Starships, we ment to fly [SV]

Oh my... ♥

Lägg upp nästa kapitel dååe :c

Läs gärna min fanfiction om Snape o Lily meh :3

http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=23330&page=1#p1380323

Förlåt för seg uppdatering, skolan är igång och vi har börjat sluta mycket senare, och jag har fortfarande lite sommarlovströtthet så jag har inte orkat skriva. Får svänga ihop något snart, men jag kan inte lova att det kommer under helgen, vi får gäster. Men tack för alla kommentaren och allt tålamod♥

Vi är ju faktiskt dina fans!

^^

När kommer nästa ? ^.^

NEJ. Nu finns det inte mer upplagda kapitel! D:
Har streckläst den här, och hoppades att jag inte skulle läsa slut den före jag gick i säng (Så att jag skulle kunna läsa den från mobilen sen) men nej, hann läsa den nu... Eller jag kunde inte sluta...
Men asså, den här ff:en är en av de bästa jag någonsin läst, och tro mig - jag har läst många. Men de här är en av de få romaner (Som inte har något fantasy i sig) som jag verkligen gillar. Du skriver helt AWESOME. På riktigt. Jag blev helt beroende, så där som det blir med en bok när du är på ett spännande ställe och inte kan sluta - även fast de svider i ögonen - så fortsätter du. Och så måste du "göra det värre" med att du slutar på helt spännande ställen också...
Den här ff:en äger. Punkt. Okej?
♥

Alltså sifkneigfhrughftnjgufrhhjfiud fånigt leende här! Tack tack tack tack!


Tack till alla, och förlåt för att jag är världens sämsta uppdaterade, jag lovar att ett kapitel ska ut imorgon, och det ska vara långt! Hedersord på det.

♥

DU GÖR MIN DAG. Men alltså, du ska inte känna dig så att du är tvungen att skriva (Har själv haft/har den känslan många gång), det är inte lika roligt att skriva då. x)

Och här kommer som utlovat, en lång fortsättning!


Nej! Inte nu, snälla inte nu! Jag tittade förtvivlat ut mot publiken och kom och tänka på nödsignalen vi hade tränat in. Jag tog ett stadigt tag om micken, gjorde en piruett och knäppte med fingrarna i takt med musiken. Till min lättnad så stoppades den snart.
''Tack det räcker.'' sa en av talangscouterna. ''Du kan gå.'' Jag flög nästan av scenen, seriöst och in bakom kulliserna.
''Alex, vad är det med dig?'' Frågade någon. Jag hade för mycket panik för att bry mig om vem. Eftersom jag inte kunde prata gjorde jag hetsiga rörelser mot min hals och mimade orden 'Jag tappade rösten!'. Killen som hade frågat gav mig en ångande mugg med något som liknade te, men som sagt, jag hade för mycket panik för att bry mig.
''Drick det här. Akta, det är varmt.'' Jag nickade och försökte lugna ner mig. Det finns säkert en ersättare som tar över, det är ändå en scen mellan Stella och Trent nu, det är lungt...
Efter koppen med te så kunde jag prata, om nu hesa viskningar och en massa rörelser gälls som att prata alltså. En ersättare fick hoppa in för mig, men jag hade starka misstankar på att dem inte hade väntat sig några olyckor, för den tjejen sjöng hemskt. Men aja, the show must go on no matter what.
''Hur kunde du tappa rösten?'' frågade någon.
''Jag glömde värma upp den.'' viskade jag hest. Jag fick ännu en rykande kopp te och någon virade en halsduk runt mig. Okej, lite överdrivet väl? Jag tittade på när showen fortsatte, tjejen sjöng visserligen hemskt, men hon var en fantastisk skådis. Hon levde sig verkligen in i rollen, och jag kom på mig själv med att sitta och gapa och nästan tappa min mugg med te. Folk kom och gick framför mig, vissa stannade för att fråga hur jag mådde, men majoriteten såg ut att inte ens märka att jag var där. Alla hade fullt upp med något, till och med dem som stannade för att prata. Men en var inte stressad, och denna någon råkade vara den jag minst ville prata med. Alls.
''Du Alex, vi har inte haft en chans att prata på jättelänge, men jag hoppas verkligen du kan förlåta mig för det jag gjorde.'' Sa Jakob och tittade på mig. Han hade något bönfallande i blicken, något jag säkert skulle fallit för innan, men hell no, jag känner honom allt.
''Nej det kan jag inte. Folk får bara en chans hos mig, du har inte bara slösat bort den, du har förstört alla chanser för förlåtning.'' Viskade jag med samma hesa stämma. Jag drack en till klunk te, medan Jakob tittade besviket på mig.
''Men -'' Jag slog till honom på armen så han skulle fatta att jag inte ville ha med honom att göra mer, och han verkade fatta budskapet.
''Okej, visst. Men kom inte och gråt när du vill ha tillbaka mig.'' sa han dramatiskt och gick iväg. Visst, som om det skulle hända. Allting var så förvirrande just nu, och jag orkade inte med det.

Efter vad som kändes som för evigt tog pjäsen slut, och jag kunde överge termosen med te och halsduken för att hitta min familj. Eller ja, dem hittade mig.
''Gumman, du var fantastisk! Men hände det något eller skulle ni byta sådär?'' frågade mamma och kramade om mig.
''Jag tappade rösten.'' väste jag och mamma tittade försktäckt på mig.
''Men kära någon då, kom så skyndar vi oss hem så du kan få i dig lite te.'' Precis när vi skulle gå ut så stoppade en man i kostym oss.
''Alex Johnsson?'' frågade han. Jag nickade undrande och betraktade honom. Han hade mörkt lockigt hår och gula ögon, sådär senapsgula kattögon typ och ganska blek hy.
''Jag skulle vilja ha ett skivkontrakt med dig.''
''Du sa vadå sa du?'' var allt jag fick fram. Jag noterade tacksamt att min röst lät någorlunda normal, allt te verkade ha gjort sitt jobb. Han tog fram ett visitkort och gav det till mig. Tom McGroff - Talangscout stod det på, och någon adress och ett telefonnummer.
''Ett skivkontrakt.'' upprepade han. ''Du har en fantasitsk röst, och det vore hemskt att inte låta dig få stå i rampljuset.'' Jag bara gapade.
''Hon ska tänka på det.'' sa mamma snabbt och föste ut mig ur rummet.
''Nu åker vi hem, och så tar vi det där imorgon.'' sa hon bestämt och föste in mig i bilen.