Utvald till att överleva (Berättelse)

så grymt Louise!

Asså måste inte föräldrarna undra vart deras barn är? jag menar varje elev kan ju inte ha blivit föräldrar lös

men jätte bra skrivet Louise

Yey massa kapitel som jag har missat!

Bara en sak i Kapitel 6 som jag upptäckte var ”Fem kilometer, jag borde klarat med men jag blev konstigt trött..Tror jag ätit för lite” svarade hon. Hon borde väl säga "mer"? C:

Och i Kapitel 7: I morgon kommer vi köra samma pass igen, fats då . Antar att det ska vara "fast" där cx

Tack xD

Cara Riddle- Jo men självklart! Jag har inte sagt att de inte gör det. It will come my dear! ()

Förresten, vill folket att jag ritar en bild på hur Josh ser ut? ^^


EMELESEL- Ah jo självklart! Tack så mycket, det är bra om ni meddelar sådant!! ^^
Edit: Fast jag hittar inte det andra du skrev D:

Alltså det vore kul, men jag har liksom bildat min egen uppfattning av lite såhär Josh Hutcherson style, det kanske förstör min bild av honom o.o xD

Onda Skräddaren haha jag tänkte det xD antingen det lr så ville alla föräldrar bli av med sina barn

ja gör det

Haha nä du kommer nu behålla din egen bild ^^
Fast när jag beställer boken kommer framsidan troligen vara en bild av honom ändå. ^^

Cara Riddle- Klart de ville, de är ju dem som beställt dit kriget och soldaterna xD

Onda skräddaren haha det ante mig xD mkt enklare att göra så än att göra sig av med barnet själv

Ja tack gärna! Har gjort en bild så isåfall får vi se om den stämmer.

Då ska jag börja med den!^^

-----------------

Han ställde sig på golvet och tog högen med kläder och sin handduk och begav sig sedan till badrummet längst ner i korridoren, där han tog en snabb dusch, eftersom varmvattnet tog slut efter fyra minuter, och sedan klädde han på sig och gick tillbaka till sovsalen för att vänta 40 minuter på frukosten. Josh var smått irriterad över att de väckt honom klockan sju, han hade ju kunnat sova längre! Men det fanns inte mycket Josh kunde göra åt saken, så istället lade han sig bara suckande på sängen och blundade.
Hans rumskompisar kom snart in i rummet och de pratade med varandra, men Josh orkade inte lyssna för att ta reda på om vad. Han var i det läget där han inte sov, men inte var vaken, och alla ljud lät som om de var på andra sidan ett stort rum. Inte förens en av pojkarna skakade honom lätt kom han tillbaka till verkligheten.
”Vi ska äta nu, klockan är snart åtta” sade pojken och gick ut i korridoren med sin vän. Josh följde snabbt efter och snart befann de sig inne i matsalen, en liten stund för tidigt. James hade inte kommit ännu, men han kom snart in skuttande i matsalen, som om han hade all världens energi inom sig.
”Hemskt vad du var pigg idag då” sade Josh till honom.
”Ja, det är ju frukost! Fattar du va hungrig jag är!” svarade han glatt tillbaka. Josh tittade oförstående på honom, hur orkade han vara så sprallig och glad? Hade inte han också tränigsvärk i hela kroppen? Fast Josh orkade inte bry sig om att fråga, han ville bara ha mat nu.
”Godmorgon elever! Nu serveras frukosten. Jag hoppas ni vet om schemat inför idag, annars blir det synd för er, hahaha!”
Josh tittade upp och såg mannen som lekt överste i skyddsrummen på skolan. Josh kände sig äcklad över honom, han var irriterande och verkade vara så, elak. Och hur rätt Josh hade om det skulle han få veta långt senare.

Klockan nio befanns sig alla eleverna i sina grupper inuti de olika träningssalarna. Kvinnan som tränade Josh och resten av hans grupp började gå igenom de olika teknikerna med stretching. Josh försökte lyssna och förstå, men det var som om alla orden bara flöt in genom ena örat och ut genom det andra.
Eleverna stretchade i ungefär en halvtimme, och sen fick de värma upp genom att jogga tre varv i rummet. Josh tyckte de klarade sig riktigt bra för att vara andra dagen. Fast han undrade hur länge de skulle hålla på och träna, han ville inte vara fast här i underjorden resten av sitt liv.
De fick springa på rullbandet resten av förmiddagen. Eftersom det bara fanns ett rullband fick de andra eleverna köra olika balansövningar så länge. Josh hade inget emot det, han hade faktiskt ganska bra balans, och det var inte lika jobbigt med dessa övningarna som att springa.
När det blev Joshs tur att springa var han redo att försöka göra sitt yttersta, han ville komma länge idag, men det blev inte riktigt som han tänkt sig. Efter två kilometer flåsade han som en galning, och vid 2,3 fick han sluta för att inte svimma. Han var missnöjd, men det fanns inte mycket att göra åt. I morgon skulle han fixa längre, det lovade han sig själv!
Resten av förmiddagen gick ganska snabbt, och innan de visste ordet av var klockan 12 och det serverades lunch. Eleverna gick halvtrötta tillbaka till matsalen och åt tacksamt av maten som serverades, även om pyttipanna kanske inte var det bästa som de visste.
Halv ett var de på plats igen i träningsrummet, med nya krafter och hopp om att klara sig bättre idag än igår.