Birth in a place of death, light of a fire in darkness [SV] [THG-ff]

spännande, måste veta vad hon vet haha

Kapitel 10
Interview

Innan intervjuerna blir alla tre så gott som överfallna av sina stylister och Tredja dras iväg till sin distriktspartner. Det är tydligen väldigt viktigt att de fixar det sista med allting precis innan det är dags att gå in på scenen. Devapriya verkar stressad trots att Jane tycker det verkar vara gott om tid kvar. Minuterna verkar definitivt gå en aning långsammare än vanligt, Jane hinner mer än väl känna av nervositeten och scenskräcken som smyger sig på. När hon blir insläppt tillsammans med de andra spelarna tar hon ett hårt grepp om Williams hand och drar djupa andetag för att behålla lugnet.

William känner att Jane är nervös. Han låter henne hålla kvar hans hand och lägger den andra på hennes axel. Han vet inte riktigt vad han ska säga när det blir hans tur, men Samantha har sagt att han inte ska oroa sig. Tydligen är det inte så farligt när man väl är där och ska börja prata. Han hoppas av hela sitt hjärta att det stämmer, för även om han själv är bra på att prata inför folk så vet han att Jane absolut inte är det.

Det visar sig att Samantha har haft helt rätt på den punkten även om hon kan vara ganska virrig gällande så gott som allt annat. Caesar Flickerman hjälper alla deltagare igenom intervjuerna utan några problem och ser till att alla får sagt något spännande som kanske kan göra att de får fler sponsorer. William lyssnar noga på alla spelare för att kanske kunna få bättre chanser inne på arenan. Det är inte många som egentligen säger särskilt spännande saker. Karriäristerna skryter precis som varje år och är riktigt självsäkra medan en del yngre spelare från andra distrikt längtar hem. Inget konstigt alls. Inte ens Tredja, som egentligen är en väldigt utstickande person när det gäller så gott som allting, har något oväntat att komma med. Hon tackar självklart när Caesar gratulerar henne för hennes höga poäng, men hon vägrar säga något om vad hon gjorde. William blir nästan ännu mer nyfiken än innan, han hade på något sätt trott att hon ville spara det till intervjun, även om han själv inser hur korkat det vore att säga det inför alla spelare. William är ju förmodligen långt ifrån den enda som försöker memorera så mycket det går om motspelarna.

När det är Janes tur är hon mer nervös än någonsin. Hon har försökt smälta in bland de andra spelarna så gott det går, men nu är det självklart att Caesar kommer dra uppmärksamhet till magen, William och hela historien. Hon vill inte behöva prata om det inför folk. Inte på det här sättet. Men trots att det tar emot så går hon fram, skakar hand med Caesar och sätter sig. Han hjälper henne igenom jobbiga frågor och täcker över missar hon gör, men det känns ändå inte bra. Det blir tre långa minuter.

William hatar varje sekund som Jane tvingas vara kvar där framme, för han vet precis hur jobbigt hon tycker att det är. Det är en lättnad att få ta hennes plats när de tre minuterna har gått. Hon kramar om henne när de möts på vägen innan han också skakar hand med Caesar. Caesar kan sina saker och William behöver knappt tänka under hela intervjun. Det enda han faktiskt minns tydligt efteråt av frågorna är den sista.
”Vad tänkte du när Jane blev dragen?”
Svaret var självklart.
”Det var egentligen uppenbart att det skulle bli så. Det är barn de är ute efter, de bryr sig inte om ifall barnen är födda eller inte.”

Helt fantastiskt, som vanligt ♥

Awesome!!!!

Super!

Fantastiskt

Wow, spänningen ökar

Nu kommer hela regimen hata William >:<!!

supeer!

Kapitel 11
Lie

Orden ringer i Janes öron långt efter att intervjuerna är över. ”Det är barn de är ute efter.” Det känns mer uppenbart än någonsin att det inte kan gå bra, inte med spelledarna från huvudstaden inblandade. Hon skulle inte ha en chans ens utan dem, med dem kan hon knappt föreställa sig. Hon vill så gärna lita på Samantha, hon vill tro på att barnet går att rädda, men hon vet inte hur. Det är barnet hela spelen kommer kretsa kring, alla kommer vilja se det dött. Samantha skulle aldrig klara av att få ut det levande, det vet både Jane och William. Vem har någonsin hört om att ett spädbarn vunnit spelen?

Tiden går så fort. Trots att de gör sitt bästa för att få ut så mycket det bara går av den sista tiden i trygghet så rinner den bort som sand mellan fingrarna och snart är det dags för spelen att börja. Jane, William och Tredja sitter tillsammans på en balkong utanför Janes rum den sista kvällen. Ingen av dem pratar, de bara sitter där. Alla tre är väl medvetna om hur stor risken är att de alla tre är döda nästa dag vid samma tidpunkt. Det är nästan omöjligt att föreställa sig. Tredja är den första som bryter tystnaden.
”Vad har Samantha sagt till er egentligen?” frågar hon.
”Vad menar du?”
”Vad har hon sagt? Vad har hon berättat, var har hon gett er för råd, vad lovar hon?”
Både Jane och William sitter tysta en stund. William lägger armen om Jane som borrar in ansiktet i hans överarm. Sen börjar han berätta.

”Hon berättade om när hon var inne i arenan,” börjar han. ”Hon hade en pakt med en annan tjej, Sarah tror jag hon hette. Sarah var gravid, precis som Jane. Samantha såg henne bli dödad.” Han sväljer hårt och kramar Jane ännu hårdare. ”Av karriäristerna. En kniv i magen.” Han får inte fram mer. Det går inte.
”Hon sa åt mig att inte berätta något om det för er, men att hon kan få ut barnet den här gången,” mumlar han, mer för att få en ursäkt att vara tyst än för att han faktiskt bryr sig om det.
”Det är bara idiotiskt,” konstaterar Tredja.
”Jag vet,” svarar William utan att titta upp. ”Det var det redan från början.”
”Nej, jag menar inte så. Har ingen av er tittat på inspelade gamla hungerspel? Jag har sett alla handledarnas år och inte i ett enda har det dykt upp något liknande!”
”Du skojar?” säger Jane förvånat.
”Nej, faktiskt inte, det är bara påhitt.”
”Men varför skulle Samantha...?”
”Har du inte förstått det ännu?” Tredja suckar och lägger sig ner på rygg. ”Hon vill att ni ska ha något att kämpa för, så hon lovar att få ut det levande. Hon försöker få er att åtminstone göra ett ordentligt försök att kämpa, utan att ge upp för att ni vet att det inte har något att komma hem till.”
Det får tyst på Janes protester. Det låter faktiskt rätt så rimligt. Hur stor är egentligen chansen att det skulle ha funnits fler som hon? Och det är egentligen självklart att Samantha smäller i dem vad som helst för att få dem att försöka, så att distriktet kan få ordentligt med mat under året. Att hon inte har räknat med att någon har tittat på inspelningar är visserligen konstigt, men alla vet att Samantha är lite konstig. Inte undra på, hon är långt ifrån den enda som blivit påverkad av spelen.