Ännu en skrivtävling

skriv upp det nästa gång så är det lättare att komma ihåg jag har börjat göra det x3

Men jag hade det i färskt minne, men jag trodde att det var 10 Augusti och så har jag haft så himla mycket på schemat men jag tänkte "Nej, men det är ju många dagar kvar!". Jag hade redan börjat, men hade mycket annat att göra emellan xD För sidorna ty visste jag, jag måste skriva 5 för jagg inte var med senast, därför trodde jag att det var några fler på max Men jag ska skriva klart idag då!

jag kom på att jag inte hade skrivit något till denna tävlingen igår så jag fick lite panik men har kommit en bra bit nu :3 lycka till med ditt

Jag måste tyvärr meddela att jag drar mig ur tävlingen. Jag har helt enkelt knappt någon tid och mitt bidrag kommer inte att varken bli bra eller klar.

Jag skriver på 2 ff:s som jag redan knappt hinner med + att jag håller på at utveckla min egna första roman.
Så jag kommer inte göra denna tävling rättvisa.

Men jag kommer fortsätta följa tävlingen för att kolla hur det går för resten av deltagarna.
Lycka till!!! ♥

Nu kommer resultatet
fast en grej jag vill säga innan ingen åker ut den här omgången eftersom en deltagare var tvungen för att läman oss, så nästa omgång blir final
IAF nu kommer resultatet

1.Majis
2.Jen93

här kommer vinnaren Majis bidrag

Nu var det torsdag. Vilket betyder att det var för tre dagar sen jag började i skolan, den nya skolan. Det var första gången jag bytte skola och det var inte på det sättet som jag hade trott. Så jag hade trott i flera år var att jag skulle gå klart hela lågstadiet och mellanstadiet i byskolan jag gått i sen jag var liten, men nej då! Politikerna för denna kommunen jag bor i ville få mer pengar så de kom på den ”lysande” idéen att stänga ner femte och sjätteklassarna på byskolorna. Så... Jag ska gå i sexan i en skola en halvtimme därifrån jag bor!
Jag har då gått här tre dagar och skolan är ingen höjdare... Dålig luft i skolan så man få syrebrist och då ont i huvudet. Så man få dubbel huvudvärk om man räknar med den hemskt stökiga klassen. Jag har bara några få vänner, men de har jag glidit ifrån efter att varit mycket på sjukhus, så de hänger jag inte med... Jag har inga att hänga med! Jag är helt ensam! Och det finns inget att göra på rasterna på denna jävla skola!
Skolan är ett gammalt stort tråkigt hus med bara trappor, så om man måste gå med kryckor är det ju hemskt. Och allt är grått i korridoren så man blir deprimerad. Dålig luft också som sagt.
Skolgården består av asfalt, asfalt och asfalt. Ja... Om man inte räknar med den LILLA gräsplätten där man ska spela fotboll. Eller en liten sandplätt som också är till för fotbollsspel! Och jag som hatar fotboll!
Men nu på torsdag var det första dagen vi skulle ha idrott. Jag hade inte nån aning var idrottshallen låg så det var ett problem... Och jag hade ingen att gå med... Oh! När jag bytte skola fick jag mycket sämre självförtroende...

Jag gick runt på den hemska skolgården och tänkte på var idrottshallen kunde ligga. Jag avskyr att komma sent på lektioner och sånt så jag vill ju liksom gärna veta. Den låg nära matsalen hade jag hört... Hmm... En halvtimme kvar tills det börjar... Borde gå nu... Men vart?
”Anna, vet du när idrotten börjar?”
Jag vände mig om. Det var en från min klass, Felicia. Hon stod där med sin kompis Greta. Båda hade vinterjackor på sig nu vid vintern och stod där och pratade med mig.
”Om en halvtimme...” svarade jag. ”Men jag vet inte vad det ligger...”
”Jaha! Men du kan hänga med oss!” sa Felicia.
Jag tittade chockat på henne.
”Öh... Jaha... Visst... Tack!” sa jag och hängde med dom när de började gå. Vi gick in till den trista och gråa korridoren och hämtade våra gymnastikväskor, sedan började vi gå till idrottshallen.
Vi hade det trevligt. Vi pratade och hade kul! Jag fick äntligen några kompisar i klassen som jag kunde hänga med!
På idrotten gjorde vi en lek där det blev två lag, jag hamnade i samma lag som Felicia. Det gick ut på att en från varje lag skulle ha en ögonbindel och skulle gå framåt och stanna när man tror att man är väldigt nära väggen, fast man få inte nudda den. Sedan när båda personerna har stannat får laget med den som kommit närmast poäng.
Felicia och jag skrattade och hade kul när vi tittade på dom från vårt lag och vi hejade på också. Vi önskade varandra lycka till när det blev vår tur. Jag kom inte så långt men det gjorde inte Felicia heller.
Idrott var det ämne jag gillar minst men denna lektionen var ganska kul, speciellt nu när jag hade några nya vänner att dela det roliga med!
Efter idrotten och efter vi hade duschat och så vidare gick Felicia, jag och Greta tillsammans från idrotten till nästa lektion. Vi hade väldigt kul när vi pratade tillsammans och så. Vi skulle till exempel jobba i grupper vid kommande lektion och då så tog vi och jobbade tillsammans och det gick bra!
Tillslut var dagen slut. Väldigt glad och nöjd kom jag hem och då skulle ju såklart min mamma fråga om dagen men då berättade jag, att jag blivit kompis med Felicia och Greta.
”Oh! Så kul, Anna! Då så kommer du ju ha kompisar tills Olivia börjar!” sa mamma till mig.
”Ja... Så blir det väl!” sa jag.
Olivia var min före detta bästa kompis när jag var liten. Vi hade lite bråk så vi inte var bästisar längre då, men vi har alltid varit kompisar. Hon flyttade sedan och då så träffades vi inte mer, men sedan på en Rix Fm Festival i sommars träffades vi igen och då berättade hon bland annat att hon OCKSÅ skulle börja på den här skolan jag precis då börjat på. Det skulle bli kul och hon visste jag ändå att jag skulle kunna hänga med, för hon ville alltid hänga med mig då när vi var små.
Men... Undrar hur det kommer bli nu...

Dagar blev till veckor och skolan kändes lite bättre nu med vänner. Men rasterna var lite sega för det fanns inget att göra ute, man var tvungen att vara ute och så var det kallt så man vill vara inne... Jobbigt...
Men ja... Det gick ju ett par dagar och tillslut kom dagen då Olivia skulle komma! Jag såg framemot den och det skulle vara kul att träffa henne igen!
Jag stod vid fönstret och tittade ut genom fönstret för att ha nåt att göra, bussen kommer ganska tidigt så man få vänta ett tag.
Felicia kom in.
”Hej, Felicia!” sa jag när hon hängt av sig väskan.
”Hej, Anna!” sa hon. ”Har Greta kommit?”
”Nej, inte än, men hon kommer väl snart!” sa jag.
Vi väntade lite. Vi pratade inte så mycket just nu, men lite. Tillslut kom Greta och vi började prata mer. Greta var egentligen inte så pratsam, mest tyst, men vi blev liksom mer pratsamma när hon var med!
Efter en lite pratstund blev vi tysta igen och väntade på att Julle, vår lärare, skulle öppna dörren.
Vi väntade... Väntade... Och väntade...
Någon öppnade ytterdörren. Jag tittade dit och såg att det var Olivia som kom in.
”Hej!”sa jag och gick fram till henne.
”Hej, Anna!” sa Olivia och kramade om mig.
”Hur har du haft det?” frågade jag.
”Ja... Bra!” svarade Olivia och vi fortsatte prata. Felicia hoppade in i samtalet sedan.
Tillslut kom Julle och låste upp dörren, vi gick in.

Ja... Ni som läser tycker nog denna berättelse är tråkig, men den är viktig för mig! Liksom, Felicia, Greta, jag och Olivia hängde ihop. Men saker började hända så nästan Felicia ville ”ta över” Olivia. Felicia ville vara den som pratade och umgicks mest med Olivia och det blev skumt... Och en annan sjuk grej var att Hilda, en tjej från samma skolan som jag och som Olivia då gått på, började hänga med oss. Inget fel med det, det är bara trevligt, men det hände ju liksom när Olivia kom...
En dag så var det också så att klassen skulle in till stan för att besöka tidningen fast halva tiden vi inte var där fick vi strosa runt på stan!
Då var det så att Olivia hade lovat Hilda att sitta jämte henne, sedan hade de bråkat och då så var det bestämt att typ Hilda och Felicia skulle sitta jämte varandra på bussen och då tog Olivia och frågade mig om jag ville sitta jämte henne. Jag sa ja, för det skulle ju vara kul så vi kunde babbla på bussen. Men då blev det så att Hilda blev väldigt arg på Olivia för att hon hade ju tydligen lovat Hilda att sitta med henne men Olivia sa ju det om att Hilda skulle sitta med Felicia.
Usch! Väldigt komplicerat men tillslut så blev det så att jag fick sitta jämte Olivia, Felicia jämte Greta och Hilda jämte nån lärare. Vet inte hur det blev så, men så var det i alla fall!
Men vi hade i alla fall bestämt att vi fem skulle shoppa tillsammans i stan då vi skulle få gå fritt. Det såg jag framemot men det blev inte precis så...
När vi klev av bussen pratade Julle och Pelle till oss alla, de två var våra mentorer så de skulle såklart berätta reglerna, tiderna och så vidare. När de släppt oss ”fria” började vi alla gå till olika affärer. Vi började att gå till en galleria.
Det började ju närma sig jul nu så då hade jag tänkt att köpa julklappar till de flesta i min familj. Jag tittade mest efter presenter till dom i familjen och det fanns ändå inget så himla speciellt till mig så det gjorde ju inget.
Jag tittade på lappen för att se vad de alla i min kära familj önskade sig. Alla önskade sig olika saker ju... Lite svårt att hitta sakerna min pappa och min storebror ville ha just här i gallerian, men mammas present kanske jag kunde fixa här! Hon önskade sig en necessär och Glitter bruka ha liknande grejer.
”Hör ni... Jag behöver gå till Glitter sen...” sa jag till de andra.
”Jaha, men de brukar ha fina saker där... Ska vi sticka dit?” sa Felicia.
”Visst!” sa Olivia och Hilda och jag såklart.
Vi började gå mot Glitter som fanns här i gallerian. De säljer så billiga smycken där på Glitter så det är ofta kul att vara där, men denna gången hade de inget så intressant... Det var synd... Men jag började i alla fall leta efter en necessär till mamma. De andra gick och tittade på smycken och annat. Jag letade ett tag utan att hitta nåt. Jag var tvungen att gå och fråga i kassan.
”Hejsan! Kan jag hjälpa till?” frågade hon i kassan.
”Ja, jag undrar om ni har necessärer...” svarade jag.
”Oh, jaha... Det är tyvärr så att vi inte har några såna nu...”
”Oh, jaha, men vet du nåt annat ställe som har det?” frågade jag.
”Jo, faktiskt! Om du går ut från gallerian så ta du och svänger höger och det är ungefär det första huset du kommer till då du svängt, där har de necessärer!” sa kassörskan och log.
”Oh, tack så mycket!” sa jag och log tillbaka och gick sedan till dom andra.
”Hittade det du skulle?” frågade Olivia.
”Nej, men jag kan köpa det i en annan affär som jag gärna vill gå till sen... Hänger ni med?” sa jag.
”Visst!” svarade de andra.
När alla hade tittat klart i gallerian gick vi då ut. Jag gick till den affären och de andra väntade ute för där inne fanns det inte precis några roliga saker som skulle intressera dom.
Jag stod och valde mellan två necessärer. Det var svårt att välja men tillslut valde jag en av tyg som var randig i alla möjliga färger! Väldigt söt faktiskt!
Jag ställde mig i kön, men den var ganska seg... Det var kanske tre som stod i kön men den som var längst fram hade nåt problem med sitt kort så det dröjde evigheter! Men tillslut kom jag fram och då skulle kassörskan slå in presenten. Det tyckte jag var bar och var tacksam, men det tog lång tid! Haha...
Men vet ni vad som hände när jag kom ut? Jo, det var bara Olivia som var där! Felicia, Greta och Hilda hade gått!
”Var är de andra?” frågade jag Olivia.
”Oh, hej Anna! Jag vet inte... De bara stack! Jag sa till dom men de vägrade vänta! De bara stack! Fy vad elaka! Oh... Jaja, jag hänger med dig... Det var typ Felicia som gick med Greta, du vet de hänger ju alltid ihop, som om de satt fast i varandra! Men när de började gå frågade de mig och Hilda om vi ville hänga med, jag sa till dom att vi skulle vänta och att jag i alla fall skulle göra det! Men Hilda bara stack med dom! Varför gör hon alltid så? Hon gjorde till och med så när vi var små ju! Eller hur!?”
”Men oh.. Så de bara stack? Taskigt...” sa jag.
”Ja! Visst är det!? Men varför stack Hilda bara sådär!?” frågade Olivia igen.
”Jag vet inte... Hon har ju som sagt gjort så förr... Men tack i alla fall att du väntade, Olivia!” sa jag.
”Haha, såklart! Men ska vi ta och äta nånstans? Jag är hungrig och Julle sa ju att vi borde äta innan vi gick till tidningen... Jag vet ett bra ställe!” sa Olivia och jag hängde med henne för min mage kurrade också väldigt mycket.

Efter den dagen så började det i smyg förändras mellan oss fem. Vår vänskapssaga blev värre i smyg och den som blev mest utsatt var jag. Detta låter sjukt men, ja... Så var det och ”diktatorn” var Felicia.
Det kanske inte hände precis efter den dagen men det var ju liksom nånting som verkligen hände mellan oss då... Mellan oss fem...
Jag har en sjukdom som gör att jag måste åka till sjukhuset ibland så då gled vi lite bort från varandra, men Olivia var sig lik, brydde sig inte var mest glad över att jag kom tillbaka, men de andra var inte lika glada, speciellt inte Felicia och Hilda.
Hilda märkte jag det mest på, men Felicia gjorde jag inte det förrän hon började bli elak. Hon sa elaka saker och ville trycka ner mig, jag skulle vara idioten när hon var det... Det lät elakt, förlåt, men hon var inte alltid så smart! Elak, men inte smart elak, bara elak på sättet så man känner det och blir ledsen, men alla andra märker också att det är taskigt och elakt. Smart elak är ju när nån säger taskiga grejer fast på ett sätt som bara kan uppfattats elak av personen som fått höra det, omgivningen förstår det inte. Fattar du?
Jag vet inte exakt när det började, det var längesen, men jag minns i princip exakt vad som hände... Detta är det jag vill berätta. Att det finns folk som du tror är dina vänner, men egentligen inte... Enligt min lilla grundstory du fått läsa har det varit bra, men det blir värre...

Vi stod i matkön. Det var nån äcklig soppa idag så när vi väl kom fram tog vi inte så mycket mat... Vi satte oss vid samma bord och började äta, men inte med nån så stor entusiasm.
Vi började prata, eller rättare sagt började Felicia, Hilda och Olivia prata med varandra och Greta lite med, fast de pratade inte mycket med mig...
”Du, Gre, du Hil och du Oli och så jag Fe! Det blir väl kul!” sa Felicia.
Jag fattade inte vad de snackade om så jag tog och hoppade in i samtalet.
”Vad snackar ni om?” frågade jag.
”Jo, vi snackar smeknamn...” sa Felicia.
”Oh... Okej... Vad har jag då för smeknamn?” frågade jag då.
”Hmm... Vad sägs om... And?” frågade Felicia och började le och skratta. Hilda stämde in i skrattet.
Jag blev lite bitter över smeknamnet. De andra hade de tre första bokstäverna från deras namn, förutom Felicia för hon hade de två första vilket blev till ett riktigt ord... Och så var jag inte så förtjust i änder... Inget emot djur eller så, men blev skrämd av en när ja var liten så ville inte bli kallade för and...
”Kunde jag inte fått nåt bättre? Ni har ju era första bokstäver i era namn... Kan inte jag få det? Ann? Funkar inte det?” frågade jag och tittade på Felicia.
”Nej.. Jag tycker inte det...” sa hon snorkigt. ”Hehe... And...” sa hon igen och skrattade.
”Men oh... Jag gillar inte änder..” sa jag.
”Änder?” frågade Felicia.
”And i plural...” sa jag.
”Jaha...?” sa Felicia oförstående. ”Hehe... And...!”
Jag började bli irriterad, kunde hon inte fatta att jag inte ville bli kallad and?
”Jaha... Men då kan väl likaväl du bli 'Fel' då? De tre första bokstäverna i ditt namn så det blir ett mer mönster så alla få tre bokstäver i smeknamnen men jag ska ha en bokstav i slutet som jag inte ha i mitt namn... Nöjd?” sa jag irriterat. Hon har hållit på såhär förr och det är bara jobbigt... Varför ska hon vara elak mot mig?
Felicia glodde på mig.
”Allvarligt? Ha.. Nej.. Du är And... And, And, And, And!” sa hon och skrattade.
Det här var bara jobbigt!

När vi hade ätit klart (då menar jag att vi tagit mackor, soppan var inte god) så gick vi ut i snön som hade kommit väldigt tidigt i år.
”Vill ni ha tuggummi för att få nånting som möjligen stillar hungern?” frågade Olivia.
”Visst!” sa Felicia, Hilda och Greta. Olivia gav dom varsin och de stoppade det i munnen.
”Ska du ha, Anna?” frågade Olivia vänligt.
”Nej, det är ju förbjudet liksom...” sa jag.
Jag var ganska noga med reglerna och tyckte det var onödigt att ha godis i skolan eller sånt, så jag brukar avstå.
”Haha! Allvarligt?” sa Felicia.
Jag blängde på henne.
”Ja! Jag tycker det är onödigt! Varför ska man bryta mot reglerna, man kan ju lika gärna äta godis och tugga tuggummi efter skolan?”
Felicia himlade med ögonen. ”Jaja...” sa hon.

Vi började gå in till skolan för att slippa kylan i väntan på nästa lektion.
Jag ställde mig vid fönstret och hade tråkigt. Jag tittade ner i golvet och såg ett godispapper. Segt... Jag såg att de andra hade hängt av sig jackan så jag gick och hängde av mig min också och ställde mig på samma ställe igen.
”Du Anna...” sa Felicia plötsligt.
Jag tittade upp på henne.
”Ja?”
”Du tappade ditt godispapper...” sa hon.
Jag rynkade ögonbrynen.
”Nej, det är inte mitt...” sa jag.
”Men varför såg jag det då ramla ut ur din ficka?” frågade Felicia.
”Haha! Det kan du ju inte gjort för det är inte mitt, jag såg det ligga där innan...” sa jag.
”Men jag såg ju det trilla ut ur din ficka!”
”Jaha, men då måste du väl sett en hallucination då, för det är ju inte mitt som sagt...”
”Men jag såg det ju!” sa Felicia. ”Visst trillade det ut ur Annas ficka?” frågade hon sedan vänd till dom andra.
”Ja! Jag såg det också!” svarade Hilda nöjt.
Jag suckade och himlade med ögonen.
”Men snälla! Då måste ni båda sett hallucinationer för det har inte hänt!”
”Vad är det?” frågade Felicia.
”Öh... Vet du inte det?” frågade jag, lite smått förvånat. Jag hade kunnat det länge så blev lite förvånad över att hon inte visst var det var.
”Eh.. .Nej...” sa hon.
”Ja, men det är som om du ser i syne...”
”Vad är det?”
”Jaha... Det är som att du ser en sak, men det egentligen inte stämmer... Hajar du?”
”Vadå... Jag behöver inte glasögon!” sa Felicia.
”Nej.. Inte så..”
”Ha! Jag sa ju det!”
”Jaja, du fattar inte så...” muttrade jag.
”Ha! Jag behöver inga glasögon, jag...” sa Felicia överlägset och började prata med dom andra.
Vad var det med henne!?

Dagar gick och Felicia blev bara värre! Jag försökte att inte hänga med dom så mycket, men tack vare vår hemska skolgård så gick jag in när jag varit ute tillräckligt länge för att få vara inne. Men då hade ju dom såklart redan varit där länge och var fortfarande där när jag gick in. Och ibland var dom på samma ställe som jag där ute.
Det var som om Hilda ”tagit min plats”. När Hilda och Olivia kom så började Felicia och Hilda mobba ut mig, ville inte ha med mig och göra. Olivia och Greta var däremot snälla, men de vågade inte ställa sig upp mot Felicia som var bossen, möjligen Olivia, men Olivia och Felicia hade blivit så nära ”vänner” nu så Olivia var heller inte så hjälpsam.
Jag tycker nästan lite synd om Greta. Hon och Felicia var ju bästa vänner, men nu har nästan Olivia tagit Gretas plats, fast Olivia hade ju inte det som åsikt. Allt blev ju sämre då den nya tjejen, alltså Olivia, kom. Då skulle ju Felicia bli vän med henne, Hilda ville hänga med henne och så... Det var så att när vi var små och Olivia och jag hade bråkat var ju Olivia och Hilda bästisar typ... Oh... Komplicerat...
Men en sak som var hemsk för mig som bara Felicia var elak var dagen efter ett föräldramöte. Mina föräldrar hade gått på det så jag visste lite vad som sagts på mötet.
Den dagen efter mötet då var väldigt kylig på morgonen. Jag gick in och där satt Felicia, Greta, Hilda och Olivia och pratade. Jag ställde mig vid ett fönster vid hörnet och tittade ut för att ha nåt att göra! Men helt plötsligt så hörde jag Felicia säga:
”Anna, varför är du hela tiden med oss? Kan inte du bara gå och låta oss vara ensamma?”
Jag vände mig om och fick en klump i magen.
”Va?” frågade jag brist på andra ord.
”Ja, du följer hela tiden efter oss, kan inte vi får vara ensamma nån gång!?” sa Felicia igen.
”Ja, precis!” instämde Hilda.
”Hallå, jag följer inte efter er! Jag avskyr lika mycket som er att vara ute! Det finns inget att göra! Men har du inte tänkt att jag nån gång kanske vill vara ensam!?” sa jag fortfarande med en klump i magen.
Efter den där Felicia har jag fått hemskt självförtroende. Jag kom inte in i klassen för att i början av terminen blev jag sjuk så då blev det också värre. Nu så också får jag det skrivet i pannan. Ingen vill ha mig.
Jag kände hur det började svida i ögonvrån, men jag höll tillbaka tårarna som ville falla ner förr kinden.
”Men kan inte du bara gå?” fråga Felicia.
”Mmm...!” sa Hilda.
”Nej, men...” mumlade Greta och tittade på Felicia.
Olivia tittade lite smått desperat på Felicia.
”Men, Anna! Kan inte du berätta lite om mötet? Min mamma var ju inte där...” sa Olivia, förhoppningsvis för att hålla kvar mig.
”Jo, de pratade om var klassresan skulle gå...” började jag.
”Men kan inte du gå?” frågade Felicia igen, min före detta vän.
”Ja, kan du inte det?” instämde Hilda.
”Nej, berätta mer om mötet, Anna!” sa Olivia.
”Nej... Jag går...” sa jag snabb och stack ut igen till kylan och den tråkiga asfalten som åtminstone inte hade nåt emot mig...

Alltså fan! Tänkte jag när jag gick upp för grusgången till mitt hus efter jag gått ur bussen. Varför gjorde Felicia så!? Jaja, kan förstå varför hon inte ville hänga med mig, men jag följer inte efter dom! Men dom har åtminstone varandra som de kan umgås med på skolgården, inte jag! Såklart går jag in då så jag kan ha värmen som sällskap... Oh! Kunde inte dom gått lika väl!? Kunde hon varit schysstare!? Och Hilda som var min vän förr! Jag vill dö...
Jag kände hur tårarna rann ner för min kind och jag kunde inte hejda dom denna gång. När jag kom in möttes jag av mamma och när hon såg mina tårar förstod hon att nåt var stort fel. Jag hade berättat lite smått om alla elaka saker Felicia och Hilda gjort mot mig, mer än det jag nämnt, så hon antog det direkt.
”Vad har hänt? Är det den där jävla Felicia igen?” frågade mamma.
Jag nickade tafatt och började sedan berätta med många hulkande.
”Jag ha-hatar denna skolan! Jag vill till-tillbaka till min förra skola! Den var bättre... JAG HATAR DENNA!!! JAG VILL INTE GÅ DIT IMORGON!!!” snyftade jag fram efter jag berättat om det som hänt.
Jag är känslig av mig, jag vet, men jag har alltid försökt stå emot det jobbiga. Men självförtroendet har försämrats och min sjukdom har jag fått ett återfall på, så... Ja, jag bölade som en idiot!
Mamma såg väldigt bekymrat på mig, tröstade mig mycket och hade många instämmande ord, hon avskydde det vår kommun gjort mot byskolorna!
Hon vände sig sedan mot sin dator och tog upp internet. Sedan fick hon fram skolor i grannkommun.
”Titta här, Anna! Här finns en fin byskola, precis som din förra! Vill du börja där?” sa hon.
Jag tittade upp på henne.
”Me-men... Moa... Och Jonna då? Jag har ju alltid gått i samma klass som dom... Vi är kompisar ju...”
”Men ni är ju inte tillsammans... Gumman, jag förstår varför du tvekar, men varför inte? Den kan ju knappast vara värre en den du går på nu! Kommer du inte ihåg Emma? Hon bytte ju!” sa mamma.
Emma var en annan från min förra skola som hamnat i samma klass. Hon hade bytt skola, vet inte varför för jag låg på sjukhus då, men bytt hade hon gjort!
”Men...”
”Anna! Ska vi göra såhär att jag ringer till Emmas mamma och frågar hur dom gjorde? Hur det kommer sig Emma bytte... Det kan hjälpa...” sa mamma och smekte min kind.
Jag ville få en så bra utväg som möjligt och att kolla upp hur det gick, verkade bra så jag nickade. Mamma tog upp Eniro och började genast söka efter numret till Emma och jag gick till mitt rum.

Jag stirrade ut genom bilfönstret. Jag stirrade ut på den röda byggnaden och på barnen som sprang omkring på skolgården.
Jag satt just nu i bilen på parkeringen en bit bort från byskolan jag skulle på studiebesök. Mamma hade ringt till Emmas mamma och hon hade berättat att Emma och hon gick på studiebesök innan de bytte skola, för att se hur den var och då bestämde vi att vi skulle göra samma sak! Mamma hade ringt till rektorn som bara blev glad sedan ringde hon till läraren för sjätteklassaren och det gick bra för henne med! Så... Nu skulle jag dit!
”Är du redo?” frågade mamma mig.
”Mmm... Nervös... Tänk om de inte gillar mig?” sa jag till mamma.
”Varför inte?” frågade mamma.
”För att jag är konstig... Liksom... Felicia gillade ju inte mig så... Det finns ju folk som inte gör det och mycket möjligt att nån inte gör det här och jag vill inte att samma sak ska hända...” sa jag och tog ett djupt andetag.
”Gumman... Det går säkert bra! Jag förstår om du är nervös, men kom nu!” sa mamma.
Jag suckade och tog ännu ett andetag innan jag knäppte av bältet, öppnade dörren och gick ut.
Vi gick mot skolan och fler och fler fjärilar ploppade upp i min mage.
En kvinna log och vinkade åt oss.
”Hej! Så det är du som är Anna och så Annas mamma?” sa hon till oss när vi kom fram till henne.
Jag nickade.
Kvinnan presenterade sig och vi började prata. Hon var trevlig och jag kände att jag kunde vara mig själv mer så jag började babbla på. Helt plötsligt såg jag att några barn började samlas vid oss.
Jag tänkte inte så mycket på det för vi stod precis jämte en fotbollsplan och det var ju liksom där de stod.
Vi fortsatte prata och helt plötsligt kom det fler och fler barn och sen var det en hel drös med ungar! Min blick hamnade på dom och jag log svagt.
”Haha! Nämen titta! Haha, det är inte ofta nån ny elev som kommer så de vill såklart säga hej!” skrockade kvinnan och började sedan peka på olika av personer och sa olika namn: ”Det här är Dennis, det Mathilda, Emily...” hon fortsatte tills hon sagt alla.
”Jaha, hej! Jag heter Anna!” sa jag och alla log och sa hej.
Jag kände hur självförtroende kom lite smått smygandes. Jag vågade prata mer och redan då kände jag att jag skulle slippa den hemska skolan som jag gått på och börja på denna underbara byskola!
Känn er ägda era dumma politiker i min kommun! Jag sticker till en annan!

OMG!!!!! JAG VANN!? :O (Alltså denna omgången... Jag som dröjde med mitt bidrag...)

ja, fast jag hade beslutångest kan jag säga dig blev rörd av båda

Haha xD Jag lir ju rörd av denna bara för detta har ju hänt mig och jobbigt att tänka tillbaka, men du också!? Wow! Trodde jag skulle förlora xD

jag började tänka på den tiden jag blev mobbad så, men jag blev rörd av själva din text

men jag blev rörd av bådda

Oh... Trodde jag varr hemsk på att röra folk med texter xD Men tack ♥ Och ja, vi har ju skrivit om det förr, men så bra att det är bra nu ju! ♥

Ja, Jen93s är säkert också jättebra, men kan ju inte kommentera omm den så mycket nu när jag inte läst den, vilket du har!