Starships, we ment to fly [SV]

suveränt

Var beredd på ett stooooooort tidshopp

Time flies sitting in the sun while you're feeling numb

Dagarna gick, läxberget blev högre, pressen högre och tiden mindre. Ikväll var det premiär för vår musikal, jag var huvudrollen Daisy, en tjej som hade drömmen att bli stjärna. Varje gång jag tittar igenom manuset så får jag känslan av att min rollspelsfigur är jag under ett annat namn. Nu satt jag i min stol och blev sminkad. Jag förbannande fortfarande mig själv för att inte ha fattat allt mellan Jakob och Alice, fast det var flera månader sen.
''Okej, jag behöver Daisy här! Trent och Stella kan följa med.'' sa en röst. Min sminkör avslutade min make up med ett lager rosa läppglans och jag reste mig upp. Sakta gick jag upp mot scenen och satte mig ner i mitten. Folk samlades runt om mig på sina planerade platser.
''Välkomna hit! Ikväll ska ni få uppleva den förtrollande historian 'En stjärna i solljuset'. Var vänliga och stäng av mobilerna och kamerorna. Låt oss börja!'' När applåderna började så sköljde nervositeten över mig. Kom igen Alex, du klarar det. Ridån åkte upp och jag tittade upp mot strålkastaren medan piano-introt körde igång.

''So here I am, alone in a crowded room. Why can't I be the one, that everyone think is the one for them?

Nobody is here to save me, I've got to face this war alone. Why am I doing this to myself? Sakta reste jag mig upp och gick fram några steg.

I started this, now I have to finish this. I've made the promise that I've would get on a stage with that lonely spotlight. Then I do my entré, and the audience would shine. People walks in sunshine, while I'm the little star. Blinka lilla stjärna melodin satte igång.

''Twinkle twikle, little me. How I wonder where I been.

Strålkastarna tändes runt om mig och avslöjade skol-kulliserna och folk började gå runt och prata.

''I'm gonna prove them that they wrong, I'm gonna sing for what I'm worth, I'm gonna dance until my feet can't feel the ground. And what are they going to do? They gonna... chrush... me.'' Jag vände mig om och gick in mot scenen mot ett skåp som var mitt.
''Nämen se, är det inte lilla Daisy?'' sa Stella elakt. Även om jag vet att det är Lovisa kunde jag inte låta bli att tänka på hur bra hon spelade.
''Jo, senaste gången jag kollade var det så.'' Stella-Lovisa fnös och jag vände mig om. Hon stod bredvid Trent, spelad av Josh. Han hade armen om henne och log illvilligt. Klockan ringde och jag skyndade mig mot delen av scenen med ett klassrum. Jag satte mig ner på en plats och tittade mot främre delen av ''klassrummet.''

Pjäsen rullade på under någon halvtimme fram till Daisys uttagning.
''Daisy McRoy?'' frågade prodocenten.
''Det stämmer.'' sa jag med ett misslyckande till en darrig och nervös röst.
''Kör igång.'' Musiken spelades upp och jag började sjunga.

''Walk across, crowded streets. Staring eyes are getting trough me and I saw you in the middle.

Your upset face, you wear it well, camuflage the way you feel. It's the way things happend.

We all been down that road before, serching for that something more.

Worlds are spinning round, there's no time for slowing down, so won't you take a breath? Just take a breath.

People chance, and promises are broken, clouds can move, and skyes will be wide open.

Sen hände det som inte fick hända. Jag tappade rösten totalt.

suveränt

DU SKRIVER SÅÅÅÅÅÅ BRA!♥

Braa

OMG AWESOME ♥

AWESOME!!

OMG SÅÅ SPÄNNANDE !!!!!!!! meer ♥3

Jättebra!

Snälla lägg upp nästa del jag kan inte vänta