Mugglisgame in my heart

We are still waiting here for you ♥

japp, vi väntar...

Umm, lite sen jag är... Ska försöka lägga upp snart ikväll .

No worry dear ♥ (ok har någon märkt att jag gillar engelska? xd)

Like me then??

Ja Andrea, det har vi märkt. Visst pratar de engelska i Panem? Jag menar, de gör ju det i Nordamerika, så om de inte har bytt språk också, så borde de prata engelska i Panem. Så därför tillägnar jag denna slåtter till Andrea och alla andra!


Distrikt 3. Slåtter

Zendaya satt vid köksbordet och trummade irriterat med fingrarna på det. Hon var alltid så här humörsvängande på slåtterdagarna, det hade varit så sedan hennes 13:e födelsedag.
"Varför äter du ingenting, gumman?" frågade Zendayas mamma med pressad röst från andra sidan av bordet. Hon var lika spänd som Zendaya.
"Äsch, vadå? Jag är mätt!" fräste Zendaya och reste sig upp från bordet. Hennes ilskna rörelse förstördes helt av att hennes långa, lite för stora klänning fastnade i stolen. Zendaya ryckte tag i klänningen så att en stor del gick sönder, och gick sedan ut ur huset utan att ta på sig ytterkläder.

lunas_claw försökte se glad ut samtidigt som hans mamma vårdslöst försökte platta till hans rufsiga hår.
"lunas_claw, vad har du gjort med håret, älskling?" suckade modern efter ett tag. "Jag kan nog inte fixa det så mycket mer", fortsatte hon och slog till lunas_claw en sista gång i huvudet för att se om det hjälpte.
"Kan vi gå nu?" stönade lunas_claw. Hans mamma nickade kort och började genast gå mot dörren. lunas_claw hann knappt kasta på sig jackan innan modern försvaenn ur hans syn.

Egentligen var det ganska tråkigt. Rizia Priz stod där uppe och babblade på. Det enda som fick folket att lyssna var att alla ville vara säkra på att just deras barn skulle undkomma. Tyvärr var det alltid minst en familj varje år som gick in i deras hus och sörjde, sörjde att det var en chans av 24 att deras barn skulle komma tillbaks hem.
Ingen riktigt lyssnade på filmen, den var ändå samma varje år. Det enda man huvudsakligen lyssnade på var namnen, för de var alltid olika.
"Nu när jag ser era förhoppningsfulla små ansikten stråla emot mig så finner jag ingen annan utväg än att lotta!" utbrast Rizia och log brett. Stämningen blev genast lite mer laddad, det var bara ett enda tyst fnitter som hördes, och alla visste att fnittret inte var ämnat åt lottningen, utan till att Rizias hår hade blåst in i mungipan på henne.
"Hur som helst är den kvinnliga deltagaren Zendaya!" sa Rizia snabbt. De flesta i folkmängden stirrade sig omkring för att hitta "den olyckliga flickan". Ingen lade märke till att 18-åringen redan hade klivit upp på scenen och nu log ett svagt mot publiken som inte såg henne.
"Och naturligtvis är lunas_claw din distriktspartner, Zendaya!" fortsatte Rizia hurtigt. Eftersom ingen gav dem så stor uppmärksamhet, så var det inte lika hemskt som de hade föreställt sig att vara distrikt 3:s deltagare till Hungerspelen.

Aw yeah ♥

Awesome!

Thanks! (du smittar mig, Andrea!)

Yeah 8D I am so cool, ya know?

... *pressar ihop munnen för att inte brista ut i en mängd ord som jag inte ska prata om här, eftersom det vore att avslöja för mycket*