Gale Hawthorne - A piece in their game [SV]

Bara för att jag är sjuk idag och har ett överflöd med tid C: Varsågod fina läsare och tack åter igen ♥


Jag vet inte om ni har längtat något, men: LÅT DE 74 HUNGERSPELEN BÖRJA!
----------
Kapitel 9


Cinna drog upp träningsdräktens dragkedja och tillät sig sedan att sucka tungt. Det här var slutet. Snart skulle cylindern bakom Cinnas axel tillåta Gale att stiga in och förflytta honom upp till arenan. Han visste inte vad som skulle hände sedan eller vilken taktik han skulle behöva ta till. Människor skulle dö där uppe, de svagaste skulle gå upp i rök på bara några ögonblick.
"Var stark." Cinna la händerna tryggt på hans axlar precis då cylindern öppnades.
Gale svalde hårt och nickade sakta. Han gick förbi sin vän och försökte lugna ner sig då cylindern slöt sig omkring honom. Det blev obehagligt tyst. Han kunde bara höra sitt bultande hjärta och djupa andetag. Till och med de allra tystaste ljud som rört sig i hans omgivning var borta.
Plötsligt verkade hans utrymme bli mindre, det kröp till ingenting och Gale boxade desperat mot glaset. Svetten letade sig fram och han flåsade tungt då cylindern började stiga. Det sista han såg var Cinnas ansikte. Hans mun som formade ord som inte gick att höra, Gale kunde bara gissa. Sedan blev allting svart.

Efter vad som känts som ren tortyr i evigheter bromsade hissen in och ljus flimrade fram. Först såg han inte någonting. Han upptäckte inte ens att glaset lämnade honom ensam på en plattform då den försvann ner i mörkret.
Gale skuggade ögonen genom att lägga högra armen över pannan. Det hjälpte inte direkt. Hans ögon vägrade vänja sig vid den plötsliga ljusförändringen.
Det sprakade till omkring honom och spelledarens röst ekade ut över arenan.
"Nu är det dags! Låt oss räkna ner till de 74 hungerspelens början tillsammans!" Gale spejade sig omkring då han tillslut kunde urskilja grönskan och de 23 andra plattformarna med spelare på. Arenan var en skog! I allt detta kaos kunde han otroligt nog se ett ljus. Detta var hans hemmaplan.
59, 58, 57… Nedräkningen hade redan börjat och han hade ännu inte bestämt sig för hur han skulle bete sig då helvetet bröt lös. Han spanade efter nödvändigheter. Det var glest närmast hans fötter, men ju närmare man kom det glänsande ymnighetshornet, desto mer skatter fanns att finna. Vassa spjut och svärd stod staplade mot dess sida och korgar fulla med mat låg utspridda några meter därifrån. Gale svor inombords, han skulle aldrig hinna komma dit.
33, 32, 31… Tiden rann fort iväg. Han fortsatte söka med blicken efter ett lämpligt mål. Hans blick fastnade vid en ryggsäck kamouflerad i grönt. Den låg slängd några meter framför honom.
28, 27, 26… Nu släppte han ryggsäcken med blicken och tillät sig istället att fokusera på de spelarna han hade bredvid sig. På högra sidan stod en blek medelstor pojke från distrikt 3 (Gale såg siffran på hans axel). Han såg rädd ut och händerna skakade. Gale undrade om han själv också gjorde det.
19, 18, 17… På hans andra sida stod en rävliknande flicka och förberedde sig för språng. Hennes röda hår var uppsatt i en enkel hästvans och var även flickans mest utmärkta drag. Hon var från femman, Gale kom ihåg henne från slåtterfilmen.
Rävflickans gungande rörelse fick Gale att återgå till det viktigaste. Hans blick fastnade på ryggsäcken igen samtidigt som klockan tickade mot sitt slut.
5, 4, 3, 2, 1… Det gick knappt att förstå vad som hände. I ena stunden var de rytmiska slagen från nedräkningen där och i nästa var de borta. Han såg sig förvirrat omkring ifall någon rört sig. För om man gick av för tidigt så skulle man bli sprängd i bitar.
Sedan vaknade allt till liv. Rävflickan kastade sig fram efter en klase vindruvor innan hon vände på klacken och stack sin väg. Den bleka pojken till höger kutade iväg mot samma ryggsäck som Gale siktat in sig på.
Gale reagerade omedelbart. Han kastade sig efter honom och duckade då en kniv som kom flygande genom luften hotade att ta kol på honom. Karriäristerna var redan framme vid hornet och slungade nu vapen åt alla möjliga håll. Gräset färgades rött på ängen.
De nådde ryggsäcken ungefär samtidigt. Gale slet i den för att få pojkens grepp att lossna, men den andra var minst lika stark.
"SLÄPP!" skrek pojken panikslaget. Han lyckades sno åt sig den då den häftigt rycktes ur Gales grepp. Men lyckan varade inte länge. Den kvinnliga karriäristen från tvåan kastade målmedvetet iväg en kniv som träffade pojken i halsen. Han hostade våldsamt och föll ner mot marken. Ögonen var tomma, döda.
Ryggsäcken hade hamnat under den sorgliga kroppen. Gale satte sig fort ner på huk och försökte välta bort kroppen, men tiden var knapp. Flickan med knivarna hade siktat in sig på ett nytt offer, nämligen Gale. Hennes ögon var mordiskt svarta då hon sprang mot honom. Han skulle vara död om hon kom…
Han rullade häftigt åt sidan då hon kastade en kniv som träffade precis det stället där hans ben tidigare varit.
Gale tog sig upp på fötter. Han greppade en stor tygbit i förbifarten då han rusade förbi. Flickan med knivarna stannade upp bakom honom. Inte ens en karriärist kunde komma upp i den farten han höll nu.
Skogen slöt sig omkring honom, men Gale saktade inte ner förrän säkert en timme senare. Han kunde inte förstå att han klarat sig undan blodbadet. Det var helt otroligt. Sedan såg han framför sig hur Katta log. Han undrade om hon kollade just nu. Fast att han aldrig skulle få veta.

Awesome ♥

Åzum. ♥

Tack

super!!!!

Gudvad braaaaa ♥

UNDERBART! ♥

Amanda. Det här är... Ja, vad är det egentligen? Är det "Bara en berättelse, något som inte är så stort"? Nej. Tvärtom. Kan inte uttrycka mig riktigt, men jag kan säga att jag älskar det. Satsa på att bli författare, det kommer du klart lyckas med ♥

det här är så sjukt fantastiskt, kan inte beskriva i ord xP

Ni är så fina som skriver sådär snällt. Jag är seriöst nära till tårarna, kan inte sluta le.
Gsfslkfdnköfbwdlkfnweköfbkdlwfwe, ni får en teknologisk kram från mig eller något
Jag vet inte om ni förstår hur jäkla mycket det här betyder för mig. Gaaaah! Det är fortfarande ofattbart att folk är så söta.

Tack snälla ni, ni förgyller verkligen mina dagar ♥