Skrika ut ditt namn (Hungerspelen)

Hazel log stårt och svarede med säkerhet "Jeg tenker avfskaffa Hungerspelen!"



HURRA!!

Siste kappitlel, somer en ÄPPELOG (HAHAHAHA FATARNI!?) Desutem bör jeg säja att jeg kan INGENTINg om pollitik, men ni får låssas at allt stemmer

Kapitel 40: Jag vill inte se dig gå, men det är inte för evigt

"Ja, hallå"
Hazel höll i luren och lyssnede intensivt. Det hadde varit tredje samtalet om personar som kastet sej från en ock samma motorveg och regeringen fhar funderet på om dem skule rivfa den motorvegen. Hazel tittade på klåkan, kvart övfer tolv visade den, han kom po at han snartt skulle gå på luncsj. Hans blick gled fron klåkan till sin dator som visede obegripliga utrekningar, och blicken stannede till sist på vicepresidenten Adele, som hade dykt up i dörren. Hezel avfslutede samtallet och riktade sin uppmärksamhet mot sin kollegea.
"Dags att ta lunsj nu?" frågade Hazel retoriskt och Adele gav en snabb nickning som svfar. De gik ut från kontoret och var påveg hem til Hazels familj på lunsj. Det hadde gott tretton år efter at Hazel hade blivfit vald till president. De hade genomlidit 3 val, det förste hadde de vunit och då fik Adele sitta som president, det andra hade dem emmelertid forlorat men de tog revanch vid det tredje valet året innan och nu var alltså Hazel sittende president.
Adele ock Hazel var på väg genom tredgården till hans och Rues hus. De hade gift sej några månader efter valet och en och en halv år senare hade dem fått sin första doter, Ophrys.
När de gik in i huset var Rue redan i köket tillsammans med Peeta, som hade tagit med sej någre bröd från sitt baggeri. Kattniss och Peeta bodde inte långt bort från presidenthuset, Peeta ägde en egen bageri som var det populeraste i Huvfudstaden. Katniss jobbede däremot inom forsvaret, men hon hade inte varit på jobbet på en tag för att hon prsis hade fött sin son, Amaranth. De hade också en dotter, Maple, som föddes för elvfa år sedan.
"Det vor på tiden att ni kom"
Rue vände sig mot Adele och Hazel och log. In i köket kom Hazel och Rues andra doter, Laurel.
"Är maten ferdig snart?"
Trots att hon bare var tio år, så var hon verkilgen ett matvrak.
"Ja, sätt er ner bara." svarade Rue "Var togg Ketniss vägen?"
Men ingen han svare på frågan innan vederbörande kom in i rummet, bärandes på sin son. Hon gik fram til Peeta, kysste henom på kinden och satte sig sedan ned vid matbordet.
"Var är Parsley?" Hazel såg sig omkring efter sin ende son men såg honom ingenstans.
"Han är sekert hos sin flickvän" svarede Laurel med spydighet i rösten.
"Har Parsley en flikvän?" Adele var förvånad, han var ju bare nio år.
"Ja, men jeg tror inte at han har fattat vad en flickvän är" svarade Laurel och fnissade retsamt
"Jaja, strunta i honom nu, dags att eta." sa Rue moderligt och Laurel kastade sig övfer maten.
Hazel tog lite mat, ost och skinkpaj, och bredde en baguette då hens blick fastnade på en karta över Panem. Landet var fortfarende indelat i didtrikt, men distrikten fungerade mer som städer och gränserna vor helt öppna mellan dem. Han såg på kartan en stund och tänkte på distrikt 6. Linn'ea Henriksson hade flyttat dit och gjort succé med sina låtar, hon var nu den mest eftertraktade artisten i hela värden. Blicken gles över till districkt elva, dit Smeyer flyttat och blivfit känd for at ha skrivfit någorlunda böcker med poetiska titlar. Hazel hadde lest den första boken, men tyckt att bokens manlige huvfudroll bara varit en leskig stalker och och den kvinnlige varit tom och intetsägande. Det hade han förstås aldrig sagt till henne, han ville inte riskera att hon skule sluta skicka de vackra, poetiska julkort hon skickar varje år.
Hazel hade ätit upp och tittade upp på klockan, fem övfer ett. Han tittade mot Adele och såg att hon också var färdig.
"Ska vi gå?"
Hon nickade och de reste sig. Han kysste sin fru farväl och gik tillbaka till regeringshuset. På vägen tänkte han på allt han hade fått uppleva i sitt liv och till slut log han så stort att Adele inte kunde hålla inne frågan.
"Värst vad du ser glad ut, vad är det du ler för?"
Han funderade några sekunder "Livet, universum, allting."
Adele verkade inte förstå vad han menade men han brydde sig inte. Äntligen hade allting ordnat upp sig, han och hans vänner hade fått familj och kunde leva ett normalt liv utan att tänka på det som varit allas vardag för fjorton år sedan.
Det hade inte anordnats några Hungerspel på tretton år nu, och så skulle det förbli.

SLUT

TAACK till alle ni som har leszt min fanfic under dem ungefer fyra månader jeg hållit på med den.

Tack till:
Jonas H
Ellociraptor
BlondaHermione
bullen289
Winny Geasley
Caty Delacour
KossanBerta
ella potter
Minidjuret
Borttagen
ronnyponny
Almispalmis
Claus Ricardstone
Hedwig96
huffelpuff
Lizzy.P27
Hanna-Potter
gurtsson
Ronald Weasley
Iyo
Ron Hippe
HarryPotterr
Fairy Tale
Cilla Black
för att ni har läst och komenterat. Tack till alle andre små epplen som okså kanske har leszt men icke kommenterat. Nu er den här färdig i varje fall ock om det blir nogot mer har jeg ingen anning om. det har varit kul att skrivfa denna fenfic och jeg vill tacka for ert stöd.
Ni får alla en...
...
...
...

Spoiler:
Tryck här för att visa!
ÄPPELKOMPOTT OCH HALLONMOUSSE!!!!!!

Så tack för allting :-D

EXTRAPOÄNG TILL DEN SOM FATTAR VILKET GENOMGÅENDE TAMA JAG ANVÄNDE FÖR NAMNEN!!! :-D:-O

Har jag läst den?

Åh jag måste läsa de sista kapitelna, men vad tråkigt att den är slut nu! :c

Ja , du har kommenteret titta:

Utan tvekan den bästa fanficen jag någonsin läst!

Har jag läst den? :$

JAAAA, bevis:

synd att den är slut!

Jag visste inte att den fanns. men du taggade mig så jag läste igenom den och den var super bra!