Safe And Sound [Hunger Games][SV]

HAHAHAHAHAH ♥ 8'D

3 då.

The third I'll take >8D

Jag har det första ♥

Jag har det tredje ^^ ♥

Haha, det här kapitlet är kortkortkortkort, men ni får det ändå x]
------------------------------------------
Kapitel 7: All that's dead and gone and past
Hästarna frustar lite otåligt där de står, med en stor, blanksvart vagn fastspänd bakom sig.
Hästarnas manar är utsläppta och verkar röra sig utan att någon vind så mycket som rör vid dem. Deras ögon är korpsvarta och djupa. Det känns som om dem stirrar rakt in i min själ.
Cinna kammar igenom mitt hår en sista gång med fingrarna. Det är utsläppt, och Cinna har satt i hårförlängningar så att det räcker mig ända ner till knävecken. Det ser helt otroligt ut, omänskligt. Jag har inte särskilt mycket smink, bara lite svarta skuggor här och var.
Det kunde varit värre.
Distrikt 1 åker ut genom den enorma porten och tvåan gör sig redo. Jag och Peeta stiger upp på den svarta vagnen och jag ser Cinna och Portia komma emot oss med något som liknar tändstickor, men med en märklig form och färg.
Innan jag vet ordet av står hela min kappa i brand. Jag väntar på smärtan som borde uppstå, men icke. Det kittlas lite, men den flämtande elden är inte brännvarm.
Distrikt 11, med flickan som jag kunde se mig själv i, rullar iväg efter fuxfärgade hästar.
Om bara någon minut är det vår tur.
”Ni måste le och vinka. Låtsas som att ni älskar folket.” Det är Cinnas sista ord, innan han tar ta i min hand och räcker fram den mot Peeta. Peeta greppar den och kollar på mig.
”Det kommer gå bra”, viskar han och trycker min hand lite. Sedan börjar hästarna trava.
Det är folk överallt. Överallt. Deras applåder dånar efter Distrikt 11 men när vi kommer blir det knäpptyst.
Sedan bryter jublet ut, som en våg av hänförelse. Våra sensationella dräkter har gjort succé. Egentligen mer än succé. Publiken är som galna. Dem vrålar och skriker våra namn, blommor kastas på oss och jag kommer ihåg det Cinna sa.
Jag ler och vinkar mot dem närmaste, och Peeta gör likadant. Folket exploderar och en kaskad av djupröda rosor kommer flygande. Jag tar upp en ros och kastar till en liten flicka, max 5 år, och hon fnissar och vinkar lite.
Huvudstaden är ytlig och rentav hemsk, javisst, men dem är inte mindre lurade än oss. Bara på ett annat sätt. Jag inser att jag tycker lite synd om dem. Även om tycker om att se oss dö på plågsamma sätt.

BRAAAAAAA ♥

Bra bra c:

Jag är lite uppspelt och ivrig på att få veta hur det kommer gå till på arenan. Allting måste ju totaländras ^^

JAG HAR VÄRSTA PLANEN VÄNTA BARA >:'D