The Rage Of War. [SV]

WE ALL LOVE YOOOOOU!!!!

Stygg flicka. Dum frida. Skäms på dig.
JA, JAG ERKÄNNER! JAG GLÖMDE ATT DENNA BERÄTTELSE EXISTERADE SÅ JAG KOM PÅ ATT JAG BORDE SKRIVA SISTA KAPITLET IGÅR. Lås in mig.

I alla fall, the last chapter ♥


"Glöm inte att ta Mrs. Gilberts tvätt när du går, jag lovade henne att den skulle vara tillbaka idag!" ropade Elayne innifrån deras pyttelilla tvättstuga. Hon hade nyligen startat ett litet eget företag som gick ut på att tvätta. De upptagna kvinnorna i byn fick lämna in sin tvätt och sedan, när den var torkad och klar, lämnade Geroginas mamma åter den igen. Betalningen var inte den bästa, men med en person mindre i deras familj räckte det till att föda dem.
"Nejdå, mor!" sade och Georgina öppnade dörren bara för att bli hejdad av sin mor igen.
"Nu glömde du korgen i alla fall!"
"Oj!"
"Vad ska jag ta mig till med dig, dottern min? Du har varit så annorlunda ända sen du återvände." Elayne suckade och pillade bort en hårslinga ur Georginas ansikte och satte den bakom hennes öra. "Ditt hår trivs då och frodas."
Georgina kunde inte låta bli att le. "Det blir bättre med tiden. Oroa dig inte." Hon tog tvättkorgen på höften och gick ut ur det pittoreska trähuset, ut på gatan och in i tumultet på huvudvägen.

"Varsågod, Mrs Gilbert." Georgina räckte över tvättkorgen.
"Tack, sötnos. Här har du." Mrs Gilbert stack betalningen i Georginas näve och stängde dörren efter sig. Gerogina bestämde sig för att ta en promenad innan hon återvände hem. Av en händelse råkade hon höra två kvinnor stå och prata utanför byns sjukstuga.
"...en ung man med mörkt hår och ett konstigt ärr vid läpparna." Georgina frös till is där hon stod, och lyssnade ivrigt efter en fortsättningen.
"Enligt Mr Adams kom han sent igår kväll, just innan Helen skulle gå. Han var visst illa tilltygad och mumlade något om en korthårig pojke." Gergina kunde knappt andas, hon hade hjärtat i halsgropen. Kunde det vara..Bill? Hon knuffade sig förbi de båda förvånade kvinnorna och in i sjukstugan. Alla salar utom en var tomma.
Framför dörren stod en kraftig man som spärrade vägen för henne.
"Ursäkta mig, miss, men du har inte tillstånd att vara här så vidare du inte är sjuk."
"Flytta på dig." morrade hon
"Nej."
"Flytta på dig. Nu." Uppenbarligen var det något i hennes röst eller kroppsspråk som visade mannen att hon verkligen menade alvar, för efter en stunds tvekan så flyttade han sig från dörren så hon kunde komma in i den ljusa salen.
En ensam gestalt låg hopkurad på det kala bordet med endast en tunn filt som skydd för kylan. Hon skyndade fram och drog efter andan när hon såg det välbekanta ansiktet.¨
"Bill?" viskade hon.
Han vände ansiktet mot henne och ögonen vidgades.
"George?"
"Georgina." rättade hon tyst.
Han log matt. "Jag visste att du inte var riktigt normal."
Hon log, samtidigt som en ensam tår trillade ner för hennes kind och hon böjde sig fram för att kyssa honom.


Slut.

Aww, vilket fint slut :') Den här fanficen var otroligt bra måste jag säga, fortsätt såhär C: Ser fram emot att läsa mer av dig, om du skriver något mer ^^

Jätte bra slut! så vackert skrivet! säg gärna till om du skriver något mer!

Lily Evans Jag skriver en engelsk Fantasy berättelse, om du är intresserad: http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=17601&page=1

PrisonerOfAzkaban Kan kolla senare, har inte tid just nu tyvärr, men den är säkert jätte awesome C:

Oki, tack så mycket!

Ska också kolla in den senare men just nu så läser jag så HIMLA MYCKET, men kanske om några dagar

*Snyft* Så fiint slut! C:

Åh, vilket fint slut! ♥ Det är riktigt synd att denna berättelse är slut, men jag läser ju fortfarande din andra! Om den inte fanns skulle det vara ett tomhål inuti mig, jag behöver dina berättelser. ♥
Så himla bra, bäst! ♥♥