Siden, sammet, trasa, lump

du är med i nästa, lollipop, glina kommer kanske nämnas i alla fall

JIPPIE!

Jättebra!
Längtar till fortsättningen!

Yey!!! XD

Jättebra! ♥

undrar när min kommer med... men azum skrivet!

Du nämns också i den delen som kommer här:


Aderhundranittionio. Aderhundranittionio. Så ser det ut i skrivboken som Idun skriver i folkskolan lite mer än ett år efter händelsen. Hon sitter brevid Kristina som alltid. Precis som hon gjorde när hon för första gången kom till klassen. Nu hade hon gått i folkskola i ungefär ett år och även om hon innan fick gå i skolan var det inte samma sak. Här lärde hon känna både den ena och den andra. Inte Rose och hennes väninnor Freja och Hedvig. Eller, Hedvig var faktisk väldigt snäll, men när hon var med Rose var det alltid Rose som bestämde. Hon bestämde till exempel att Idun var konstig och att Lizzy och Lucy var oäkta för att de inte hade någon pappa. fast Idun umgicks ofta med Lizzy. fast inte Lucy. Hon satt oftast bara för sig själv och var lite utanför, men Idun vågade inte ta steget och prata med henne.

Idun ser upp i taket och på flugan som säkert kommit in genom det där ventilen som de inte hade hemma. 'Snälla, fluga, hitta ut igen' tänkte Idun och såg upp på flugan som faktiskt hittade ventilen. Tur för den nu och otur för Idun som inte hade varit tillräckligt uppmärksam på boken vilket nu magister Stendahl hade märkt.
"Så Idun har kanske inte tänkt på att pennan inte skriver av sig själv, eller så kanske hon inte bryr sig om att hon kanske snart ska emigrera till Amerika" säger Magistern och ser på Idun. Idun reser sig upp brevid bänken.
"Ehh..." mumlar hon, "Nej" fortsätter hon sedan och sätter sig ner. Bäst att få det överstökat för Idun hade först tänkt säga nja, men för artighetens skull så gör hon inte det. Amerika? Bara lektionen kunde ta slut snart. Hon fortsätter skriva sitt finaste, även om hon är för okoncentrerad för att faktiskt göra det.
"Då kan ni skriva klart uppslaget och sedan är det adjö för idag" säger magistern och Idun har som tur var bara lite kvar. Hon drar ut på ordet och stänger igen boken. Sedan ställer hon sig upp brevid bänken för att vänta på de andra. De andra var då Robin, Rose, Kristina, Hedvig, Lucy och Lizzy. När alla en liten stund senare går där på vägen är allt som vanligt. Lucy och Lizzy håller sig undan Rose, Kristina och Idun går lite mer mot tvillingarna Olssons håll och Robin i mitten, eller mellan Rose, Kristina och Idun. Idun ser åt höger på tvillingarna och på Rose på andra sidan vägen. Idun hade aldrig funderat på varför det var så. Tvillingarna verkade inte gilla Rose.
"Varför går ni på varsin sida av vägen?" frågade hon sedan Rose och tvillingarna.
"Ja, det du" börjar Lucy, "Det är nog ganska lätt att lista ut" fortsätter hennes tvilling och de ser med avsmak på Rose.
"Ja, kanske för att mina föräldrar inte vill att jag sysslar med oäktingar" svarar Rose och ser allvarligt på Idun. Oäktingar. Idun hade inte hört det ordet förut.
"Varför det och vilka är dina föräldrar?" frågar sedan Idun Rose och försöker inte visa hennes svårighet med vad oäkta betyder.
"Ja, det är syndigt att inte vara gift och min pappa är präst, Viktor och mamma, Liv, var dotter till den förra bruksdisponenten och då ska man inte bara umgås med vem som helst" säger Rose och svänger av vid vägkorsningen och som vanligt beblandas barnen mer då. När Rose har stuckit är det som att tvillingarna får modet tillbaka och pratar glatt på. "Mina föräldrar håller nog med Roses" säger Robin, "men det gör inte jag" fortsätter han och Idun kommer ihåg dem som Claire och Zachary. De pratar på tills de behöver skiljas åt.

Sedan går Idun sista biten helt ensam. Skorna började bli för små och skavde. Vad var det egentligen magistern hade sagt idag? Skulle de emigrera till Amerika? Det fick inte hända! Vem hade sagt det. Hon sprang den sista biten hem och pustade andfått ut inne i stugan.
"Idun! Idun är hemma!" utbrister Matilda glatt, men får lugna sig när Idun vill gå och kolla till treåriga Ida. Hon hade precis sovit och satt med den lilla dockan i famnen. Den som mor hade lekt med när hon var liten. Sedan somnade Ida om och Idun fick schasa ut tvillingarna ur rummet för att de inte skulle väck henne. Mor Anna kommer in i rummet och Idun går fram till henne.
"Hur har skoldagen din varit idag?" frågar hon Idun.
"Vem bryr sig om vi ändå ska till Amerika?" säger Idun och vet att mor har något med det att göra.
"Amerika... Hur vet du?" frågade Anna Idun och hon såg allvarlig ut. Idun förstod att det var bäst att säga sanningen.
"Magistern sa det. Hur vet han?" Svarade Idun uppriktigt mor.
"Det var inte så du skulle få veta det... Jag mötte honom vid handelsboden och han sa att det gick bra för dig i skolan. Jag svarade att det kanske inte behövdes då vi ändå kanske ska emigrera till Amerika" Sa mor, men Idun orkade inte mer. Hon gick till mor och fars rum för att få ta det lite lugnt.

Fast så lugnt blir det inte när Ylva kommer inrusande och vill att Idun ska vara med och leka.
"Jaja, jag kommer" ropar Idun efter henne när Ylva far ut ur rummet igen. Något fick väl liva upp henne.
"Vad leker ni föressten?" frågar hon och ser på tvillingarna.
"Vi lekej moj, faj och ban" svarar Matilda och ler mot Idun.
"Okej, vad ska jag vara?" frågar Idun sedan och tror att hon ska få vara mor.
"Du äj ban. Ja äj moj och Ylva äj faj" säger Matilda och ler. Idun blev lite överraskad, men om tvillingarna ville det så var det ok. Det var ju ändå deras lek, men de ville ha med Idun. Idun tar tag i delas händer och så går de till sovrummet där de kan leka. Ylva tar Matildas hand och hoppar upp på sängen. Det var säkert att de skulle vara mor och far och då skulle de ha de bästa sovplatserna.

haha, men, vad roligt, det var precis det jag tänkte att Ylva skulle vara, lite annorlunda och vilja vara far när dem leker mor far och barn XD nejmen super awesome skrivet

AWESOME!

BRA