Ännu ett till mugglisspel...

SUPER! ♥

Jättebra!

Zmaragd
Chokladkort

I Distrikt 10 hade man mycket djur och levande, men trots det svalt folket. Om inte deras liv var som nu skulle distrikt 10 ha varit dött sedan länge. För människorna i distriktet vägrade att bara ligga och dö. De kämpade emot strömmen genom att själv fixa fram maten på bordet.
Nuförtiden jagade ungdomarna. Alla i de nya generationerna smög husvis och jagade i skogarna som omringade distriktet. Det gjorde bland annat Mistletoe Heartgrove.
Mistletoe var 14 men hade redan lärt sig allt om att jaga. Hennes bättre sidor var smarta fällor, eftersom hon var bra på att klättra och kamouflera. Varje dag fick hon fångat ett litet byte, varje vecka ett större. Hennes familj var i själva värket välmående och kry om man inte tänkte på att de behövde mera grönsaker och frukt.

Just den här morgonen hade inte Mistletoe hunnit jag alls, utan hade direkt börjat fixa sig till slåttern. Kunde de inte bara sluta? Mistletoes syskon skulle behöva henne som lärare i att jaga.
Mistletoe suckade. Än en gång skulle en olycklig själ försvinna.

Då Alexis Greystar hade vaknat i morse hade hon försökt att inte tänka allt för mycket på slåttern. Hon hade gått och matat djuren för att ha något att göra, och då insett chansen av att någon hon kände skulle bli dragen. Hon hade då stelnat och rusat in.
Alexis hade skyndat sig att bli klar för att hinna krama om sina vänner, men när hon en gång kommit hit, hade hon ändå varit så pass först att hon måste vänta rätt så länge. Och då var det för sent.

"Ett- två, ett- två..." testade Dorm Moel. Han skakade lite där han stod och hans blick flög omkring. Hans nervösitet smittade av sig.
"Ja, då är det väl dags för lottdragningen..." mumlade han och snubblade till skålarna. Han tog först snabbt tag i två, tappade den ena, men tog då en ny. Han skrattade nervöst.
"Uh... Distrikt 10: Mistletoe Heartgrove och Alexis Greystar! Må oddsen alltid vara er gynnsamma..."

♥

Superbra!

Awesome!!

Mycket mega bra!

bra!

bra

MT
Dilly Weasley

Dimonica Blexia svettades. Solen gassade på fullt fast det bara var morgon och Dimonica hade bara jobbat en kort stund vid familjens egna, lilla, gömda trädgården innanför ett rum av träd. Det var bara tack vare den att de och deras grannar just och just överlevde. Hela distrikt 11 led av hunger och alla var faktiskt bara skinn och ben. Alla muskler som skapades av jobbet försvann direkt på grund av näringsbristen och den tog kål på de gamlas hjärtan. Man märkte även dessa tecken på Dimonicas mormor som bodde hos dem. Hon hade haft speciellt konstig känsla idag.
Men inte undra på det, idag var det slåtterdag, tänkte Dimonica medan hon gick in för att byta om.

MT borstade håret länge och omsorgsfullt. Till sist lade hon fast det med en snygg rosett. Om inte MT vore ha varit så smal skulle hon nu faktiskt ha sett underbar ut.
MT tänkte varje dag på att det fanns mycket unga i distrikt 11, men nästan inga gamla. Det var för stor dödlighetsrisk för att man skulle lyckas leva länge här. Alla som ännu levde hade mist ungefär halva familjen. Och nu skulle någon mista en till i mugglisspelen som den genomruttna president LaylaCatcher ordnade.
MT slog händerna för ansiktet och lugnade ner sig. Det kunde inte bli hon.

"Det kan inte vara jag!", skrek hon, medan hon drogs mot scenen med en annan motstretande flicka. Fredsväktarna lyssnade inte och reagerade inte ens på då MTs och Dimonicas familjer försökte slita dem tillbaka.
"Nej!" skrek de, sprkade och grät och gjorde allt för deras döttrar. Dimonica var så ung som 12 och MT 13.
Dion Thunder såg på dem med undangömd avsmak.
"Eh... årets tributer", sa han snabbt och tog ett hårt grepp om deras händer, som för att säga; Ni kan inte rymma nu.