Mercedes Smith - Offer för Hungerspelen [SV] [THG]

Supermegafantastisktoemotståndligtoerhörtjätteassaduperbra!!!!!

Totally awesome ♥♥

Så sjukt bra... love it♥

Ha! Nu är det en ny sida! Skriv!

Det kommer bli några korta kapitel nu, hoppas det går bra! Och tack så mycket för kommentarerna! ^^ Ni är bäst!

Kapitel femton: Grottan

Inne i grottan var det förvånade ljust. Sprickor i taket lät solstrålar lysa in och golvet var täckt av löv och mossa. Jag sjunker ner på golvet och lutar huvudet mot den kalla stenväggen. Carter sätter sig framför mig och räcker mig ryggsäcken. Jag tar emot den och drar upp blixtlåset. Det första jag ser är en treliters vattenflaska. Jag hittar lite jod också, bra att rena vatten med. En tom förpackning av torkat kött är ihopknövlat i en av innerfickorna. Jag hittar en ask med tändstickor och längst ner, slarvigt nertryckt, finns det en sovsäck.
När jag tittar upp möter jag Carters blick. Även om vi har varit i arenan i över en vecka har han fortfarande samma glimt i ögonen. Han drar upp en näve löv ur jackfickan när jag lägger undan ryggsäcken. Han trycker löven i handen på mig och jag tittar nervöst på dom. Han tar ett av löven och stoppar det i munnen. Sedan ler han mot mig.
"Löven är ofarliga att äta. Det är björklöv."
Jag tittar ner mot löven igen och stoppar en handfull i munnen. Smaken var otrevlig med sin beska smak och jag drar snabbt upp vattenflaskan. Jag dricker klunk efter klunk medan jag rynkar på pannan. Jag borde nog leta rätt på några av de röda bären.
Sedan tänker jag på vattnet som jag dricker och jag frustar nästan ut det över Carter.
"Är vattnet från vattenhålet?" frågar jag förtvivlat.
"Varför skulle jag ta vatten som är förorenat? Var inte dum, det är vatten från sjön."
Jag utstöter en suck av lättnad och höjer flaskan igen när jag inser något.
"Hur kunde du veta att vattnet var förorenat?" frågar jag misstänksamt.
"Bristen på djur, antar jag. Något gav mig bara en dålig känsla."
Jag kastar flaskan till honom och sätter mig lite bekvämare. "Hur fick du tag i vattnet från sjön då?" Jag stirrar envist på honom, det rycker i hans mungipor.
"Du måste bara vara smartare än dom. Överlista dom." Han skrattar till. "Och utnyttja tillfället då de är borta från ymnighetshornet."
Jag tillåter mig att skratta lite. En tyngd verkar lyfta från mina axlar. Jag kände mig inte lika ensam längre. Jag var tvungen att erkänna att jag saknade Forest oerhört. Men var glad över att jag träffade Carter här på arenan. Jag undrar hur det är med hans distriktkamrat. Var hon höll hus och om dom hade någon pakt.
"Var är flickan från ditt distrikt?" viskar jag, rädd att han ska bli upprörd.
"Henne har jag inte sett sen spelen började." Han ryckte på axlarna. Han verkade inte bry sig det minsta. "Jag såg att din distriktkamrat blev dödad. Jag beklagar."
Jag plockar upp några torkade löv och krossar dom med handen.
"Jag kände honom inte så väl endå." säger jag lågt och suckar. Carter ser funderande ut. Han försökte antagligen komma på något att prata om. Jag tittar mot utgången som döljs av rankorna.
Ett kanonskott avbröt vårt samtal. En borta. Sju kvar. Vi satt där under tystnad tills mörkret kom smygandes. Luften blev kallare och träden svajade oroligt i blåsten.

Nationalsången spelade plötsligt genom mörkret och Carter rusade upp. Han ställde sig vid utgången och flyttade på några rankor. Jag reste på mig mödosamt och gick för att ställa mig bredvid honom. Jag tittade upp mot den svarta himlen, väntande på att se den döda motspelarens ansikte. Ansiktet på person kom upp och om jag hade haft vatten i munnen skulle jag ha frustat ut det. Den döda deltagaren var ingen mindre än den stumma tjejen. Jag grabbade tag i Carters hand och stället för att fösa undan handen tog han ett hårt grepp om den. Jag drog tillbaka honom mot ryggsäcken och vi satte oss ner. Jag lutade mig mot stenväggen medan Carter drog upp sovsäcken. Nu kände jag hur kallt det var, min hud knottrade sig och min andedräkt bildade vit dimma. Carter drog upp blixtlåset och drog den över oss som ett täcke. Jag kramade tacksamt om tyget som skulle hålla kylan borta. Jag flyttade mig lite närmare Carter, värme var något vi båda sökte just nu. Jag tittade upp mot hans ansikte. Carter hade redan somnat och jag tittade länge på honom. Om jag dör, vill jag att antingen han eller Forest vinner.
Jag sätter mig lite bekvämare och blundar. Bort från verkligheten, under några timmar.

Superawesome ♥♥♥

Supermega-bra!!

Åh! Jag önskar att jag kunde skriva så bra .
Du skriver som en ängel, nej bättre!

LÖV IT.
(love it)

JÄTTE-JÄTTEBRA! ♥ Om jag ska vara petig så säger man "Henne har jag inte sett" och inte "Hon har jag inte sett", men det spelar nästan ingen roll