung! Arthur!”
Alla stirrade häpet på Arthur.
”Wow, Arthur du ljög inte!” Sa Philip och la en vänskaplig hand på Arthurs axel.
”Ja, jag ljög inte! Jag kommer att bli kung!”
”Men lugna ner dig pöjk!” Sa Iris sedan lite irriterat.
”Förlåt... Men jag är så nervös för den nya rollen som kung och så glad...” Sa Arthur och suckade lite.
Han drog sin hand genom sitt ljusbruna lockiga hår och det kom tårar från hans blåa ögon.
”Gråter du, Arthur?” Frågade Sigrid förvånat.
”Ja, för någon trampade på min fot! Hårt...”
”Oj! Förlåt!” Sa en liten flicka. Hon hade långt blont hår och hon var så lång så hon nådde Sigrid upp till knäna, svarta ögon och ett långt vitt tygstycke som skulle föreställa en klänning. ”Jag ville bara se vår nya kung!”
”Det gör inget lilla vän, men nästa gång trampa inte så hårt på min fot.” sa Arthur och skrockade lite.
”Okej.” Sa hon glatt och skuttade iväg.
Sigrid tyckte det var jobbigt att höra byborna ropa att Arthur hade blivit kung så hon gick iväg.
Hon gick till det stora rummet med målningarna, nu har hon mer tid att studera tavlan på Iris när alla var upptagna med byborna och den stora nyheten att Arthur blivit kung.
Hon fattade inte varför, men hon hade verkligen fastnat för tavlan! Hon kände att hon bara var tvungen att lista ut det mystiska med tavlan...
”Vad gör du?” Frågade Philip som plötsligt dök upp.
”Philip! Oh... Det är så att jag har studerat tavlan mycket, jag vet att det är något mystiskt med den... Det finns en mystisk figur i bakgrunden som exempel, det finns en historia om tavlan, det vet jag! Och jag tror du vet om historien... Eh... Kan du berätta?” Sa Sigrid lite tvekande.
”Jag är nog tvungen.” Sa Philip och suckade.

Vad tycker ni? ♥ Mer?

Villket roligt kapitel

Tack Lida Kul att du tycker det är kul Nästa kapitel redan nu xD

Kapitel: 7
”Den här tavlan målades ungefär för 325 år sedan då jag levde och Iris och jag var förlovade...” Philip blev avbruten av Sigrid.
”Va!? Var ni förlovade!? Hon verkar ju hata dig ju!!!”
”Jag kommer till det senare! Lugna ner dig, lilla häxa... Okej var var jag...? Just det! Vi var förlovad och ett lyckligt par. Hon var en häxa och jag var en greve som också var smed. Det var faktiskt tack vare oss som Arthur blev kung...”
”Hur då?”
Philip suckade. ”Jo, för att bevisa vår kärlek så gjorde jag ett svärd som hon förtrollade så den hade speciella krafter, vet inte riktigt vilka, men i alla fall! Vi satte dit svärdet i en sten och vi bestämde oss att när vi skulle gifta oss så skulle vi dra ut svärdet och har det som familjesvärd. Men du det är en liten rolig sak. Du vet den där boken som en vanlig människa skrev, 'Svärdet i stenen' heter den. Han som skrev den hade på något sätt kommit in till den magiska världen och då såg han svärdet. Och han var väldigt förtjust i boken som handlade om Arthur och riddarna av runda bordet så han använde de figurerna till sin bok och vi i den här magiska världen tyckte det var så roligt så vi anordnar ett teaterspel som handlar om den boken varje år! Haha! Vi gör det på människovis också, pjäs brukar de kalla sånt här, så det är tack vare mig och Iris att vi har en av årets roligaste tillställningar!”
”Jaha, jag och min familj brukar alltid kolla på den, men vem är figuren i bakgrunden på tavlan?” Frågade Sigrid.
”Jag kommer till det också... Hmm... Just det ja! Vi skulle ha det som familjesvärd, vi skulle ge det till vårt barn och vårt barn skulle ge det till sitt barn och så vidare. Men det blev aldrig som vi tänkt oss, för en dag så kom före detta mäster-häxan Hedvig och berättade att Iris blivit utvald att bli nästa mäster-häxa och hon tackade ja, men det hon inte visste var att mäster-häxan inte får vara gift så våra planer krossades...” Philip drog ett djupt andetag, han hade inte hunnit andas medan han berättade. Men det tyckte Sigrid var lite lustigt... Alltså, han var ju ett spöke...
”Stackars er! Vad sorgligt! Fortsätt!” Sa Sigrid och spärrade upp ögonen.
”Okej. Det var också så att mäster-häxan inte fick vara kär i någon person, Iris hade ingen aning om det, inte jag heller. Varför vet jag inte... Men det var någonting med krafterna och rollen som mäster-häxa, nått sånt... Men i alla fall så var det var jag som fick reda på det först om de speciella reglerna mäster-häxan har. Jag tänkte gå till Iris och berätta detta för henne så hon skulle säga upp sig till att bli nästa mäster-häxa men det var försent, för hon var mitt uppe i att bli avmålad till porträttet här...” Philip pekade på tavlan och tänkte fortsätta men blev avbruten igen av Sigrid.
”Hur kan det var försent bara för att man blev avmålad till ett porträtt?”
”Det var inte vilket porträtt som helst, det var mäster-häxans porträtt! Ett speciellt porträtt som visar officiellt att man är den blivande mäster-häxan, när man påbörjat det så är det ingen återvändo, målarna har nämligen inte lärt sig hur man slänger en sån tavla och ett speciellt magiskt band dyker upp just under tiden man blir avmålad... Men när jag gick in till rummet där porträttet blev till så såg målaren mig i bakgrunden och han målade dit mig men jag stod ju i skuggan och han målade dit de detaljerna så man måste kolla noga för att kunna se mig på tavlan.” Philip suckade men log lite svagt.
”Men hur kan man se att det är mäster-häxans porträtt?” Hann Sigrid fråga. Hon hade fattat det mesta, men inte exakt allt...
”Kolla runt Iris hals. Där hänger ett halsband med en stjärna och två trollspön på, det är det speciella mäster-häxans halsband.” Sa Philip.
”Men fortsätt berätta!” Sa Sigrid spänt.
”När porträttet var färdigt så såg Iris mig och frågade vad jag ville och jag berättade mäster-häxans regler och hon blev helt chockad och förtvivlad. Hon började gråta och jag också. Jag kommer ihåg det som om det vore igår! Jag minns att hon sedan sa: 'Det ända jag kan göra är att använda formlen som få slut på allt det här!' Jag förstod inte vad hon menade men det visade sig att hon menade att använda en formel som dödar folk. Hon tog upp ett trollspö och plötsligt så var jag aska som låg på marken...”
”Men, du är ju ett spöke nu inte aska. Men varför gjorde hon så!? Hon älskade ju dig!” Sa Sigrid.
Philip log lite. ”Det gjorde hon med... Du förstår nog kanske sen! Men sedan använde Iris en till formel som gjorde mig till spöke, jag kände mig kall, känsellös och hungrig! Jag kom ihåg att Iris sa: 'Jag får inte älska en människa men ett spöke är inte längre en människa, Philip. Vi kan vara tillsammans men du måste vara min tjänare, det sägs att alla stora häxor har spöken till tjänare, nu kan vi älska men inte i nöd och lust.' Sedan vände hon säg om och sprang iväg, förtvivlad. Jag tyckte hon var gåtfull också så jag förstod inte helt vad hon menade. Hon var så annorlunda ibland på den tiden så jag försökte hjälpa henne på alla sett men hon blev så förtvivlad så hon började hata mig men jag vet att hon är sitt sanna och vackra jag där inne.” Sa Philip.
”Oj! Vad dramatiskt och sorgligt och spännande...! Men nu måste du få mat om du blev hungrig när du blev spöke!” Sa Sigrid och förde honom till köket för att ge honom mat men hon var tvungen att fråga honom en sak först. ”Du sa att hon började hata dig för hon gillar dig, men varför är hon så elak mot alla andra också?”
”Hon är gammal och har hållit på att hata mig så mycket så hon har börjat vara elak mot andra, hur så?”
”Hon tänker straffa mig i morgon, hårt!” Sa Sigrid och tittade ner i golvet.
”Oj då! Lycka till! Det bör du behöva!”
”Va! Kommer hon straffa mig så hårt? Du sa ju att hon är snäll egentligen!”
”Ja, men när det gäller straff åt lärlingar är hon elak och ond!” Sa Philip med spöklik röst.
Sigrid svalde en klump som dök upp i halsen men fortsatte gå mot köket med Philip hack i häl, om man nu kan säga så om ett spöke...
”Hjälp!” Pep Sigrid när det gick in till köket och hon såg Iris.
”Vad är det med dig då?” Frågade hon.
”Jag tänkte göra i ordning mat till Philip.” Sa Sigrid fort och försökte låta lugn utan att lyckas.
”Jaha lycka till med det! Det lär du behöva!” Sa Iris och gick ut från köket.
Sigrid ryckte på axlarna och tog fram lite mat och gjorde i ordning en måltid.
”Har du ätit förut, Philip?” Frågade Sigrid.
”Nej.”
”Okej, men nu ska du få äta!” Sa Sigrid och tog en sked stoppade den i maten så den blev full med mat och stoppade den i Philips mun men då hände något konstigt, skeden kom igenom Philips huvud.
”Ojdå! Tydligen kan inte jag äta...” Sa Philip besviket och suckade.
Han gick ut och Sigrid satt kvar och bestämde att äta upp maten för att trycka ner fjärilarna som dykt upp i magen när hon tänkte på straffet hon skulle få...

Nästa kapitel är början på andra kapitlet på word och där kommer en speciell grej dyka upp som alla som läst det från denna (typ min familj) älskar! Hihi, hoppas ni kommer gilla det

Mer! Bra kapitel!

Super bra kapitel