Alex-Den kvinnliga deltagaren från distrikt 7

Bästa HP OCH HUNGER GAMES ÄGER!!!

Tack!

Nu kommer det ett kapitel...

ja! Tack så mycket.

”Den Caspian Swift?” säger Caesar häpet.
Just då så ringer en klocka.
”Jaha, då var våran tid slut, Alex. Lycka till!”
Jag sätter mig, där jag ska sitta, och ser hur Caspian kommer upp på scenen. Publiken jublar, när han blinkar med ena ögat mot dom.
Jag blir så... tom. Dom har tvingat Caspian att uppträda kaxigt och självsäkert, och nu gör han som dom säger. Alla flickor i hela huvudstaden kommer förmodligen att vilja följa honom som en hund.
”Hej, Caspian! Du hörde ju nyss vad din distriktskamrat sa. Kan du förklara?”
”Jo, vi har känt varandra hela livet, och alltid varit vänner. Tillsammans med an annan tjej som heter Dani. ”
”Jaha... hur bor du då, hemma i distrikt 7?”
”Eftersom att jag är borgmästarson, så har jag alltid haft gott om allt. ”
”men, har du någon flickvän där hemma i distriktet? ”
Caspian skakar på huvudet.”Va? en så snygg kille som du?”
Han skrattar, och säger sedan;
”Men jag är i alla fall kär. ”
Huvudstadspubliken lutar sig lite närmare. Dom vill väll veta vem.
”Ååå, vad heter den lyckliga?”
”Det vill jag inte berätta.” Caspian ser lurig ut.
”Ååå, kan det vara den tredje delen i distrikt 7s trio, den mystiska Danny?”
”Hon heter Dani, och jag tänker inte avslöja vem.”
Publiken protesterar, men lugnar sig när En av tredjedelarna tillägger;
”Ni får lista ut själva. Om jag är kvar när det är få deltagare kvar, så kommer ni säkerligen intervjua henne.”
Nu så ringer klockan, och Caesar säger;
”Okej, hoppas att du kommer så långt! Och nu, flickan från distrikt 8...”
Caspian sätter sig bredvid mig. Han suckar, och får en rynka i pannan. Flickan från distrikt 8 ser ut att vara ungefär 8 år, fast att hon måst vara minst 12. Hon har porslinsvit, slät hy och stora mörkblåa ögon. Jag tror inte att jag någonsin har sett ett par så blåa ögon förut. Hennes hår är så ljust att det ser vitt ut.
”Hej, Moonye. Hur år du?”
Flickan ser sig hjälplöst omkring. Hur kan Caesar fråga henne något sådant? Hon måst vara skräckslagen.
”Jag är rädd”, säger flickan med en röst som låter som pinglande klockor. Ljust, klart och vackert.”det finns så många stora, starka dummisar.”
Några i publiken skrattar lite åt uttrycket ”Dummisar”, andra betraktar bara den hjälplösa lilla flickan.
Jag lägger mig på den mjuka sängen. Intervjuerna var en plåga.
Jag duschar, äter och tittar på reprisen. Jag går till mitt rum, och klär sakta av mig. Jag kryper i sängen, och ligger där med vidöppna ögon. Jag kan inte sova. Dani. Siri.
Imorgon så ska jag ut på arenan.
Hur kommer arenan se ut?
Kommer jag överleva blodbadet?
Kommer Caspian överleva?
Åh, Dani, jag saknar dig. Kunde inte några andra blivit vald? Inte jag, inte Caspian. Någon annan. Någon som kan skydda Dani.
Åh, hoppas att Siri tittar bort när jag dör.
_______________________________________
Ja, hur kommer arenan se ut? ge konstruktiv kritik!

Åååhhhh vad

Tack!♥

*klappar händerna efter det underhållande kapitlet*

Tack så mycket!

bra

Nu, eftersom att ni är så awsome, och så bästiga, får ni ett till kapitel;

Jag ligger och funderar hela natten, även om jag vet att jag förmodligen kommer få lite sömn på arenan.
Klockan 5 kommer Johanna och ”väcker” mig. Jag kliver upp utan protester.
Jag blir klädd i svarta byxor och marinblå tröja, och jag säge5r hejdå till alla; Ryfus, Johanna.
Sedan hissas jag upp i en svävare tillsammans med Caspian.
Det hela går väldigt fort, fast att jag helst vill dra ut på det så mycket som det går. Jag vet att vi åker i flera timmar.
Plötsligt befinner jag mig i ”startkammaren”, som huvudstadsborna kallar rummet. Jag duschar, och min stylist hjälper mig att fläta mitt långa hår. Hon kommer med ett plastpåse med kläderna, jag ska ha på arenan.
En tunn brun tröja, svarta strumpor, en regntät jacka, träningsbyxor, kängor.
Jag klär på mig kläderna. Jag dricker massor av vatten, för jag vet att det kan vara ont om sådant på arenan. Jag äter lite, ett äpple. Det smakar konstigt nog ingenting.
Jag skulle inte ätit, för efter några minuter måste jag springa in på toaletten och kräkas. Jag suger på en isbit.
”Så... Lycka till.”
Min stylist ler stelt. Hon klappar mig tafatt på axeln. Jag äter ett äpple för att jag vill ha något i magen när jag kommer in på arenan.
En högtalarröst berättar att det är dags att ställa sig i glasrören. Om en minut så börjar dom åka uppåt.
Min stylist slår sig för pannan. Hon plockar snabbt fram ett silverhalsband från sin innerficka.
Bästishalsbandet för tre.
”Dani”, säger jag och tittar henne i ögonen. Hennes blå ögon. Som en bit av himlen som ramlat ner. Nu syns det en liten tår i hennes, annars glada ögon. Vi kramas hårdare.
” Jag var nyss hos Caspian. Du minns att jag sa att jag skulle fixa ett bästishalsband för tre?”
”Ja”. Jag ser henne dra fram ett paket ur jackan. Hon håller fram en tredjedel av ett hjärta, i en silverkedja. Jag tar emot det, och hänger det om min hals.
” Caspian fick ett likadant. Du, kan du lova att ha den på arenan?”
” Det är klart!” Sedan måste hon gå. Och är borta.
Hon räcker över det och jag tar på mig det. Rösten meddelar att det är tjugo sekunder tills plattan ska uppåt.
Min stylist knuffar in mig i tuben. Dörren stängs. Hon vinkar. Jag själv måste använda all min kraft till att inte börja gråta. Sakta börjar plattan åka uppåt. Jag skakar av oro. Det blir mörkt. Jag ser inget förutom det svarta utanför glasröret.
Jag blir bländad av ljuset.
Vi står på en ganska stor glänta. Ymnighetshornet är i mitten. Bakom mig finns massor av träd, som sträcker sig upp mot himmelen. Jag ser mig om på dom andra deltagarna. Jag ser Caspian bredvid mig. Han fångar min blick, och jag ser att han är orolig. Lucy står av en händelse bredvid mig, och Finn bredvid Caspian. Okej, Jag och Finn mot karriäristerna.
Klockan räknar ner. Jag hör att den tickar. Lucy och Caspian visar med hjälp av händerna vart dom ska springa.
Jag ser något blänka till om Caspians hals. Han har bästishalsbandet på sig.
Sekunderna tickar iväg. Jag bestämmer mig för att ta en kniv som ligger någon meter ifrån mig först, som vapen, för att kunna ta ler saker. Jag spänner kroppen.
Det är nära nu. Jag vet att det är ungefär tio sekunder kvar. Jag ser att den lilla flickan från 8an tittar längtande på en ryggsäck som ligger nära hornet.
[i]Nej, du får inte gå och ta den.[i]
Som om flickan hört mina tankar så tittar hon rakt på mig. In i mina ögon.
Hennes ögon är lika blåa som Danis.
I samma sekund som gånggången ljuder så önskar jag att flickan ska vinna. För Dani.
_______________________________________
Okej, vad händer på arenan? Ni kan fakiskt sponsra Alex, om ni vill! Skicka en gåva i ett medelande till mig, kanske kommer det med!