Utvald till att överleva (Berättelse)

Minidjuret, Louise, Mini, Lollo, vad jag än kallar dig.... Det ska bli sjukt kul att se hur han ser ut

Föresten, ska läsa.

Asså den översten asså nu fick han mig att skratta xD haha

Men jag diggar att eleverna inte svimmar, hade det varit jag hade jag lagt mig på golvet och dött, sen hade soldaterna fått göra som de ville xD

Jag med. Tycker inte någon att det är lite konstigt att de blir tränade i pilbåge och gevär. Skulle vara intressant om någon sa emot soldaterna, försvann och kom aldrig tillbaka... Känner mig ond nu. Hehehe

Hahah ni är så roliga med era diskussioner XD ♥
Och det är kul att veta att ni tänker ungefär lika dant som mig xD

Jag tycker som Godrica att Harry Potter har fått konkurens. Ska du ge ut boken sen så hela världen kan läsa den?

Nej men :´) Tack!

Ge ut boken hade varit kul, men jag är osäker på om någon skulle köpa.
För övrigt måste jag i så fall ta bort det jag skrivit här på mugglis, för annars får jag inte ge ut boken c:
funderar på att vara jätteond och avbryta mitt skrivande mitt i, så får ni köpa boken istället, Mohahah >8D Fast det är taskigt.. haha cx

Jag tycker att den är värd att läsas av alla. Mera!

Och här är slutet av kapitel 7 ^^
Eller vänta, jag kanske skriver lite till..

-------------------

Kvinnan började dela upp uppgifter till de alla. Josh skulle få börja med pilbågen, James och Lilian med hantlarna och så vidare. Ingen fick skjuta med geväret ännu, vilket Josh hade sett fram emot att få göra. Han blev lite besviken, men ryckte snabbt upp sig för att kunna koncentrera sig på att skjuta rätt med pilbågen som kvinnan gav honom.
Josh gjorde precis som igår, han höll bågen med vänster hand, lade pilen på strängen, siktade och sköt. Pilen flög iväg och fastnade precis i kanten av tavlan. Resultatet var sämre än igår. Josh hopp om att bli bättre på att skjuta pilbåge försvann, och det var troligen därför som alla nästa pilar han sköt med missade tavlan. Besviket gick han vidare till nästa träningsgren, styrketräning, och såg också hur kvinnan såg missnöjd ut där hon tittade mot piltavlan. James gav över hantlarna till Josh, gav honom ett snabbt leende och försvann sedan vidare till att göra armhävningar. Josh själv började sakta försöka träna med hjälp av hantlarna, men han var så besviken att han inte ens hade lust att försöka anstränga sig.
”Aston! Detta är inget slapp pass eller som idrotten i skolan, du är här för att pressa dig till det yttersta och träna hårt! Vi tolererar inga latmaskar här!” ropade kvinnan surt till Josh, som förvirrat tittade mot henne. Josh ansåg att soldaterna pressade eleverna för hårt, och att detta nog egentligen borde vara olagligt. Fast han var för blyg för att våga säga emot, och började därför anstränga sig mer när han tränade med hantlarna, även om varenda muskel i armarna protesterade.
När klockan började närma sig halv sex hade Josh gjort allting som kvinnan bett honom. Just nu satt han på golvet och gjorde situps, som han gjort den senaste halvtimmen. Han vara nära att ge upp och stega ut ur rummet och rymma från allt detta hemska, men han visste inte om han skulle lyckas hitta ut. Och vad skulle hända om soldaterna fick tag i honom? Så Josh fortsatte att göra sina situps, och kvinnan iakttog honom några meter där ifrån, som om hon väntade på att han skulle ge upp. Och det var kanske det som fick Josh att kämpa ända fram till klockan 18.

Naw stackars Josh

suer awsome