Limly på rymmen

LÄGG UPP DET INTE DÅ, INNAN VI DÖR AV LÄNGTAN!

Nu kommer det!


Kapitel 16 (Saga)
Nu när det har gått en vecka efter den händelserika tid som vi var ute i skogen, känns allt rätt fånigt egentligen. Alltså om jag bara hade struntat i att springa ut i skogen, så skulle jag fått bättre betyg, jag hade inte missat massa ridlektioner och dessutom hade jag kunnat göra massor av saker. T.ex. gå och shoppa med Sofia!

Men, om varken jag eller Sofia hade gett oss ut i skogen, skulle vi knappast vara vänner nu. Limly är helt galen efter sin ”utflykt”. Hon älskar att rida ut, men hon blir lika glad när hon får komma in i ridhuset igen.

När jag och Sofia kom tillbaka till stallet med en smutsig liten köttbulle till häst blev det stor uppståndelse. Alla ridlärarna såg ut som om de skulle svimma, förutom Jessica. Hon såg inte ens det minsta glad ut. Inga känslor alls visade hon, bara något som såg ut som om hon mest ville stänga stallet och gå hem.

Varken Sofias eller min mamma blev väl särskilt glada när vi kom hem, men även fast det var arga på oss, så verkade de i alla fall lättade.

– Saga sitter du fortfarande där uppe och skriver! Ropar mamma nerifrån köket.
– Ja! Ropar jag trött tillbaka.
– Din tävling är ju om tre timmar, du måste ju börja byta om!

Efter min ”rymning” har mamma blivit mer ordningssam och hållit koll på allt jag ska göra.

Jag plockar ihop min skrivbok där jag skriver ner alla mina minnen ifrån tiden i skogen och byter om till min tävlingskavaj och ett par vita ridbyxor. Samma tävlingskavaj som varit ute i skogen och blivit skrynklig, men nu är den förstås både tvättad och strykt.
När jag är klar går jag ner till köket och tar en macka.

– Vill du att jag skjuttsar dig till stallet nu med en gång? Frågar min numera snälla mamma.
– Det är väl bäst det, svarar jag.

Vi hoppar in i bilen. Solen skiner genom bilrutan och gör det kvavt. Mamma trycker gasen i botten och kör som en galning till stallet.

Väl framme vid stallet hoppar jag smidigt ut ur bilen och går och kollar på startlistan.
Jag ska ha Limly!
Säkert något som någon snäll ridlärare har sett till, men självklart blir jag lika glad ändå!
Sofia ska ha Pinocchio.

– Gurkmos med banan! Säger Sofia när hon kommer emot mig. Min irriterande kusin har sovit över hos mig i helgen, ursäktar hon sig sedan.

Vi går mot våra hästars boxar för att göra iordning dem. Att göra iordning en liten ponny som varit ute i hagen hela morgonen är inte så lätt som man tror, men jag får väl ställa ut henne. Och det är precis vad jag och Sofia gör. Vi ställer ut våra hästar i mittengången och påbörjar jobbet med att få dem rena.

– Förlåt, säger en liten tjej som kommer gående i gången.

Jag kollar in i hennes ögon och ser att hon gråter.
Varför vet jag inte. Hon är en liten tjej på kanske sex år, hennes bruna hår hänger över hennes högra axel och hennes slitna ridbyxor hänger på hennes spinkiga ben.

Jag känner igen henne som någon jag någon gång har hatat. Eller nästan hatat i alla fall.

– Jag var så klantig, fortsätter hon och klappar Limly på mulen.

Min hjärna kommer äntligen på vem den lilla gråtande tjejen är. Hon är den tjej som gjorde att Limly rymde, av misstag förstås.

Jag böjer mig ner och kramar den lilla flickan.
– Nu är hon ju tillbaka i alla fall, viskar jag.
– Får jag hjälpa dig att sköta innan tävlingen, frågar hon när hon lugnat ner sig lite.
– Självklart, svarar jag och sträcker på mig.

Vi sköter under tystnad. Hon ryktar och jag knoppar. Det behövs minst fem snoddar på varje knopp för att den ska hålla att hoppa en bana med.

– Du är så söt, viskar jag till Limly när jag flätar pannknoppen.
Hon buffar mig i magen så att jag ramlar baklänger på rumpan. Limly frustar och ser så nöjd ut att jag inte kan hålla mig för skratt.

– Lilla gumman, skrattar jag och håller mig för magen.
Men slut på det roliga, jag måste ju ändå fortsätta knoppa. Nu är det bara fem minuter tills jag måste börja gå upp till klubbis där samlingen inför tävlingen ska vara, precis som förra gången.

Jag rullar flätorna till knoppar och hinner precis sadla innan det är dags att gå upp.
Sofia och jag gör sällskap på väg upp till samlingen.

– Då var vi samlade, säger Nikita trött.
– Alla vet väl vilka hästar de ska ha? Fortsätter hon.
– Ja, svarar alla med en suck.
Vi gick igenom reglerna och banan. Samma bana som förra gången.

Allt är precis som förra gången, bara att Limly nu står ute i gången och inte är på väg ut i skogen.
Vi går banan några gånger, den är väldigt lätt.

När Nikita bankat in banan i våra huvuden, går vi tillbaka upp till stallet. Limly gnäggar en låg gnäggning när jag kommer, precis som vanligt. Jag kliar henne i pannan medan fjärilarna flyger runt i magen.
Nervositeten, stämningen, alla fina hästar i knoppar, allt tyder på tävling.

Jag kollar på klockan och ser att den är mycket. Går för att hämta Limlys träns i den slitna sadelkammaren. Där, på den röda tränshållaren, hänger Limlys bruna fina träns i nyputsat läder. Pannbandet som jag har köpt till henne glänser i solen och de små stenarna glittrar.

Jag tar tre djupa andetag och går tillbaka till Limly med tränset i handen. Att tränsa går lika snabbt som vanligt. Limly gapar och böjer ner huvudet. Det enda problemet med det är att hon är så liten att man nästan måste stå på huk för att tränsa när hon verkligen satsar på att göra det lättare för ryttaren, men det är ju tanken som räknas!

Limly går med sitt lilla lurviga huvud högt när vi går ner till ridhuset. Öronen är spetsade och svansen står nästan rakt upp. Hon är lika förväntansfull som jag.

Vi rider fram självständigt, jag övar på allt ifrån att Limly ska lyssna framåt till att hon ska kunna göra skänkelvikning år båda hållen. Hon svarar lika fint som vanligt på allt, bara att hon är lite piggare än innan hon rymde.
Det går lika fint när vi ska börja hoppa fram.

Vi som rider B-ponnys rider först, vi hoppar 80cm. Men t.ex. Sofia som rider D-ponny hoppar 100cm.

– Då var vi klara för första startande i klassen för kat B som är Carolina Quist på Kalle, Carolina varsågod å rid, säger Nikita uppifrån domartornet.

Jag ser från hörnet där jag står och väntar på min tur hur Kalle tar ett stort språng framåt och sen bär det av i full galopp genom hela banan. Oturligt nog river Kalle sista hindret.

Alla klasser tävlar mot varandra, bara att vi hoppar olika högt beroende på storlek på häst.

Tre ryttare till rider innan mig som är den sista i min klass. Många rider i rasande fart, men nästan alla de river. De som inte river får en vägran, förutom de som inte rider för fort. Då får de en dålig tid i stället, så jag har svårt att tro att det kommer bli någon vinst hos oss på B-ponnys.

– Då är det dags för den sista i kat B klassen som är Saga Lind på vår egen lilla Limly. Saga, varsågod å rid.

Jag rider mot första hindret i ganska lugnt tempo. Inte så långsamt som de andra som inte red i rasande fart, så jag tror att jag har en chans. Vi flyger över första hindret lätt som en plätt, likadant med nästa. Limly vill gå lite snabbare och jag låter henne göra det. Jag vänder snett igenom för att sedan flyga över fyran. Ökar innan femman och hoppar lätt över femman och sexan. Limly tvekar lite innan sjuan, men över kommer vi.

Banan höjs och det ar dags för C-ponnyerna och deras ryttare. Många får felpoäng, men några kommer igenom banan felfritt med helt OK tid.

Hos D-ponnyerna rider Sofia först. När hon rider in på banan syns det redan innan att hon kommer att placera sig. Hon tar alla hindren lätt och ledigt i fin galopp och Chio bjuder fint.

När alla ridit är det dags för prisutdelning utanför ridhuset, knattelektionerna ska börja precis efter så de vinnande får rida ärevarv i paddocken.

– Ja, för ovanlighetens skull kan vi väl börja med att presentera vinnaren som är…

Jag känner fjärilarna komma igen.

… Hanna Eriksson på Heely!

Applåder och sen kommer tvåan…

– Och på andra plats kommer Sofia Äng på Pinocchio!

Jag klappar händer så högt jag kan när Sofia sitter upp för ärevarv.

– Och sen har vi trean som är Saga Lind på vår lilla lurviga köttbulle Limly!
Det känns som om jag ska explodera!
Min första L: B och jag kommer trea!
Jag sitter upp för ärevarv på min lilla hårboll.
Vi fattar galopp och sen bär det av i full galopp.
När jag galopperar förbi kortsidan som är mot skogen ser jag någon brunt skymta.

Efter ärevarvet sitter jag av och lämnar över Limly till den lilla tjejen. Hon ser förbryllat på mig när jag springer mot skogen.

Många tror väl att jag ska rymma igen, men jag vet att det här bara kommer ta fem minuter.

Precis som jag trodde står älgkon i skogsbrynet med Klara och Kimberly på varsin sida om sig. Jag kastar mig runt hennes hals och älgkalvarna ser förbryllat på mig.

Att komma trea är väl inte så mycket att skryta om. Men det gör inget. Den senaste månaden har jag lärt mig att allt inte går ut på att vinna hela tiden. Det finns ett liv ute i skogen som är mycket svårare än mitt.

Sofia har bevisat att hon kan vara en riktig vän trotts allt. Hon är faktiskt väldigt snäll!

Jag själv har utvecklats mycket som person. Mitt självförtroende är högre. Och viktigast av allt är att om det är problem vet jag att det finns tre älgar ute i skogen som alltid kommer att välkomna mig om jag behöver det!





Nu är då Limly på rymmen slut...
Tack till alla läsare som följt oss genom berättelsen TACK TACKTACK!!!

Hoppas att fler läsare kommer även fast alla kapitel redan är upplagda!

Tack och hej, leverpastej!
/Miss_F och Miss_E

awsome!!!

Den är slut och den var awesome! *gråter*

Tack!

Tack, vi har börjat på en fortsättning men just nu går det lite segt.

Miss_F, ja, en fortsättning! Länka den här när ni är färdiga med den (%).(%)?

Winny Geasley, vi länkar här om/när vi lägger upp den

Ok, vad bra !

Just nu ryser jag i hela kroppen och har tårar i ögonen och desutom är jag så skagig att jag knappt kan skriva det här!Så bra var den här!!!

Tack så jättemycket!!!!