Häxlärling

Jaha, men det gör jag ju när jag behöver

ok!

Tack för era kommentarer!!!! ♥ ♥ ♥
Imorgon har jag ett hemskt Fysik-prov och två kompisar ska sova över, men på lördag TROR jag att det kommer et tkapitel till i alla fall Jag har blivit så dålig på att uppdatera, förlåt, men snart är det ju lov och det betyder att jag är ledig och har mer tid! Så ni får ha tålamod med mig, men här kommer ett kapitel

Kapitel: 28
”Du verkar inte ha reagerat nu på en timme så jag går nu, hej då Mårten, ses imorgon!” Sa Cleo och vinkade hej då till Mårten vid dörren.
”Ja, hej då!” Sa Mårten och Cleo gick ut.
Det regnade nu. Cleo var ju ingen häxa så hon hade ingen kvast, hon fick gå. Cleo tog långa snabba steg. Hon såg en buske med stora blad och tog ett till regnskydd.
Som tur var så låg inte wicans hus så långt bort. Cleo kunde skymta det välbekanta huset så hon började gå ännu snabbare. När hon var inne så gick hon in till personalrummet. Hon satte sig vid sitt bord och började läsa saker hon var tvungen att göra. Hon skulle undersöka Sigrid stod det på ett papper... Nu faktiskt.
Cleo reste sig upp och gick till Sigrids rum, hon knackade först förstås.
Snarkningar hördes från rummet. Cleo förstod att Sigrid sov så hon steg in, Sigrid stördes nog inte av att hon kom in. Cleo ville inte väcka henne men hon var tvungen att göra undersökningen så hon ruskade om Sigrid så hon vaknade.
”Vem där?” Utbrast Sigrid högt.
”Det är jag, Cleo, så lugna dig Sigrid, det är ingen fara här!” Sa Cleo lite roat.
”Jaha... Hur mår Mårten?” Frågade Sigrid ivrigt och nervöst.
”Han har tillfrisknat mycket faktiskt, redan innan pillerna! Han är snart uppe på benen!”
Sigrid log. ”Gör undersökningen nu då.” Sa hon, hon ville nog komma upp på benen hon med som sin bror snart kommer göra.
Cleo log och tog fram plåstret och satte det på Sigrids axel.
När det var färdigt tog hon av plåstret. ”Vad slutade det?”
”Vid fotleden! Jag kan snart gå!” Svarade Sigrid glatt.
”Vad bra! Jag går då... Eller... Eh, du Sigrid?”
”Ja?”
”Eh, vad föredrar din bror Mårten?”
”Vad menar du?”
”Eh, jo, föredrar han blondiner med blåa ögon? Rödhåriga tjejer? Tjejer med bruna ögon? Vad föredrar Mårten liksom...?” Frågade Cleo generat och tittade ner lite i golvet. Varför sa hon så!?
Sigrid började fnissa. ”Brunetter med gröna ögon föredrar han, hur så?”
”Jo, eh... Oj! Vad klockan är mycket, måste gå!” Sa Cleo och sprang ut från rummet och smällde igen dörren.
Cleo sprang in till personalrummet och satte sig ner vid sitt bord och tog ett par andetag.
'Jävla Mårten! Varför!? Varför!? Bli inte kär, du har redan en kille Cleo! Så bli inte kär i en främmande människa nu! Du har en kille, kom ihåg det! En kille som slår dig...' Tänkte Cleo och la handen på sin axel där hon hade ett blåmärke från ett slag av hennes kille, Felix.
'Han drack sig bara full, Cleo, han är snäll annars, så gå inte och bli kär i en annan man som är rolig, snygg, trevlig, stilig och snäll...'
Cleo bet sig i underläppen. Hon tog ett till djupt andetag. Plötsligt kände hon en hand på hennes andra axel. Hon tittade upp och såg upp på Gunillas snälla ansikte.
”Vad står på tok, Cleo?” Frågade hon.
”Inget.” Svarade Cleo kort.
”Inget? Okej, hur gick det med patienten då?”
”Vilken patient?”
”Mårten, Sigrids bror, hur gick det?”
Cleo svalde. ”Bra, han har tillfrisknat mycket bra redan nu, hur så?”
Gunilla ryckte på axlarna. ”Jag var bara nyfiken.” Svarade hon och log.
Cleo nickade. ”Gunilla, jag vet inte om du vet det men jag ska sluta tidigt jag ska ut och äta med Felix ikväll, det är väl okej?”
”Javisst, du måste ju få har roligt med din snälla pojkvän?” Sa Gunilla som det vore en fråga.
”Ja, ha roligt med min, eh, snälla pojkvän.” Sa Cleo och suckade. Vad hade Gunilla i kikaren?

Hoppas ni gillar det! Kanske lite skumt, men ändå, ett kapitel Kommentera gärna och säg vad ni tycker med mer än ett ord helst Annars är det spam?

Ännu mer kärleks drama

Oh shit! hur kan du få till det så där JÄVLA bra?

Japp! Men så är det! Både i roman och verklighet


Haha! Jag vet inte, visste inte om att det var så bra Haha, tack!

Kapitel: 29
Rösterna kom ännu närmare. De kunde inte gömma sig för någon var i buskarna och folk kom bakom dom, de var omringade. Hasse och Lasse gjorde sig beredda att slåss och Linné med. Arthur visste inte vad han skulle göra så han bestämde sig för att också göra sig beredd att slåss, han med. Desideria tog fram drycken som hjälpte en att bli starkare och gav alla männen varsin klunk av den.
De kunde se skuggor komma närmare. Skuggfigurerna hade ondskefulla leenden. När Desideria såg det drack hon upp drycken, hon drack allt som var kvar och gjorde sig beredd på att slåss. En plötslig oro sköljde över Desideria. Hon kom på att det dröjer innan drycken verkar och det fanns ingen tid för den att hinna verka...
Hasse stod och funderade vilka som kommer anfalla först, den i busken? Eller de där framme på vägen?
Hans funderande fick svar, den i busken. En stor snabb skugga hoppade fram med en stor klubba i handen. Ingen hann reagera så mycket innan de var nerklubbade och allt blev svart.

Arthur var den som vaknade först. Han hade ont i huvudet. Han såg sig om och det såg ut som att de hamnat i en grotta. Vid ett hörn i grottan såg han en stor figur sitta på stengolvet med en annan stor figur, men han kunde inte se vad det var för några slags figurer.
En annan stor figur, lite mindre men stor, kom närmare dom.
”Pappa! Är det maten som vi ska ha till middag? De se goda ut, var de svåra att fånga, pappa?” Sa figuren ivrigt som kom närmare.
”Ja, min son! De är maten! Men, nja, de var faktiskt inte svåra att fånga, de stod bara där och sen kunde jag enkelt klubba ner dom!” Sa en annan, mörk och bullrig röst.
”Åh, jag vill fånga en någon gång!” Sa den andra längtansfullt.
Den mörka, bullriga rösten började skratta och gick fram till den mindre figuren, de stod fotfarande i skuggan så Arthur såg inte vad de var för något.
”Ja, du min pojke! Då måste du bli en jägare, en duktig sådan men du har det i blodet så du klarar nog det! Ska vi be mamma laga till dom nu?” Sa den mörka bullriga rösten som tillhörde den största figuren.
”Ja!” Sa den mindre figuren med ljus röst.
Arthur hade haft fult upp med att studera figurerna och försökt lista ut vad figurerna var för något men han har inte tänkt på att de pratade om att äta upp honom och hans tjänare som var hans vänner. Han reste sig upp.
”Ät oss inte!” Sa han kungligt, bestämt men darrade lite på rösten.
”Pappa! Pappa! Han lever!” Sa den mindre figuren chockat.
”Vad säger du? Lever dom?... Ja, du har rätt... Älskling ta dom!” Sa den andra stora figuren som inte pratat.
Den stora figuren med den mörka rösten gick fram och Arthur såg vad det var för något, ett troll! En trollfamilj bodde här!
Pappa troll gick fram mot Arthur med klubban i handen.
”Jag fixar det!” Sa trollet med klubban. Arthur tänkte försvara sig men han hann inte innan det blev svart, men han hann skrika av smärta...

Kommentera söta ni! ♥ Kommer nog ett till kapitel sen kanske efter första kommentaren? Ska äta nu!

awzome, du borde verkligen satsa på att bli författare

Det är nog innte så trevligt att bli upp äten superbra kapitel

Det tkr jah med.

Superbraigt!

Kom inte två kaputel igår, berättade ju varför men nu så kommer ett ändå

Kapitel: 30
Det knackade på personalrummets dörr, Cleo gick och öppnade.
”Hej, min älskade Cleo!” Sa Felix som stod vid dörröppningen.
”Oh, hej Felix!” Sa Cleo.
Felix var stilig denna gång. Sist de träffades så hade Felix varit blek och sett trött ut för han var full. Då hade hans rödbruna, långa hår varit klibbigt, men nu hade han sin färg på huden och hans hår vad tvättat och fint. Hans grå ögon hade liv från skillnad från kvällen då han var full.
Han var stilig det kunde inte Cleo säga emot, men Mårten...
”Ska vi gå, Cleo?” Frågade Felix ivrigt.
”Javisst, jag ska bara säga hej då, okej?”
”Visst, gör det du, jag väntar.”
Cleo log mot honom.
”Hej då! Jag går nu, ses imorgon!” Sa Cleo, vänd mot sina arbetskamrater.
”Hej då Cleo!” Sa de tillbaka och Cleo gick ut med sin pojkvän bredvid.
”Var ska vi äta?” Frågade hon.
Felix la armen om hennes midja och drog henne närmare intill sig.
”Vad sägs som... 'En gnutta magi', du vet den restaurangen som varje månad väljer 'Måltidens Drottning'. Om vi går dit så bli du säkert drottningen!” Sa han och log mot Cleo. Han log så stort att tänderna syntes.
'Oh! Varför är han så charmig? Det var hans charm som förstörde allt! Om han inte charmat mig så skulle jag kunnat leva ett helt annat liv. Men... Jag gillar ju honom fortfarande. Men, Mårten... Oh Mårten!'
”Ska vi gå då?” Frågade Cleo.
”Ja, kom Cleo!” Sa Felix och de började gå mot restaurangen.

Lasse vaknade av Arthurs skrik. Han kisade upp och såg ett troll! Ett troll med klubba!
Lasse reste sig upp, fort. Drycken hade börjat verka, det märkte Lasse.
Det var tur att det var Lasse som vaknade och inte Hasse för det var Lasse som var skickligast på att slåss och var också starkast.
Trollet vände sig om och såg att Lasse var uppe på benen. Trollet gick fram till Lasse med ett stort flin.
”Du dödar inte min kung!” Väste Lasse.
Trollet skrattade och tänkte precis slå Lasse med klubban men då tog Lasse tag i trollets handled så trollet inte kunde göra något och med sin andra hand så tog Lasse klubban och använde den och försökte klubba ner trollet, men misslyckades.
Pappa troll knöt nävarna och gav Lasse en örfil med de knytena nävarna.
Lasses kinder började blöda och de blev blåa bakom de röda blodet. Lasse blev arg och använde klubban och slog till trollet vid första ställe han kom åt att slå, det blev trollets vänstra kind. Det blev lite rött och blodet började rinna.
Då hörde Lasse någon ropa: ”Nej! Pappa! Döda honom! Låt honom inte döda dig!”
”Ja, älskling! Döda honom!” Ropade en annan mörk kvinnoröst.
”Javisst!” Sa trollet som stod framför Lasse med knytena nävar.
Lasse höll i klubban så hårt att knogarna vitnade. Lasse visste inte vad han skulle göra men han använde klubban och svingade den och det blev träff! En träff vid trollets mage! Träffen var så hård att trollet trillade omkull, klubban var hård så Lasse förstod varför hans vänner har tuppat av så länge...
Lasse hade inte märkt det förrän nu att blodet från kinderna hade gjort så att hans före detta vita skjorta var röd och att tårar gled ner från kinden så att det sved.
När de andra trollen såg att det trollet Lasse slagits mot trillat ner på marken, så sprang de dit. Lasse skyndade sig till sina vänner och väckte dom.
Linné var den första Lasse väckte. Han reste sig upp och sprang till Desideria och väckte henne. Han visste inte varför de var tvungen att väcka alla men Lasse sa ju det så han började väcka de som inte Lasse väckte.
Linné väckte Desideria först för han ville vara hennes räddare.
När Desideria slog upp ögonen såg hon in i Linnés och hon log. Det var hennes Linné! Desideria kunde inte säga emot, hon var kär!
Hon reste sig upp och alla som var uppe, Hasse, Lasse, Desideria och Linné, gick och började väcka Arthur.
Arthur var svår att väcka för han hade ju nyligen svimmat. Men till slut då han hade blivit väckt så fick han ett förskräckt ansiktsuttryck.
Hela trollfamiljen stod beredda att anfalla dom.
”Vad är det?” Frågade Hasse oroligt.
Arthur pekade på de trollen som stod i attackposition och alla de andra ställde sig i försvarsposition.
Mamma troll gnisslade tänder när hon såg Lasse. Lasse tittade på henne och gav henne en mördande blick, han vände sin blick mot pappa troll och såg att mamma troll hade gett honom plåster till såret på pappa trolls kind. Han tittade ner på Lillen och han såg orolig ut.
”Anfall!” Ropade pappa troll och trollfamiljen gick till anfall.

Hoppas ni gillar det, söta ni Kommentera gärna då ju