Häxlärling

haha vlk tur att hon dumpade felix.... hahah nu blir det sä'kert cleo och mårten..... )

Haha! xD Okej Men jag tackar djupats innerligast! ♥ ♥ ♥ (Eller hur man nu säger...)


Tror du det? Alltås, hon älskade honom, hon kanske mår väldigt dåligt över det? Har du inte tänkt på det? O.o Han är ju snäll när han inte är fulll liksom Haha, vilken politiker jag var då xD


Nämen, vad gulligt! Tack!


Nämen åh! (Använder min brors citat här xD Han säger så jmt!) Vad snäll du är!!! Blir jätteglad över att höra att du gilla det jag skriver! En av mina drömmar är ju att bli en "profesionell skrivare"! Då menar jag en som skriver, ingen maskin som skriver ut saker


Tror du det? O.o

Kapitel: 32
Det var dags för undersökningen. Sigrid låg i sängen och väntade på att Cleo ska komma in och göra den. Sigrid kände en känsla i hela benen, en känsla hon inte haft på länge. Det kändes som om hon kunde röra på benen.
Hon ville inte ta några risker så hon låg i sängen och röde inte benen.
Äntligen kom Cleo med plåstret, hon satte det på Sigrids axel.
Stöten gick igenom hela Sigrids kropp, från topp till tår. Ett leende kom upp i hennes ansikte.
”Var slutade den?” Frågade Cleo förväntansfullt.
”Stöten kom genom HELA kroppen!” Svarade Sigrid glatt.
”Oj, vad bra! Kom så ska du få testa att gå!” Sa Cleo och hjälpte Sigrid att sätta sig upp och hjälpte henne försiktigt att ställa sig upp.
Det var vingligt för Sigrid att stå på golvet igen. Att stödja på benen var ju svårt efter att bara har varit stilla och inte kunnat röra på sig på flera dagar! Cleo höll ett stadigt tag om Sigrids armar så hon inte skulle trilla.
”Vad vingligt det är!” Sa Sigrid.
”Det brukar det vara för de som har haft samma sak som du.” Sa Cleo och log vänligt.
Sigrid började skratta. Det kändes så konstigt och det pirrade i magen, det tyckte hon kändes lite roligt och lustigt.
”Är det kul att stå på benen igen?” frågade därför Cleo.
”Ja!”
”Snart kan du åka tillbaka till häxtornet då!”
”Ja, det kan jag!” Sa Sigrid och suckade.
Hon gick framåt och tillbaka och Cleo höll i hennes armar och tog emot henne när hon trillade, som hon gjorde ett par gånger...
Sigrid började få kläm på det tillslut! Cleo släppte henne men gick bakom så hon kunde ta emot Sigrid om hon trillade.
Sigrid blev enklare trött nu efter att hon varit sjuk, så hon satte sig vid sängkanten och vilade upp sig.
När Cleo hade gått så drog Sigrid handen över håret, hon hade ett stort fågelbo där. Hon gick försiktigt till spegeln och tog upp borsten.
Hon började borsta sitt långa bruna hår, det gjorde ont att borsta där det stora fågelboet var. Sigrid hade hårömt hår så hon skrek till ibland, fast tyst.
När håret såg normalt ut så gick hon tillbaka till sängen och satte sig.
'Oj, vad skönt det är att gå igen!' Tänkte Sigrid och log. 'När jag kommer till häxtornet igen så ska jag försöka, fast jag tror det är omöjligt, men jag ska försöka komma överens med Iris som Philip ville! Han har ju berättat att hon har varit snäll, en gång i tiden...'
Sigrid suckade.

Hoppas ni gillar det!!! Kommentera supergärna och jag vet att det inte var precis det bästa

I LOVE IT

Jättebra!

Hoppas hon kmr överräns med Iris!

Jättebra kapitel hoppas hon kommer kuna komma överens med Iris

FÖRLÅT!!!
Jag har knappt skrivit nu på sistonde, men mycket har varit i skolan men nu, äntligen, är det sommarlov!!! Det har hänt så mycket första veckan på sommarlovet så jag har inte hunnit skriva... Och sen är det ett väldigt dåligt kapitel jag varit tvungen att redigera... Hoppas ni kan stå ut med detta kapitel... Och det blir bättre sen och uppdateringen kommer bli mycket bättre! Jag lovar!!! ♥
Men tack så mycket för kommentarerna! Och här kommer nästa kapitel i vilket fall som helst, fast det är väldigt dåligt kapitel...

Kapitel: 33
Pappa troll hade svimmat och låg på marken och mamma troll var skadad. Lillen var ju ett barn så ingen hade vågat skada honom och så kom ingen åt honom för att han stod i ett hörn och var rädd.
Linné, Arthur och Desideria hade också tyvärr tuppat av efter olika slag, bland annat ett hårt trollknytnäve slag, så det var bara Hasse och Lasse som var kvar och slogs på slagfältet.
Mamma troll gav tvillingarna en mördande blick och sedan sprang hon till anfall igen.
Bröderna lyckades försvara sig och sedan attackerade de henne. Hon började morra djupt och en strid hade börjat...

Lillen stod i hörnet och tittade på, han var verkligen rädd! Hans pappa låg på marken avsvimmad och hans mor var skadad och snart, kanske, skulle hon göra fadern sällskap. De där männen var bra på att slåss!
Lillen skakade på huvudet. Han måste hjälpa till! Han hade ju ändå sagt till sin far att han ville fånga ett par sådana monster vid namn människor som hans fader brukar fånga några gånger om året. De brukar inte få tag på människor så ofta men människor var ju så goda så han ville äta de här människorna...
Han bestämde sig för att hjälpa sin mor så morden kan laga till de här människorna!
Han tog ett par djupa andetag och hoppade fram från hörnet. När han kom fram såg han sin mamma trilla ner på marken.
Det var droppen! Nu blev Lillen arg! Han knöt nävarna och gick fram till fienden.

Hasse och Lasse tog upp en stor sten de såg och så använde de den och slog trollet i magen. När mamma troll låg på marken avsvimmad så såg de Lillen, han såg arg ut.
De såg att Lillen knöt nävarna och gick fram till dom. Han ville gå till anfall! Tvillingarna tittade på varandra med oroliga blickar. De ville ju inte slå ett barn!!!
Brödernas syster hade nyligen fått ett barn så de var nu sådana män som älskade att gulla med barn och ville inte barn något ont, fast det var ett troll, och nu så ska de slåss mot ett! Vad skulle de göra?
Hasse tog till orda. ”Lille vän, vi vill inte skada dig! Gör inte så här!”
”Men ni skadade mamma och pappa!” Sa Lillen ursinnigt.
”Vi var tvungna! För de började anfalla oss och ja, vad skulle vi göra? Vi vill ju inte bli middag och vi ha ett viktigt uppdrag som måste göras så vi kunde inte låta er äta upp oss, det förstår du väl?” Sa Hasse.
”Men... Men...” Lillen brast i gråt. Han grät och grät.
Hasse och Lasse gick fram till trollbarnet. De försökte trösta honom men det kändes konstigt för dom att trösta ett troll.
”Såja! Sluta gråta!” Sa Hasse.
Lillen gjorde som han sa och klippte till honom istället.
”Mamma och pappa är döda!” Snyftade Lillen efter att han klippt till Hasse.
”De har bara svimmat, gubben, så därför måste vi skynda oss iväg... Gör inget bara vänta på att de vakna och låt oss gå, snälla!” Sa Lasse vänligt.
”Lasse!” Sa Hasse förskräckt. ”Han slog mig! Och du ber honom om lov att få gå!? Han är inte snäll, han slog mig!”
Lasse blängde på hon och boxade till hans arm och vände sig till Lillen igen. ”Får vi gå?” Frågade han sen med ett vänligt leende.
”Men... Ni är ju så goda! Vi får inte äta människor så ofta, det är lite unikt... Men... Okej, men kan jag får smaka på er?” Sa Lillen med en blick som längtade efter att få smaka de ovanliga människorna.
Hasse och Lasse gav varandra en väldigt tvekande blick.
”Smaka på oss? Kan du berätta hur det går till?” Frågade Lasse tveksamt.
”Det är inget farligt. Ni får bara ett stort köttsår på armen som kommer göra så ni tappar mycket blod och vara där ett par månader bara... Som sagt, inget farligt!” Sa Lillen.
”Inget farligt!?” Skrek Hasse och Lasse förskräckt.
”Okej, kanske lite... Man kan ju få blodförgiftning och sånt. Det är nog lite farligt, men jag är så sugen!” Sa Lillen.
”Du får nog vänta med och smaka... Du får vänta till nästa gång din pappa fånga en människa...” Sa Lasse.
Han och hans broder skyndade sig att smyga iväg från Lillen och började väcka kungen, Linné och Desideria och sprang ut ur grottan innan Lillen hann protestera.

Hoppas ni ändå gillade det fast det inte var så bra... Kommentera gärna så kanske jag kan lägga upp ett till

Men herrejävlar vad bra det finns inte ord man kan beskriva hur jävla fantastisk du skriver

skriv mer!!!

Bra Majis!

OMG!!! TACK SÅ MYCKET!!!! ♥ Fy! Det värmer verkligen i mitt hjärta

Jag har redan hunnit redigera ett kapitel så det kommer ett till nu, fast det är nog också lite tråkigt...

Kapitel: 34
En dag hade gått. Sigrid hade börjat vänja sig nu med att gå. Hon hade klätt på sig sin svarta häxklänning och var spänd på att få komma till häxtornet igen.
Gunilla hade berättat för Iris att Sigrid var redo att komma tillbaka till häxtornet, så Iris skulle snart komma med sitt sura moln och hämta Sigrid.
Tillslut efter ett par minuters väntan från bestämd tid knackade det på dörren. Sigrid gick fram till dörren och öppnade.
”Hej, Sigrid...” Sa Iris och suckade tungt. ”Oj! Vilket mirakel, du kan gå! Nu gör du väl alla glad, eller?” Sa hon sarkastiskt och suckade igen.
Sigrid brydde sig inte om Iris sarkastiska kommentar. Sigrid tittade upp på henne och hon kunde nästan ana Iris sura moln.
”Hej Iris! Ska vi åka till häxtornet nu?”
”Det är därför jag är här! Varför skulle jag annars vara här?” Frågade hon och skakade på huvudet.
Sigrid suckade. ”Men ska vi dra nu då?”
”Ja, då slipper jag stå här och se på dig... På kvasten slipper jag ju det!” Sa Iris och vände sig om vid dörröppningen och började gå.
Sigrid följde efter. Men plötsligt stannade hon. Det tog en liten stund innan Iris märkte det. Tillslut när hon hade märkt det tittade hon fram.
”Vad är det?” Frågade hon och det såg ut som om hon hade bråttom.
”Iris, hur ska jag kunna färdas till häxtornet utan kvast? Jag har inte med min hit!”
Iris suckade. ”Du får åka där bak på min kvast... Kom nu!”
”Men, hur får jag plats...?”
”Du får se, kom!”
Sigrid gick lydigt efter, ut från huset. Där ute såg hon Iris kvast. Iris tog upp den och sa en formel, och som om det var Pinocchios näsa så blev den längre.
Sigrid stirrade undrande på den. Hon vaknade till liv när Iris skrek åt henne att sätta sig som hon lydigt gjorde.

Sigrid kunde skymta häxtornet bland molnen. Hon tog ett hårdare grepp om kvasten när de dök ner till porten. När det stannade så gick det in genom porten, när de var inne så kunde Sigrid verkligen känna att hon var tillbaka.
När de kom in så kom Philip dom till mötes. ”Hej Iris! Hej Sigrid!” Sa han leende.
”Hej Philip! Gör mat nu, jag tror Sigrid behöver lite.” Sa Iris och gick och började pyssla med sitt.
Sigrid suckade och satte sig ner i en stol. Vid bordet bredvid stolen låg formelboken. Brist på något att göra tog hon upp boken och började bläddra i den. Efter ett litet tag då hon läst nåågra sidor upptäckte hon en sak. Det var inte den boken hon brukade använda, denna hade helt annat innehåll!
Det var en formelbok med mörka formler! Och om magins världs mörka fiender!

Jaja! Hoppas ni gillar det

herrejävlar vad bra


Det finns inget tvivel du kommer att bli författare, det ka jag lova dig till 100%