Fortsätt på dikten...

men nu är det höst
trist och hemskt
jag vill ha ett kall
från ett äventyr ett liv
en frihet av ljus
då blir jag fri
och kan flyga
vart jag vill

Tyvärr nalkas vintern så dyster och kall förmörkar mitt sinne med is och kallt.
Isen den hårdnar och man halkar överallt. Mörkret det fortsätter irriterande nog.
Men snart kommer den det hoppas nog alla. Solen den ska skina och man ska sluta lida.
Lida i detta mörker.

och dö i månskenets ljus och brinna på djävulens bärga moss

Men sedan kommer solen, som är så len och skön.
Och gräset mellan tårna är det som är grönt.


[HAHA skrattar ihjäl mig av denna dåliga dikt]

Fågel sång tjugofyra sju
Och kossor som säger mu
Vita stränder och vågors svall
Ljudet av regn mot hård metall
...

MadEye Moody det var inte alls dåligt det var fint dessutom är det här bara en kom igång övning kan man säga, typ om man har skrivkramp eller nåt

Barnen som skrattar när vågorna leker
Löven som vajar i vinden
Jag kan släppa ut håret och låta det fångas av vinden som är ljummen
Det är till den tiden jag längtar
...

(sry om jag kmr och förstör eran fina dikt, det är inte riktigt min grej men det verkade så kul xD)

Och snart är den här
både sommar och bär
fast bär kommer när det är höst
det är den grå höstens enda tröst
...

(Du förstör ingenting jue, det är bara på skoj, dessutom var den bra )

(skönt att höra ^^)

Hösten vars kalla vindar får naturen att stänga ner
Löven faller, gräset vissnar och blommorna försvinner
Allt detta sker i klara skiftande färger, brunt, gult, orange och rött. Röt som blod
...

Solsken, det vi alla längtar till
Det som gör så att vi vill
Att vi vill gå till sommarns sken
Och känna det mjuka gräset mot mitt ben



OJ! Så inte att Cara hade gjort före mig! O.o

Fast vad jag vill mest av allt
är inte att slippa från allt som är kallt,
utan att leva bland stolta drakar
konstiga maskiner och krokiga spakar