Vrale PRS Emma07 och Vidomina

Rowan log genast åt hennes något gulliga reaktion,
”Det var meningen.” Log han mjukt tillbaks, gladde sig på något slags barnsligt vis över att han hade lyckats smyga sig på henne. Det leende han hade på läpparna blev än bredare då hon kysste honom. En kyss han omedelbart besvarade.
Han blev något besviken då han hörde knackningen, hade helst av allt ha fått vara ifred med henne. Han lät höra en lätt suck innan han vände sig emot dörren och släppte henne helt. Det besvikna humöret bättrades dock snabbt då han fick se Erland och Sienna där. Han hade funderat på att kontakta vännen för att berätta de goda nyheterna men det hade varit så mycket på en gång att det inte blivit av ännu.
”Tack detsamma. Jag lever.” Skrattade han glatt.

Sienna hade funnit sig tycka gott om både Thessa och Rowan under den rätt korta tid hon känt dem. Trots det kändes det ovant att umgås med så högadligt folk, hon hade ingen aning om hur hon skulle tilltala dem med tanke på att dem dessutom mest umgicks som vänner. Än så länge verkade hon dock inte ha tabbat sig för mycket. Hon log vänligt mot de båda, tog glatt Erlands hand då han erbjöd henne den.
”Vi är förlovade.” Utbrast hon glatt.

(Förlåt för kort!!)

(Ingen fara!)

Thessa var överraskad att se Erland och Sienna där. Visst, det var ju Rowans vänner. Och egentligen var det inte Erland eller Sienna som fått henne att känna sig lite osäker. Det var bilderna de triggade. Striden mellan Erland och Clavius. Clavius död. Men hon tvingade sig själv att också minnas den hjälp vännerna hade gett henne. För att träffa Rowan igen. De hade velat att de skulle bli sams igen. Och ja, här stod de nu..
"Erland. Sienna.", sa hon och förvånade sig själv en aning över att hon lät så lugn. Men snart skulle ett rus av glädje skölja över henne när Siennas ord nådde hennes sinne. "Förlovade..! Är det.. är det sant? Gratulerar!" Såklart att det var.

Erland log lyckligt och nickade instämmande efter Sienna. "Ja, det är det. Det var.. Det var farsan faktiskt. Och Anselm, ja.. de verkade ha kokat ihop det hela bakom våra ryggar. Jag hade ingen aning.", sa han och gav ifrån sig ett skratt för att sedan gå fram till Rowan och Thessa. Han såg lurigt på de. Thessa var inte säker på vad han ville.
"Och ni två, ni verkar ju.. sams?" Det var menat lite skämtsamt, som för att lätta stämningen. Det hade inte undgått honom att Thessa ryggat en aning då hon fått syn på paret.
Thessa harklade sig och ställde sig närmare Rowan om så gick. "Ja, faktiskt så.. Vi har också goda nyheter. Vi två.." Hon sneglade mot Rowan för att se på Erland igen. "..Ska också gifta oss."
Erland flämtade, tydligt häpen, men också glad för deras skull. Känslan förstärktes då han insåg att båda valt kärlekens väg. Det kändes skönt att de delade något tillsammans. Något mer. "Wow..", Erland samlade sig, skrattade, och såg på Rowan igen. "Nämen, då är det väl min tur att gratulera." Han sträckte en hand åt Rowans håll och klappade honom över axeln. "Nå. Vad väntar vi på då? Låt oss fira!"

Rowan vågade nog påstå att han sken som en sol då den här dagen knappast kunde bli mycket bättre nu.
”Grattis! Du måste sannerligen berätta precis allt om det här en god dag, Erland.” Log han stort, visserligen kunde han väl berätta nu men det var en tanke som inte verkade finnas i Rowans huvud just nu.
”Men av någon anledning så är jag inte alltför förvånad över din fars idéer.” Skrattade han lätt till, han skulle väl inte påstå att han kände vännens pappa väl men kände till genom Erland och träffat en del gånger under uppväxten.
Men han fick snart uppmärksamheten åt annat håll då Thessa tog över ordet, lade armen kring henne. Blicken lät han vila på henne, en blick av ren kärlek. Han log brett innan han gav henne en puss på huvudet och gick bort till ett hörn av rummet där dem hade en karaff och några glas ståendes.
”Du har så rätt så, det här behöver absolut firas.” Log han medans han hällde upp åt dem och delade ut.


Sienna betraktade de båda vännerna, för det var åtminstone så hon ville se på dem. Kanske ett slags hopp om att dem skulle kunna bli det trots att hon inte pratats vid dem många gånger ännu. Men hon var nyfiken, osäkerheten fanns där men dem verkade ändå normala. Hon vågade också påstå att hon kanske till och med kände igen sig lite i Thessa som också hon tycktes vara lite osäker.
Att dem alla skulle gifta sig gjorde bara lyckan större på nåt vis. Det gladde henne verkligen att höra att det hade gått bra för de båda andra också trots det bråk dem tycktes ha haft. Då hon fick sitt glas med dricka ifrån Rowan såg hon fundersamt bort emot Thessa för att sedan våga sig på att istället gå bort och ställa sig hos henne.
”Jag är så glad att höra att det gått så bra för er. Men oss kvinnor emellan så är jag så nyfiken på hur han friade?” Bad hon med ett leende. Frågan kom dels av nyfikenhet, men också ur en nyfikenhet på henne och att få tala lite med henne.

Erland behöll det breda leendet när han såg efter sin vän som gick efter drickan. "Såklart, min vän." sa han och tog emot glaset för att smaka på innehållet av det. Han smackade nöjt med läpparna och fokuserade på Rowan igen. Glad över att han gillade idén på Erland och Sienna som gifta. Men lika intresserad var Erland över kungen av Vrale och hans drottnings bröllop. "Jaha, vilka vet då?", frågade han sedan, som om han förväntade sig en förklaring eller liknande. Erland skrattade igen. "Alltså, jag menar, är det officiellt? När är bröllopet?", förtydligade han och sneglade mot Thessa, för att se efter ifall kanske hon hade snappat upp frågan, men såg lika snabbt tillbaka på Rowan igen, då den faktiskt var riktad till honom.
Erland gillade Thessa och kunde se att de skulle bli bra vänner, men faktum var ju att han var närmare Rowan och kände honom mer.
Han gladdes åt idén av ett kungligt bröllop. Det var precis något sådant riket behövde efter all tragedi det varit med om. Det skulle samlas många så fort nyheten spritt sig för att delta på festligheterna. Rowan, den sanna kungen av Vrale, skulle bli en omtyckt ledare. Det var Erland iallafall säker på. Och förhoppningsvis så skulle Erland få vara med på ett hörn där, om bara för att stå i sin väns skugga.

Thessa hade inte märkt det först, men hon hade stått på spänn när de två kommit in i rummet.
Det var när Rowans läppar rörde hennes panna som hon kände det. Lite dumt kanske, hon hade ju inget att oroa sig för där. Inte för Erland eller Sienna iallafall. Det hoppades hon inte på hursom.
De senaste dagarna hade det bara varit hon och Rowan, vilket kanske också gjort henne lite ovan att umgås i runt andra. Tjänarna, jo, de hade ju varit där och hjälpt till och frågat, men det var inte vän med henne. De gjorde sin plikt. Faktiskt så tyckte Thessa att de verkade inte se henne. De såg förbi henne, igenom henne. Hade hon tur så var det väl ett missförstånd blandat med hennes paranoida beteende. Alla i slottet förstod väl att Thessa hörde ihop med Rowan och skulle förhoppningsvis då behandla henne med den respekt hon förtjänade, den respekt någon förtjänade som var en vän till kungen.
Hon tvingade sig själv att lugna ner sig, samla sig. Det hjälpte att Rowan räckt över henne glaset, snudda hans fingrar när hon tog emot det. I hans närhet ville hon vara och stanna hos. Hans leende när han såg på Erland, när hon såg hans glädje, blev hon också glad. Thessa älskade det leendet.
Snart skulle hon vakna upp ur sina tankar då hon hörde Siennas stämma. "Hm?" Hon såg mot henne och skämdes för en sekund över att ha tappat bort sig i sina tankar. Bad en tyst bön att det inte hade speglats allt för tydligt i hennes ansikte.
"Åh. Jag tackar dig.", svarade hon och kände lugnet. Det skulle förmodligen vara lättare att prata med Sienna än vad hon trott. "Det var med er hjälp som jag och Rowan kunde återförenas igen. Jag är er evig tacksam.", log hon.
"Hur han friade?" Thessa såg ut att fundera för ett ögonblick och gav ifrån sig ett fnitter när hon spelade upp scenariot i sitt huvud. "Han frågade rakt ut. Det var samma kväll som ni tog med mig hit." Hon pausade och sneglade åt Rowan för att se på Sienna igen. "Jag trodde att det var över.", hennes röst sänktes. Men så sken hon upp igen. "Men jag är glad över att det inte var så. Jag kan inte se en framtid utan Rowan."
Thessa log och kände sig mer bekväm. Det hade varit skönt att kunna prata med någon, någon annan än Rowan. "Och Erland? Hur friande han?"

Den här dagen tycktes bli betydligt trevligare än vad Rowan från början räknat med. Från början hade han bara planer på jobb, så att istället få hit goda vänner och prata med var en positiv uppgradering. Nu hade han förstås haft Thessa att prata med men det var trevligt att ha andra att tala med också. Det blev nästan ensamt på ett vis i slottet - åtminstone nu innan han kommit igång med alla möten och liknande. Medans allting bara låg i planeringsfasen.
Efter att ha delat ut allas dricka lyfte han sitt eget glas till munnen för en klunk medan han ställde sig till rätta hos Erland.
”Inte många än så länge. Jag har inte riktigt kommit på bästa sättet att gå ut med det ännu, men det är väl bara att göra egentligen. Jag tror det kommer vara välkommet men man vet aldrig.” Sanningen att säga så var han lite nervös för det, för hon var ju ändå Clavius dotter. Det kunde hända att folket skulle vara missnöjda med det vilket inte vore den bästa starten för honom. Men det var förstås ingen oro han delgav Thessa. Han log och såg på vännen igen.
”Vi har pratat på att ha det i samband med kröningen. Ge alla en ordentlig anledning att fira.” Log han, dem alla kunde nog behöva det efter dessa åren. Han behövde det definitivt.
”Ni då? Har ni tänkt ut när ännu?” Frågade han nyfiket, samtidigt som han var väldigt glad över att få diskutera han och Thessas bröllop ville han veta mer om vännens också. Kanske vore det en bra distraktion ifrån all planering hans eget innebar ibland allt annat.

Thessas ord lockade fram ett leende på Siennas läppar, skakade lätt på huvudet som för att slå bort hennes påståenden.
”Jag har inte känt er särskilt länge, men ändå har jag hunnit märka hur fint ni passar ihop. Ni hade nog hittat varandra till slut ändå. Ni behövde bara lite hjälp på traven.” Deras kärlek syntes verkligen, den lös upp deras omgivning. Vilket var riktigt fint att se. För en tid sedan hade hon kanske sagt att det ingav hopp, men idag hade hon redan funnit sin drömman.
”Jag är glad att det gått så bra för er.” Log hon stort, lät blicken glida bort mot Erland innan hon lade den på två fåtöljer i hörnet. Hon nickade ditåt som för att uppmana den förhoppningsvis nyfunna vännen till att slå sig ner. Själv slog hon sig ner i en utav dem och satte ner glaset på det lilla bordet.
”Det gjorde han inte.” Sade hon med ett lätt skratt. ”Det var hans far. Eller ja, min också väl. Dem är goda vänner sen... ja, många år tillbaka. Dem fick idén sinsemellan att vi vore ett bra par och presenterade den för oss. Vad dem inte visste var att vi redan sågs då.” Sade hon med ett leende.

Dagarna som passerat hade gått åt att göra de sista planeringarna inför bröllopet. Fastän det var Rowan och Thessas bröllop hade Thessa upplevt det som att hon fått många detaljer att godkänna och frågor att svara på. Vilket inte egentligen gjorde något, tvärtom, hon uppskattade att de verkade vara många som ville ha hennes tycke. Även om det bara var plikter och rutiner.
Något som gladde Thessa med tiden var att de inte var ensamma i det. Rowan verkade ha bra hjälp och sällskap av Erland.
Thessa var glad över att ha utvecklat en vänskap med Erlands käraste- Sienna. På den korta tiden så kunde hon nog inse vad det var Erland hade fallit för hos henne. Thessa såg henne som genomgod och snäll. Och det var lätt att tala med henne. Hon fann sig i att berätta saker för henne som hon bara sagt till Rowan eller vänner från en gammal tid. Lycklig över att ha någon med sig som hon faktiskt såg som en vän och kunde våga lita på.
Thessa frågade om hennes åsikter och tycke. Sanningen var ju att bröllopet var inte bara Rowan och Thessas. Det var för folket också. Men livet som en adelsdam, prinsessa och snart som drottning över riket, var långt ifrån en arbetare i staden. Det var inte så att Thessa såg ner på någon för det, och absolut inte Sienna som kom från en sådan familj. Men hon var klok nog att lita på henne eftersom hon kände till livet i en annan samhällsklass.
Det var viktigt för Thessa att det skulle bli rätt, att de skulle ge rätt intryck. Många från adeln och kungligheter pressade på för att de skulle bli festlighet och högtid för de kungliga, att "det är precis det folket vill se- fröjdande kungligheter och pompa." De skulle utstråla säkerhet och trygghet för framtiden av Eimport, av Vrale. Men folket.. vad skulle de tro? Thessa kunde inte låta bli att tänka att de var att visa sig arrogant. Men kom tillslut till ro med att det bästa valet var att visa sin bästa sida. Hon litade på att hon ändå skulle fatta rätt beslut. Göra och säga rätt. Och framför allt.. så litade hon på Rowan. Kärleken för honom verkade bara ha vuxit med tiden, om det ens var möjligt. Men hon älskade honom så. Och att de nu skulle förenas för evigt.. det var överväldigande.

"Jag kan inte andas, Sienna. Det är så mycket folk- så mycket folk!", utbrast Thessa med eftertryck och vände sig åt Siennas håll med en panikslagen blick.
Thessa hade blivit eskorterad bort till sin brudkammare där hon bytt om och gjort sig, så gott som, redo inför den stora entrén. Smyckad och klar, men så var det bara nerverna som hon ville sätta band på. Hon var iförd i en brudklänning i vitt med en hint av purpur för att få henne att se mer levande ut mot hennes så bleka hy. Dekorerad med smakfulla ädelstenar kring hals och handleder och i öron. Prydd för ett kungligt giftermål.
"Jag trodde jag skulle hålla mig samlad.. men nu när vi är här och allt blir till verklighet, jag.." Hon stannade upp och slog sig ner på bänken inne i rummet. Hon gömde ansiktet i händerna. "Jag måste bara.. jag måste bara samla mig.", mumlade hon bakom händerna och tittade upp på Sienna med ett sammanbitet leende. Nervositeten var påtaglig.
"Klänningen.." Hon kände på kjoltyget, tappade orden och avbröt sig själv. Suckade istället. "Jag vill bara att de ska gilla mig.. Är det för mycket begärt, Sienna?

"Vi har samlats här idag för att vittna om Rowans kungörelse. Vi välkomnar och välsignar hans resa som vis och rättmätige ledare av vårat rike.", ekade prästens stämma i den väldiga kyrkan. En tystnad spred sig.
Där, framför prästen, trängdes gäster till brudparet samlade för att vittna om händelsen. Folket och gästerna, uppklädda i det finaste de hade, stod med nyfikna blickar och hörde på. Ivriga att få en glimt av kungligheten.
Prästen tog ett nytt andetag och höjde handen för att få folkets uppmärksamhet. "Det har varit en otäck tid. Ondska. Girighet. Och sorg." Nytt andetag. "Vi kan inte älta, ty det gör inget bättre. Det här är en tid för gemenskap, vänskap. Och." Blicken flackade över folkets huvuden. "Kärlek." Prästen sänkte sin arm.
"Det är med sann kärlek som vi ser Kung Rowan av Vrale axla denna roll. Och vi, folket, mina vänner. Ska vara hans stöttepelare. Vi är hans så som han är vår. Låt oss hylla Kung Rowan!", utropade han med höjd röst och fick då med sig gästerna i jubel och applåder. Ivriga över att äntligen få syna kungligheten.

Sienna var själv nervös inför dagen men kanske inte främst på grund av bröllopet. Just bröllopet hade hon verkligen sett fram emot, kanske först och främst för att få se sin nyfunna vän Thessa och Rowan äntligen få gifta sig. Men också för att hon fann det riktigt roligt att få vara delaktig i en sån här sak, i en sådan folkfest som det hade blivit. Det kom folk från när och fjärran bara för att få se på den efterlängtade nyblivna kungen och drottningen.
Sen var det ju det där andra också, det som verkligen gjorde henne nervös. Hon hade fått misstankar om att något var på tok redan för några veckor sedan men det var först nu som hon blivit helt säker på att hon faktiskt var gravid. Att berätta det för Erland just idag hade hon mest tyckt vore ett lägligt tillfälle, en glädjens dag. Hon trodde att han skulle bli glad men ändå var hon väldigt nervös trots det. I det hade hon dock funnit ett stort stöd hos Thessa - de båda kvinnorna hade verkligen funnit varandra vid det här laget och hon ville påstå att hon hittat sig en riktigt god vän. Hon hade varit den första hon delat sina misstankar med då hon inte velat säga något till Erland förrän hon var säker.
”Försök att inte tänka på dem. Tänk på Rowan istället och andas - det kommer gå bra.” Uppmanade hon vännen, glad att då en slags distraktion ifrån sin egen oro och istället koncentrera sig på Thessas. Men om hon skulle vara ärlig så skrämde nog folkmassan henne också något. Hon gick efter och slog sig ner på bänken bredvid vännen, förstod hennes oro. Beundrade nästan hur hon ändå höll sig så pass samlad, Sienna hade inte vågat ge sig ut inför allt det folket.
”Vem skulle inte vara orolig? Klänningen är otroligt vacker, och du med. Dem kommer älska dig.” Försökte hon lugna henne och lade huvudet lite på sned.
”Men det är inte för deras skull du är här, det är Rowans. Och jag kan garantera att han lär hålla med.” Envisades hon, försökte låta bli att få sin egen nervositet att gå ut över rösten eller ansiktet och oroa henne ännu mer. Hennes egen oro hade trots allt inget med detta och göra.

Rowan kände det som om han gick i en dröm, som om inget av det här verkligen hände på riktigt. Det var alldeles för overkligt att stå här, uppe vid altaret, färdigkrönt och väntandes på Thessa. Sin brud. Han hade aldrig vågat hoppats på att allt skulle sluta så bra. Särskilt inte efter att Clavius dött - en händelse han hade ett stygn av dåligt samvete för. Inte för Clavius, han hade verkligen förtjänat det, men för vad han med det gjort emot Thessa som förlorat sin far. Han kunde ju tala av erfarenhet av hur tufft det var.
Det kändes också som om han äntligen blivit sams med sitt förflutna på något vis. Att han inte längre sörjde föräldrarna på samma vis utan såg tillbaka på dem med glädje, kände stolthet över vad han lyckats med inför dem. Det var miljoner tankar som snurrade igenom hans huvud i denna overkliga stund, men ändå var det ändå han kunde tänka på då han vände sig emot folket och bröllopsmusiken istället började spela Thessa. Hans älskade Thessa.

Thessa såg upp på Sienna med ett tacksamt leende, inte helt övertygad om hennes ord. Hon ville tro henne, hoppas på att det var sant. De var ju där för Rowan och Thessas giftermål. Folket..
Hon rynkade pannan en aning och förbannade sig själv att hon tänkte så mycket på det. Att hon inte lyckats släppa sin oro för folket. Deras tycken och dömande.. det spelade väl ingen roll?
Beslutsamt rätade hon på sig. Nä, det var dags att fatta ett beslut. Redan nu kändes det bättre. Antingen skulle hon låta sig leva med oron och alltid se sig över axeln, eller så kunde hon släppa det och leva fullt ut, precis som hon ville. Med Rowan. Med Sienna och Erland.
Det var med säkerhet hon valde det senare och reste sig upp då hon inte hade längre betänktetid. Hon kallades på. Musiken gav signalen att det var dags att göra sin entré. Rowan, den nykrönta kungen, väntade på henne. Pulsen ökade. Men den här gången lyckades hon inte bli överväldigad av det.
Med en lika beslutsamblick mötte hon Siennas och reste sig. "Det är dags.", sa hon i ett andetag och sträckte sig efter Siennas hand för att krama om den. Men stannade upp för att granska henne ytterligare. "Och tack.", tillade hon sedan och iakttog sin vän. "Jag är jätteglad för din och Erlands skull. Han kommer att bli överlycklig, Sienna. Du ser strålande ut." Thessa kramade om hennes hand lite extra för att förtydliga sina ord och släppte sedan taget för att dra efter ett nytt andetag. Det vad dags. Nu. Men kontrollerat andades hon. Lät sig inte övertas av nervositet eller brådska.
Dörren till hennes kammare öppnades och Thessa fattade tag om klänningens kjol för att underlätta när hon gick framåt, mot altaret. Mot prästen och Rowan.
Nyfikna blickar vändes åt hennes håll. Gästerna. De sträckte på sig, flämtade vid åsynen och utbytte sitt tycke för kungligheterna i viskningar mellan varandra. Det var historia för Vrale och Eimport som skrevs idag. ​
Med så gott som lugnade steg närmade hon sig altaret och Rowan. Kände blickarna i ryggen, men lät sig fokusera på Rowan. Han ansikte. Hans leende. Hans blick. Så otroligt vacker. Thessa älskade honom så.
När hon kommit fram stannade hon framför honom och tog hans hand i sin. Nickade, som i en bugning. "Min kung.", viskade hon och gav ifrån sig ett tyst fnitter.
Prästen tog till orda.
"Mina vänner!", ekade rösten i mellan de gigantiska stenväggarna. Folkets sorl av röster sänktes och övergick till ivrigt lyssnade.
"Denna glädjes dag!", fortsatte han och höjde armarna som han gjort tidigare för att förstärka orden sina.
"Idag förenas Kung Rowan av Vrale, med hans drottning, Drottning Thessa av Vrale."
Thessa svalde i försök att behålla lugnet. Pulsen hade ökat. Blicken vilade på prästen.
Prästen sänkte armarna och vände sig om för att plocka upp en tiara av vackra stenar som gnistrade smickrande i ljuset. Han lyfte upp den i sina händer och gick lugnt fram till Thessa för att placera den över hennes hjässa. "Må dagarna bli välsignade av glädje och lycka." Thessa kunde inte höra ifall folket jublade eller ens gav ifrån sig något ljud. Här hade känslorna lyckats ta över. Det snurrade en aning. Hon hade blivit krönt drottning. Blicken for på Rowan och en uns av lugn infann sig. Lättnad.
"I Oldirs namn och vittne förenar jag er två, kung Rowan och drottning Thessa. Nu kommer dagarna för er. Som kung och drottning.", de sista orden riktade han till Thessa och Rowan specifikt. Den gamle prästen hade snappat upp Thessas oro och log vänligt mot henne, vilket även det lugnade henne.
Vaken ur tankarna vände de sig mot folket som jublade högt och applåderade. Ett leende spred sig på Thessas läppar. De gjorde det. Det var gjort. Det var Thessa och Rowan nu.

Sienna kände nästan en slags stolthet över att vännen var på väg ut till altaret, även om hon själv egentligen inte hade något att vara stolt över i det. Visserligen hade hon hjälpt till att få de båda att prata igen men sanningen att säga hade ju det först och främst varit Rowans förtjänst. Inget av det skulle ha hänt utan honom, utan hennes älskling. Att stå här vid sina vänners bröllop fick hennes eget att kännas allt mer realistiskt, och hon längtade verkligen. Särskilt nu. Hon hade slagits av tanken att dem kanske skulle tvingas att flytta det närmare efter denna nyheten, men det var välkommet. Trots att det skulle bli mer tajt att hinna planera allting.
"Andas." uppmanade hon och kramade vännens hand tillbaks, log ännu bredare då hon lyssnade vidare till henne.
"Tack." Fler ord kändes överflödiga. Hon var nervös, trots att hon ville tro att hennes älskade skulle bli lycklig, men vännens ord lugnade henne åtminstone något.
Hon fick snart annat att tänka på för stunden då ceremonin började, fick skynda sig ut till publiken då Thessa gått in - hon ville ju inte missa en sekund i onödan.
Då ceremonin väl var över och de förflyttat sig till självaste bröllopsfesten började hon genast söka efter Erland - de båda hade knappt hunnit ses under bröllopet eftersom de båda hjälpt brudparet på var sitt håll. Men nu var det dags, trots den oroliga klumpen i magen måste hon bara få gjort det. Men hon borde inte ha något att vara orolig över, och själv var hon bara glad över det hela. Då hon väl lyckats spana in Erland styrde hon stegen ditåt, leendes.
"Visst var det fint?" log hon.

"Min drottning." hon hade lockat fram ett ännu bredare leende på hans läppar trots att han inte trott det vore möjligt. Han försökte att koncentrera sig på prästens ord efteråt vilket helt enkelt var omöjligt. Det gick inte när hon stod bredvid så otroligt vacker.
Rowan kände sig helt enkelt obeskrivligt lycklig. Det var gjort - dem var gifta. Kung och Drottning av Vrale. Äntligen. Vem hade vågat hoppas på att det nånsin skulle sluta såhär bra? Inte han åtminstone. Med hans otursförföljelse tidigare i livet hade han alltid haft någon slags baktanke om att något kunde hända, att allt skulle gå fel. Trots att den var helt obefogad. Men att äntligen få stå här, höra prästen förklara dem vigda, att se ut över och höra folkmassans jubel med henne vid sin sida. Det kändes inte tillåtet att vara så lycklig. Han skulle efteråt inte kunna citera nästan ett ord av vad prästen sagt, men det bekom honom inte det minsta. Det var inte det viktiga där. Det viktiga var Thessa. Hans drottning.
Transporten till bröllopsfesten var även den fascinerande. Verkligen inte på grund av transporten i sig, men för allt folk. Det fick honom att inse vilket stöd han faktiskt hade ifrån dem, vilket var riktigt rörande att se. Dem hade inte haft en relation till hans familj på över tio år men nu välkomnade dem honom med öppna famnar och leenden överallt.
Väl inne i balsalen i slottet kunde han äntligen rikta sin uppmärksamhet till hundra procent till Thessa. Det hade den nog varit innan också, men nu kunde han göra det med bättre samvete. Innan hade han åtminstone behövt tänka lite mer på omgivningen också.
"Är du redo att dansa, min drottning?" log han lyckligt.

Erland hade varit upptagen med Rowan, hjälpt till, fast mera varit som sällskap. Rowan behövde inte särskilt mycket hjälp av någon. Och dessutom hade han ju tjänare som hjälpte till med. Men det var smickrande att Rowan önskat ha med honom vid sin sida när han gjorde de sista förberedelserna inför den kungliga ceremonin. Det var med stort leende på läpparna han såg på sin vän när han gjort entré och axlat rollen som Kung av Vrale.
Snabbt hade Erland skyndat ut i publikhavet för att se på, i hopp om att han också skulle finna Sienna där. Men det skulle inte dröja särskilt länge till innan ceremonin var över och framför gästerna visade sig de nya kungaparet. Följt av jubel och applåder.
Erland applåderade entusiastiskt, lycklig över att få vara deras vän och lycklig för deras skull. Han var säker på att de skulle styra Vrale i rätt riktning och göra det som var bäst för landet och folket.
Lycklig över vad som nyss skett, fortsatte festligheterna inne i slottet. Han hade försökt se sig om efter Sienna som tidigare varit med Thessa och därför hade skiljts åt. Men Erland hann inte få syn på henne då flera av gästerna skulle hälsa på honom, ta honom i hand och dela sitt tycke av de nygifta paret. Erland deltog halvhjärtat i hälsningarna då fokuset var på Sienna. Var någonstans var hon?
Inne i slottet antog Erland att han skulle få syn på henne. Därinne var det inte alls lika mycket folk som i kyrkan. Här var bara de inbjudna, vilket ändå innebar ett stort antal gäster för ett sådant spektakel.
Han höll sig undan för att hämta något att dricka och hann precis smaka av bägarens innehåll då han hörde en bekant stämma och vände om. "Sienna!", log han brett och satte ner glaset för att dra henne till sig i en omfamning. Han kysste hennes läppar lätt i en puss och iakttog henne en sekund för länge för att sedan lossa sitt grepp om henne. "Det strålar om dig.", log han och plockade upp glaset i sin hand igen. Thessas och Rowans bröllop hade väl smittat av sig på honom och satt igång tankarna för hans eget. Det skulle inte dröja länge tills Erland och Sienna också var gifta. Erland längtade. Tanken gjorde honom lycklig. Men han kom på sig att inte le alltför stort åt det. Hans far var förmodligen också på plats, och om det gick att undvika, så skulle Erland inte ge Brynjolf någon anledning att söka upp sin son och berätta vad mer han och Anselm hade kokat ihop.
Det var lätt att fokusera på Sienna igen. "Det var jättefint. Hell, kung Rowan.", sa han nöjt och höjde glaset mot henne för att smaka av drycken igen.
"Jag tror Rowan var rätt nervös, eller jag menar.. det skulle jag ha varit!", skrattade han. "Och Thessa? Hon verkade samlad.", hans leende svalnade och han såg ens mer fundersam ut. "Prästen.. ja, jag vet inte riktigt vad han svamlade om. Men ja, jo, fint var det." Erland skrattade igen. "Har du sett några du känner här?", frågade han då han synade bekanta ansikten passera förbi där de stod.

Thessa fann sig i någon slags förvirring blandad med lycka. Egentligen spelade ingen roll vad som hände nu. Så kändes det iallafall.
De hade blivit mötta av glädjerop och applåder. Lättnaden var påtaglig när det tillslut, äntligen sjönk in hos henne- hon var sedd och hyllad. Thessa välkomnade känslorna och gav ifrån sig ett lättat skratt då hon tackade för lyckönskningarna från gästerna som ville få en sista glimt av de innan Thessa och Rowan skulle försvinna därifrån med transporten bort till slottet.
"Jag önskar Camenag hade kunnat se det här med.", viskade hon till Rowan då hon kommit ut ur kyrkan.
Tillbaka i slottet igen fortsatte det livliga. Gäster, dans, musik, mat och dryck. Det var underbart att se. Folk var trevliga, grattade henne och bugade sig djupt eller neg. Inte egentligen något nytt för hennes del, men det kändes märkligt. Kändes det verkligen på något annat sätt nu, bara för att hon var drottning? Ja.
Hon såg sig om efter Rowan, vilket inte alls dröjde länge. Han som verkade vara huvudpersonen på festen. Thessas leende blev större, om möjligt. Lyckligt tog hon hans hand i sin. "Ja, min kung, det är jag." Hon sänkte blicken lite generat och gick med honom ut till ett utrymme på golvet för att snart röra sig i takt med musiken. Deras första dans tillsammans.
"Jag.. jag kan nästan inte tro att det är sant..! Jag är så lycklig.", viskade hon i hans öra när hon var så nära honom. "Jag har något till dig sedan. Jag tror.." Hon mötte hans blick. "..jag tror att du kommer att gilla det."