Utvald till att överleva (Berättelse)

Och här är slutet av kapitel 6 ^^

---------------------


När Josh tittade på klockan var den redan 12.25 och han hällde snabbt i sig resten av vattnet, slängde resterna av maten och rusade iväg till träningssalen.
”Spring inte i lokalerna!” ropade en av soldaterna efter honom, och han saktade motvilligt ner farten, tills han kom utom synhåll för soldaten. Sedan rusade han sista biten och hann precis komma fram innan klockan blev halv. Josh flåsade lätt när han ställde sig bredvid James och de andra.
Kvinnan började ropa upp deras namn, och alla svarade ja när de hörde sitt namn.
”Bra att ni är i tid allihop, då kan vi börja träningen fortare och avsluta den tidigare! Det ni nu kommer få göra är styrketräning! Eftersom vi bara har två par hantlar kommer ni få turas om. Och när ni inte använder dem får ni göra armhävningar och situps, tio stycken sen vila en minut, tio till, vila en minut och så vidare, uppfattat?”
”Ja miss” svarade eleverna som vanligt i kör. Kvinnan såg nöjd ut och klappade sedan två gånger med händerna för att visa att de skulle börja.
James och Melina tog hantlarna först, och de andra fick börja med situpsen. Josh tyckte det gick väldig bra för honom till en början, men efter ungefär 40 situps började han få ont i både svanskotan och magen, han skulle få träningsvärk nästa dag, det lovade han. Efter 60 situps var han helt slut, men som tur var så var det hans tur med hantlarna, om det nu var så mycket bättre. Efter tio minuter var han helt trött i armarna och det kändes som om det gjorde ont i varenda muskel i kroppen, även om han inte tränat alls många av dem. Fem minuter senare fick han tillslut byta med de sista personerna, och han fick fortsätta träna med att göra armhävningar. Josh och de andra fick pressa sig till det yttersta för att klara sig igenom det. När kvinnan sen sa till dem att passet var slut kändes det som den bästa känslan i världen att bara få lägga sig rakt ner på golvet.
Josh var också glad över att kvinnan var så pass snäll, att hon kom med vars en vattenflaska till dem igen. De sex eleverna drack tacksamt upp allt sitt vatten, och sjönk sedan ner på golvet igen.
”Ni har jobbat hårt och bra idag, ni ska vara stolta. I morgon kommer vi köra samma pass igen, fats då kommer vi även stretcha både innan och efter träningen för att ni inte ska råka sträcka några muskler. Vila en minut, sen stretchar vi även idag och sen är ni fria att gå till era rum” sade kvinnan och snabbt mot dem.
De suckade tacksamt, och en minut senare började de stretcha efter hur kvinnan sa att de skulle göra. Josh tyckte det kändes skönt att få sträcka ut sina ömma muskler, även om det gjorde lite ont, och han hoppades att det skulle göra så att han inte fick lika mycket träningsvärk i morgon.
Och när Josh och de andra sedan fått tillåtelse att gå tillbaka till sina rum så trillade de direkt ner i sina sängar och somnade så snart de blundade.

Hade jag varit en av barnen så hade jag rymt lr sagt emot ^^ men sen är Cara som Cara är

Lilla vän, de tror ju att det är för deras bästa ^^De tror soldaterna är snälla och har räddat dem, och vem vet, så kanske det är?

Och det går inte att rymma, vet du hur många gångar det är där? XD Haha jag kommer knappt ihåg själv XD
Fast sen är du ju Cara, så du hade nog lyckats xD

haha ja så kan man ju se det, men jag hade nog inte litat när det kom en bunt soldater och plötsligt tvingar en att göra massa saker

haha då finns det ju en massa ställen att gömma sig på

haha ja jag hade kanske försökt och blivit dödad på kuppen

Cara Riddle- haha nä men folk är olika. Jag hade själv inte vågat säga något.

Hahha fullt med soldater XD

Nädå xD

hahaha Cara klarar inte när människor skall bestämma över henne

äh de är barn de kan gömma sig på ställen soldater inte letar

haha jo xD

braaaaa

Super!

Kan man säga något annat än att Harry Potter har fått konkurrens?

Ni är så söta c: ♥

-----------------------------------------


Kapitel 7

”Klockan är nu 18.00 prick och maten serveras om tio minuter i matsalen som vanligt. Var vänliga och kom i tid.”
Josh och de andra två pojkarna i sovsalen vaknade av rösten i högtalarna, denna gången var det en kvinnoröst. Josh hade helt glömt bort att det inte var kväll när han gick och la sig innan, och nu när han tänkte på middag blev han hungrig. Det var svårt att hålla koll på vilken tid på dygnet det var när de inte fanns några fönster att se ut genom. Dessutom låg ju hela denna våningen under jorden, så det hade omöjligt kunnat finnas fönster här.
Josh steg trött upp ur sängen och sträckte på sina ömma muskler. Han gäspade stort och släpade sig till matsalen där han dunsade ner på en stol bredvid James.
”Hey, somnade du också direkt innan?” frågade James honom.
”Mhm... Fast jag är fortfarande trött, jag ska nog försöka sova igen efter middagen” svarade Josh honom trött och gäspade en gång till.
”Haha jo jag med, om vi inte måste träna då med” suckade James till svar.
Maten delades som vanligt ut var några soldater. Denna gången innehöll lådan soppa med en liten bit bröd. Det var vanlig tomatsoppa med lite pasta i, och Josh tyckte det smakade helt okej, bättre än skolmaten i alla fall. Eleverna åt under tystnad och man kunde höra hur vissa av den sörplade i sig soppan. Josh sneglade lätt mot soldaterna, som blickade ut över eleverna med ogillande min. Josh antog att soldaterna tyckte det var onödigt jobb och slöseri med tid att ta hand om eleverna, när de istället hade kunnat göra viktigare saker, ja som att vinna kriget till exempel.
Josh sänkte blicken ner till sin mat igen och åt upp det sista av soppan, brödet var för länge sedan slut. James blev klar lite efter Josh, men ingen av dem vågade resa sig upp och gå till sovsalarna utan tillåtelse, och det verkade som om de inte var de ända eleverna som tänkte så. Josh kunde se några av dem titta osäkert mot soldaterna och sen mot dörren. Han hoppades att soldaterna snart skulle ge dem tillåtelse att gå. Men så blev det inte.
Överste soldaten, som Josh nu kallade den stora mannen som först förklarat om deras träning, kom in i matsalen och alla elever sträckte åter igen på sina ryggar.
”God kväll. Jag kommer nu gå igenom ytterligare lite information, och därför ber jag er vara uppmärksamma. Ni har jobbat hårt och bra idag, men inte tillräckligt. Eftersom detta är er första dag här, och ni fortfarande är trötta och rädda efter gårdagen så kommer ni inte ha fler pass idag, men i morgon blir det annorlunda. Ni kommer börja klockan åtta med frukost här inne. Klockan nio prick ska ni vara ombytta och klara inför träningen i samma rum som ni varit idag, och samma grupper också. Det kan hända att vissa av er måste byta grupper i morgon, men det får ni reda på då. Klockan tolv prick är det lunch, och sedan ska ni befinna er i träningsrummet igen exakt klockan ett. Där efter blir det träning fram till klockan sex, och sen middag i en halvtimme precis som idag, och efter det blir de teoretisk träning. Mer information om det kommer ni få i morgon vid middagen. Uppfattat?”
”Ja sir.”
Josh började störa sig på att alla hela tiden skulle säga ”Uppfattat” eller ”Förstått” i slutet av alla meningar, och att eleverna alltid var tvungna att svara ”Ja sir” eller ”Ja miss”, men han sade inget för han misstänkte att det bara skulle innebära problem för honom själv.
”Utmärkt. Då kan ni slänga resterna som vanligt och sen gå tillbaka till era sovsalar.”
Överste soldaten gick ut ur matsalen och alla elever sjönk ihop på sina stolar igen innan de reste sig upp med skrapande stolar och matsalen fylldes av ljuden från elevernas skor som klampade mot marken. Snart befanns sig alla inuti sina sovsalar och gjorde sig klara inför natten. Josh gick till badrummen, eller duschrummen som soldaterna kallade det, och borstade sina tänder med en tandborste han hittat tillsammans med ett rent par med kläder på sin säng. Han tvättade snabbt av sitt ansikte innan han gick tillbaka till sovsalen och tacksamt kröp ner i sin säng.
Josh rumskompisar kom också in lite senare än honom, och de släkte taklampan och somnade ganska snabbt, även om klockan bara var sju.
Josh själv hade svårt för att somna igen, även om han var väldigt trött. Han tänkte, precis som kvällen innan, på allt som hänt och allt han varit tvungen att göra. Han tänkte på sin familj, han visste fortfarande inte om de levde eller inte. Kanske skulle soldaterna komma med nyheter om hans familj i morgon? Fast Josh tvekade, de visste inte vem han var, och inte heller vilka som ingick i han familj. Och i deras stad fanns det väldigt många människor, så de skulle omöjligt kunna lista ut det.
Josh suckade och blundade hårdare, och snart smög sig tröttheten fram och han somnade.

Han vaknade av ett högt pipande från högtalaren. Det var troligen ett alarm för att visa att de skulle gå upp, och Josh hade rätt.
”Godmorgon! Klockan är sju, prick, och ni ska befinna er i matsalen om en timme.” hördes den vanliga kvinnorösten från högtalaren. Josh suckade och lade kudden över ansiktet, som han alltid brukade göra om han var väldigt trött. Bredvid sig hörde han de två andra stiga upp och dra på sig kläder, och snart hördes öven ljudet av dörren som smällde igen bakom dem. Josh antog att de gått till badrummen. Själv orkade han knappt röra sig, och varenda muskel i kroppen värkte och protesterade när han försökte resa sig upp. Josh hade ingen aning om hur han skulle orka träna igen denna dagen, men han hade inget val så det var bara att bita ihop.