Ännu en skrivtävling

Haha, okej Vänta så länge.................. Men när ugglar du mig den extra saken jag få göra till nästa gång?

När jag ger er nästa tema

Okej

Nu kommer resultatet förlåt för att ni har fått vänta men jag har varit i min sommarstuga och kom hem idag
Nu kommer det i alla fall
1. Jen93
2. 96hpevanescence
3. Majis
4. Narcissa Lestrange

Det betyder att Narcissa Lestrange tyvärr måste lämna oss Eftersom hon inte lämnat in nått bidrag.

Här kommer i alla fall vinnaren Jen93 bidrag.


Hans sista ord

Musiken i kyrkan sattes igång. Tyler sa för flera år sedan att han ville att en låt som han älskade skulle spelas i kyrkan då han skulle begravas och det är vad som händer nu. Jag tittar på Tylers vita kista som stod i centrum och jag hörde allas tårar som föll. Begravningen var inte så jättelång men det kändes som timtal, jag satt med min mamma och lillebror på den andra raden på den högra sidan av kyrkan, sidan för vänner. Min pappa var inte med för han fick inte ledigt från sitt jobb, men på blommorna som vi skickat till begravningen lade vid Tylers huvud på golvet.

Vi hade fått varsin ros när vi gick in i kyrkan och nu gick Tylers familj fram till kistan och lade sina rosor vid Tylers huvud på kistan. Nu var det vår tur, alla vänner gick i rad ordning och ställde oss i en liten kö till kistan. När jag lade min ros så var det ganska fullt men min ros fick ändå plats, jag stod kvar i nån minut sedan gick jag ner till min plats igen och min mamma och lillebror kom efter mig.

När det hela var slut gick vi ut ur kyrkan men jag stannade kvar vid utgången vid den raden som jag satt i och tittade mot Tylers kista. Jag kommer att sakna honom, han var min bästa vän sedan vi gick på dagis. Nu har jag berättat lite lagom om begravningen, jag ska berätta lite mer om hur det ledde till denna hemska dag med Tylers begravning.

Jag heter Ximone och jag är 19 år, Tyler är lika gammal. När vi gick på dagis så blev vi kompisar när några pojkar som var året äldre än mig retades med mig genom att ta min docka som jag lekte med. Tyler hjälpte mig att få tillbaka den och sedan dess har vi varit kompisar och till slut var vi bästa kompisar. Min mamma Isabella och Tylers mamma Anna såg det när vi blev hämtade och de har alltid varit bra vänner de med. Vi bodde grannar med varandra så vi hade inte långt till varandra, mamma och jag gick över till dem lika ofta som de gick över till oss.

Jag och Tyler har alltid hållt ihop, visst vi har andra kompisar också men vi kommer alltid vara bästa vänner. Tyler är en kille som man tycker vore jättepopulär men det var han aldrig men han var aldrig klassad som en tönt i skolan heller, samma med mig tror jag. Tyler och jag hade bestämt att vi skulle åka till skolan tillsammans, vi möttes utanför hans hus och hoppade i hans bil och körde till skolan. Vi hade valt att gå ett fjärde år inom en gymnasie linje och det var precis vad vi gjorde med fyra andra som gick i vår klass i tredje ring. Tyler och jag hade fått våra körkort innan den andra terminen av tredje året hade börjat och vi hade firat det genom att gå ut och festa, vi blev såklart hämtade av en förälder.

3 veckor innan Tylers begavning

-Ximone kom igen,skynda dig, skrek Tyler.

-Jag kommer, skrek jag tillbaka.

-Slöfock, hörde jag från honom.

Jag sprang ut från huset jag bodde i och ut till bilen där Tyler väntade.

-Det kom ju från rätt person, sa jag. Jag brukar få vänta på dig annars.

-Ha! Som om, sa Tyler.

Vi skrattade åt saken och körde till skolan. Det var för det mesta Tyler som körde men jag gjorde det bland också. Vi plockade upp Emma och hennes tvillingbror Elias på vägen. De valde precis som jag och Tyler att gå ett fjärde år.

-Hej, sa Emma och Elias.

-Hej, redo för ännu en dag i skolan? Frågade jag.

-Nja, vet inte, kanske det, sa Elias.

Emma bara skakade på huvudet. Jag och Tyler skrattade.

-Tyler, kan du inte fälla ner taket? Solen skiner och vi borde njuta av det, sa Emma.

-Visst, sa Tyler.

Han tryckte på någon knapp så taket fälldes ner och solen sken ner på oss i bilen.

-Musik någon? Frågade jag.

-Absolut! Sa alla i mun på varandra.

Jag tryckte igång musiken och vi spelade på hög volym så alla som vi körde förbi vände sig om för att se vem som kom körande. När vi körde in på skolans parkering så var det många som gick första året som kollade mot oss. Tyler parkerade, fällde upp taket och stängde musiken. Vi hoppade ur bilen och tog våra väskor och gick in mot skolan. Tyler blev alltid utstirrad av tjejerna, jag skulle nog också stirra ihjäl mig, han är supersöt med sitt blonda korta hår med lite längre lugg. Men jag känner inget sådant för honom, vi är som syskon. Men han ignorerade bara dom, det som är så bra med detta året är att vi får gå på balen en gång till och jag slår vad om att Tylers skåp kommer vara smockfullt av lappar som tjejer har skrivt ’’ vill du gå på balen med mig?’’. Men vårterminen har bara börjat och jag längtar redan till balen.

-Jag vill redan hem, sa Elias.

-Det vill du alltid när du kommer till skolan, sa Emma.

-Duh, jag vill ju inte hit, sa han.

-Det kanske är därför som du var tvungen att välja mellan ett fjärde år eller jobba som trädgårdsskötare inom komunen, sa hon.

-Vad ni ska tjata på varandra, sa jag.

-Ge er, sa Tyler. Vi får väl se till att vi klarar dagen.

Vi skrattade åt hans sista mening. Vi hade en sådan tur att vi hade skåp precis bredvid varandra, Emma först, sedan Elias, Tyler och sist jag. Skoldagen gick snabbt fast det kändes långt med allt gnällande från Elias. Det kändes skönt när vi tog stegen som ledde ut ur skolan och ut till friheten för Elias slutade gnälla så fort vi kom utanför portarna.

-Okey, helgen då. Hemma hos Ximone, spel, film, snacks och god dricka, sa Tyler.

-Absolut, våra favoritfilmer ska det vara, sa jag.

-Ximone, det är väl klart att vi ska se våra absoluta favoritfilmer, sa Elias.

Vi gick mot Tylers bil och skrattade när en tjej från första året kom mot oss med sina kompisar. De stannade framför oss och stirrade mot oss.

-Vad vill ni? Frågade Emma.

-Jag heter Emely och detta är mina kompisar Hanna och Caroline, sa Emely.

-Okey, varför vill vi veta det? frågade Elias.

-För att vi vill hänga med er, sa Hanna.
Emma, Elias, Tyler och jag tittade på varandra och sedan tillbaka mot Emely, Hanna och Caroline.

-Öhm..vart fick ni den idén ifrån? Frågade jag.

-Vi har velat det ett tag men bara inte sagt något, sa Caroline.

-Hejdå, sa Tyler.

Sedan gick vi. Emely, Hanna och Caroline kollade efter oss medans vi gick vidare mot Tylers bil. Jag kände på mig att de tänkte följa efter oss ett tag till, kanske inte utanför skolan men i skolan kommer de säkert att göra det. Vi satte os i bilen och Tyler fällde ner taket igen och vi skruvade upp volymen och körde iväg.

-Kan ni fatta att de där första årseleverna ville ’’hänga’’ med oss? De måste ha blivit tokiga, sa Elias.

-Elias, de är yngre än oss. Det är klart de vill ha äldre kompisar men det som stör mig mest är att de inte ’’vågade’’ säga något förrän nu, sa Emma.

-Strunt samma, nu ska vi hem och längta till helgen, sa Tyler.

-Vi längtar till helgen, vad roligt vi ska ha det, sa jag.

-Woho!! Skrek vi högt.

2 veckor innan begravningen

-Tyler, vi har haft ledigt från skolan nu i snart en vecka och du sitter bara här och latar dig, sa jag.

Tyler tittade upp från soffan där han satt och spelade tv-spel.

-Ximone, vi har haft ledigt från skolan i snart en vecka och du står bara där och tjatar, sa han.

-Tyler, sa jag.

-Jag vet, jag ska resa mig så hittar vi på något, sa han.

-Tackar, sa jag.

Tyler reste sig upp och gick ut i hallen och tog på sig skorna.

-Kommer du? frågade han.

-Jadå, sa jag.

Vi gick ut och började vandra runt, vi gick ut i skogen och tillbaka men sen så gick vi hem till Emma och Elias. Emma öppnade dörren och släppte in oss, Elias satt vid tv:n och kollade på nåt program. Vi bestämde att vi skulle spela kort ett tag. Vi hade jätteroligt så vi bestämde att vi ska ha spelkvällar några dagar i veckan, inte bara med kort utan andra spel också.

-Vi började här så vem ska vi vara hos nästa gång? Frågade Emma.

-Vi kan vara hos Tyler? Frågade Elias.

-Och sen hos mig, sa jag.

-Precis, vilka dagar ska vi ha då? frågade Tyler. Idag är det söndag så vi får fortsätta med det.

-Söndagar, tisdagar och fredagar? Föreslog jag.

-Det blir väl bra? Vi har det på kvällarna, det blir nog bäst, sa Emma.

-Då har vi bestämt det, sa Elias. Vi ses på tisdag.

-Det gör vi, skrattade vi andra.

Denna veckan var det bara våra spelkvällar som vi snackade om. De där första årseleverna följde efter oss vissa dagar som svansar, Elias blev förbannad på dem en dag och skällde ut dem innan vi körde hem från skolan. Sedan dess har de inte följt efter oss lika mycket men de gör det fortfarande men vi struntade i dem.

-Ximone, ska vi hitta på nåt i helgen? Frågade
Tyler. Inte fredagen då.

-Okey, lördag då? Där är väl någon konsert i stan denna helgen? Frågade jag.

-Ja, vi kollar vilka som spelar och är det några bra åker vi dit, sa Tyler.

-Duh, sa jag.

Vi skrattade.

-Jag kollar när jag kommer hem, sa jag.

Tyler nickade som svar. Veckan gick och våra spelkvällar var jätteroliga sedan kom lördagen då jag och Tyler skulle till konserten. Det var några stycken artister och vi gillade dom så vi bestämde oss för att åka dit, jag hade köpt biljetter och Tyler hade gett mig pengar för sin. Vi körde iväg vid sex-tiden, det började sju. Vi hade jätteroligt under hela konserten, vi sjöng med och dansade, vi såg jättemånga som drack sig aspackade fast vi drack inget, bara läsk eftersom jag skulle köra oss hem sedan och Tyler ville inte dricka och kanske råka bli full. När konserten var slut gick vi till bilen samtidigt som vi sjöng smått på de låtar som spelades, Tyler som hade haft fickor som gick att stänga gav mig bilnycklarna.

-Vad roligt detta var, sa jag när jag satte mig i bilen.

-Håller med dig fullständigt, sa Tyler.

Han satte sig och vi spände fast oss med bilbältena, jag kollade i backspeglen och såg att det var många som gick bakom oss så vi fick vänta lite innan jag började backa. Till slut så kunde jag backa ut och köra iväg, fast inne på parkeringen körde jag sakta eftersom att jag ville inte riskera någon full person skulle komma och slänga sig framför bilen. När vi kommit ut från parkeringen körde jag lite fortare.

-Jag kan inte fatta att folk var tvugna att bli aspackade, sa Tyler.

-Inte jag heller, de kommer ju glömma allt om ikväll, sa jag.

-Jag kommer alltid att komma ihåg denna kvällen, den har varit den bästa hittills, sa Tyler. Du är min bästa vän och kommer alltid att vara det, vad som än händer.

Jag stannade vid ett röd ljus och precis när jag fick grönt ljus och körde ut skrek Tyler.

-Ximone! Skrek han.

Han pekade åt höger där en bil med folk från konserten kom körandes i full fart, man såg på dem att de var fulla och jag hann inte vaja undan dem så de körde rakt in i sidan på min bil. Bilen slog volter och stannade upp och ner, Tyler hade tuppat av efter de två första volterna och sedan tuppade jag av, det sista jag hörde var folk som gick som skrek, de skrek att någon skulle ringa 112 sedan blev allt svart för mig.

1 vecka före begravningen

Jag vaknade upp i en säng på sjukhuset, jag hade fått gips på min ena arm, från armbågen ner till handleden, bandage runt mitt huvud och lite småplåster här och där. Jag tittade runt så gott jag kunde och såg en säng bredvid min där Tyler låg. Han såg inte bättre ut snarare sämre än mig.

-Ximone, sa någon.

Jag vänta huvudet igen och såg min mamma sitta bredvid min säng.

-Lilla gumman, hur känner du dig? frågade Isabella.

Jag jogrde bara ett ljud ifrån mig, jag orkade inte prata. Jag tittade bara runt, mamma reste sig och gick ut ifrån rummet. Efter några minuter kom hon in igen med en doktor.

-Ximone, jag är din doktor, jag heter John Andersson, sa han.

Jag tittade bara på honom.

-Jag vet att du inte orkar prata nu kanske, men du måste svara på några frågor som jag har till dig, sa John.

Jag nickade.

-Vad är det sista du kommer ihåg av gårdagen? Frågade han.

-Någon som skrek, sa jag med en hes röst.
Jag fick harkla mig lite, jag hatade att prata med hes röst.

-Kommer du ihåg något innan dess? Frågade John.

-Jag körde när ljuset var grönt och Tyler skrek något till mig, sa jag.

-Inget mer? Frågade han.

-Jag kommer inte ihåg något annat,sa jag.

-Okey, det kanske kommer tillbaka sen, sa han.
Han gick över till Tylers säng och kollade några maskiner.

-Jag kommer tillbaka om en stund, sa han sedan.

Mamma och jag nickade, mamma tog min hand och kramade om den, hon sa inget men det räckte för mig. Efter en timme tror jag att det var så kom en sköterska in med två andra, de gick till Tylers säng och började rulla ut honom.

-Vart ska ni med Tyler? Frågade jag.

-Vi ska flytta honom till ett enskilt rum, han behöver vara själv just nu för att kunna bli bättre, sa sköterskan.

Jag godtog det svaret och lugnade ner mig lite igen men jag hade känslan kvar att hon inte berättade allt. Efter två dagar så sa de att jag fick åka hem igen, jag skulle komma tillbaka om jag kände mig yr och när jag skulle ta bort giåset från armen.

-Tyler då? frågade jag.

-Han får tyvärr inte lämna sjukhuset, hans tillstånd har försämrats, sa John.

Jag blev orolig och ville inte lämna sjukhuset men mamma fick mig att följa med ändå. Jag satte mig i passagerarsätet och gjorde mig iordning till vi skulle köra, jag tittade på sjukhuset.

-Kom igen Tyler, kom tillbaka till oss, tänkte jag. Jag vet inte hur vi skulle klara oss utan dig, jag vet inte hur jag kommer klara mig utan dig.

Mamma startade bilen och började köra, när vi kom hem så satte jag mig i soffan och startade tv:n. Jag orkade inte göra något annat men innan jag hann blinka så knackade det på dörren. Mamma gick och öppnade, jag hörde hur hon sa hej och berättade för någon att jag satt inne i soffan, in från hallen till vardagsrummet kom Emma och Elias.

-Hej Ximone, sa Emma.

Hon satte sig ner bredvid mig.

-Hur är det? frågade Elias.

-Jo, jag vet inte, sa jag. Jag tror att jag är okey.

-Bra, sa Emma. Jag vill ha kvar dig som kompis, hur är det förresten med Tyler? Vet du något?

-Bara att hans tillständ har försämrats, sa jag.

Elias och Emma tittade på mig, Emma kramade försiktigt om mig.

-Hoppas han klarar sig och kommer hem till oss, sa hon.

Jag nickade och fortsatte att kolla mot tv:n.

-Vi ville bara se hur det var med dig, hör du av dig om du vill ses? Frågade Emma.

-Tack, ja det gör jag, sa jag.

De sa hejdå och gick sedan. Jag satt självi soffan och kollade på tv när telefonen ringde och mamma svarade. Hon lät ledsen i rösten, jag hörde hur hon lade på luren igen och började gå in till mig.

-Ximone, sa hon.

Hon satte sig bredvid mig med en hand på mitt ena ben.

-De ringde från sjukhuset, Tylers mamma då, sa hon.

Jag tittade på henne, jag var rädd för det hon skulle säga härnäst.

-Hon sa att Tyler.....att Tyler är borta, sa hon försiktigt.

-Jag stirrade på henne med stora ögon.

-Va? sa jag med gråten i halsen.

-De hade sagt att något hände så han blev tvungen att bli akut-opererad men att det blev komplikationer under operationen och läkarna kunde inte göra något, förklarade mamma. Tyler gick bort för en timme sedan.

Jag tittade ner i mitt knä och kände hut tårarna började komma, jag lutade på mamma och låt dem komma, tårarna rann och jag grät som det inte fanns något annat. Jag blev så ledsen, jag kunde inte sluta gråta Jag tänkte på den kvällen olyckan hände, jag körde och jag såg inte den andra bilen, bilder från kvällen kom tillbaka när jag grät. Jag såg inte den andra bilen och hann inte vaja undan, det är mitt fel att han är borta.

-Det är mitt fel, sa jag mellan gråten.

-Ximone, det är inte ditt fel. Du körde som du skulle, det var den andra bilens förares fel, han körde full och därför hände detta, sa hon.

Jag hörde att hon också hade börjat gråta. Jag ville inte tro att detta var sant, jag grät säkert i flera timmar och mamma satt med mig hela tiden. När pappa kom hem från jobb kom han in och kramade om mig och mamma, han hade fått höra allt om olyckan när han var på jobb och även detta fick han höra när han var på jobbet, han gick tidigare och kom hem för att vara med mig och mamma.

Dagen för begravningen

Jag stod i mitt rum framför speglen i mina kläder som jag skulle ha på mig, svart alltihop utom mitt linne under koftan, den var vit. Jag hade halsbandet som han gav mig i födelsedagspresent på mig, jag tänker aldrig ta av det. Jag kollade i speglen, jag vill inte gå till begravningen, det betyder att han aldrig kommer tillbaka.

-Ximone, kom nu. Vi måste köra till kyrkan, kallade pappa.

Jag tittade mot min dörr som stod vidöppen, jag tog en sista titt i speglen och gick sedan ut till bilen, jag satte mig därbak i baksätet och lät mig bli körd till kyrkan där Tylers kista väntade. När jag steg ur bilen och kollade upp mot kyrkan tänkte jag på hans sista ord till mig, ’’Du är min bästa vän och kommer alltid att vara det, vad som än händer’’. Han skrek visserligen mitt namn efter det men det var de orden som betydde allt för mig. Jag tittade upp på kyrkan ett tag och tänkte för mig själv;

-’’Tyler, du är och kommer alltid att vara min bästa vän, vad som än händer. Vi kommer att ses någon gång igen och jag längtar så’’.

:´((((( SuperAwesome Jen93!!!! Grattis!!!!

wow tack så mycket

GRATTIS och VARSE Jen93 ditt bidrag var jättebra det var dom andras också tänkte lägga upp nästa tema nu:
Omgång 3:
Tema: Mobbning
Erat bidrag ska alltså handla om mobbning texten ska vara minst 4 A4 sidor och max 11 A4 sidor.
INLÄMNINGSDATUMSENAST 6 AUGUSTI

LYCKA TILL

Oh... Sorgligt Du är en värd vinnare, Jen93!!! Nu när jag läste din kom jag på en berättelse som jag skulle kunnat skriva, men jag hade ju ingen tid till att göra detta........ Men jag skulle ändå förlorat, din var ju grym! R.I.P Tyler!!! ♥

tack så mycket

ikväll senast 00:00 vill jag ha era bidrag