Gale Hawthorne - A piece in their game [SV]

wdeuygrequhayeecnmuik8nvny3vbvcdx2wuiousäp6ådsau8ytQ0ÄÅ6JIYHRTEUHewiytyeur9iughiokserdfgjhjzrenhup08iu2nmwllsyiutROme

Har läst andra kapitlet nu och älskar denna mening ur det ♥♥♥♥: Om han nu ändå skulle dö, varför inte göra det ordentligt? ♥♥

JÄTTE BRA!!!

kommer denna ta slut ?!!!

snälla sig nej

Tack så sjukt mycket allesammans! ♥ Jag vet inte när ni får mer, skriver på 1988/89 (finns på profilen). Men när det är klart står denna på tur!

Varför skulle den ta slut? Det händer ju förmodligen efter ca. tjugo kapitel till. Men dit kommer jag ju inte på en dag

New reader coming through. Allt jag har att säga är, amazing. Du skriver helt fantastiskt och du borde inse hur begåvad du är. Fortsätt så! ♥

Tack åter igen! ♥
Nu är det så att jag inte läst Hungerspelen på ett tag, så jag vet inte om jag fått det här kapitlet helt korrekt gällande allt. Men det får duga. X)
------
Kapitel 6


"Nej!" protesterade Gale då hans tre stylister hjälptes åt med att få bort det sista håret från hans ena arm. De lyssnade inte ett skit, han skrek och fräste utan att det gjorde någon som helst skillnad.
"Lägg ner." Blicken for med avsky mot en utav av dem. Hon som talat. Kvinnan som mer var ett djur än en människa. Han visste inte hennes namn, och hade ingen störa lust att memorera det heller.
Gale blängde ilsket på dem. Han tänkte inte tillåta att de totalt misshandlade honom för att göra intryck på huvudstadens publik. 
"Då får vi ta till med andra åtgärder. Valet är ditt", hotade en annan vasst.
"Låt mig vara!" fräste han och drog armen de vaxat tätt intill sig. 
"Vilket humör." Den enda manliga stylisten suckade och himlade överlägset med ögonen. "Venia, skicka mig det nödvändiga."
"Låt mig vara!" upprepade Gale, men den här gången skrek han av panik. De fick inte ta bort det sista han hade. Sig själv.
I nästa sekund slet de tag i hans armar bakifrån. Han fäktades vilt för att ta sig ur greppet, men det var hopplöst. Han kände en svag smärta i låret, som sedan spred sig genom hans kropp. Den förlamade honom, gjorde allting oskarpt av smärtan. Och så plötsligt, smärtan förvandlades till en mjuk dåsighet. Den omfamnade Gale. Fick honom att känna sig trygg. Regimen hade vunnit. Igen.

När han vaknade upp ur den dimmiga världen upptäckte han att omgivningen inte var den samma. Han låg i en säng mitt i ett rum. Väggarna var bländande vita och golven var nästan ännu värre. Allt var vitt. Det fick Gale att må illa. Han föredrog nästan allt överdrivna och färglada som huvudstaden var kända för framför det här.
Fotsteg närmade sig just som Gale insåg att även hans skjorta var utbytt. Liksom allt annat var den bländande vit. 
"Var du så irriterande för mina assistenter?" En man med enkel klädnad tog form framför Gale. Hans hår var svart och hyn var mörk. Till skillnad från de andra Gale stött på under sin tid i huvudstaden såg han faktiskt rätt normal ut. Ett inslag av guld runt hans bruna ögon fick honom att se riktigt respektgivande ut. Ett leende på hans läppar signalerade att han för tillfället var ironisk.
"Jag är ledsen", fortsatte han och leendet bleknade bort. "Att du är här."
Gale gillade redan honom efter de orden. De andra han träffat på hade bara gratulerar till vinsten över att vara spelare. Det var inte någon vinst, det var en hemsk mardröm.
"Jag har inte presenterat mig va?" Han drog i en spak vilket fick Gales händer och ben att bli fria. Gale förvånades över att han var fastkejdad. Gick verkligen stylisterna så långt? "Jag är Cinna."
Gale reste sig upp från sängen och skakade Cinnas hand. "Gale."

Dagen släpade sig fram mot skymningen - Tiden för Paraden. Gale var inte särskilt nervös inför det hela. Han tyckte mest synd om Cinna som berättat att han kämpat med ännu en manlig dräkt sedan Distrikt 12's slåtter.
Peeta dök upp bara några minuter innan det var dax. Han var klädd i samma kolsvarta klädnad som Gale. De hade inte fått några bra instruktioner över vad dräkten egentligen föreställde, men Gale kunde inte undgå att tycka att den var hemskt tråkig. 
"Lyssna här." Cinna kom fram till de båda spelarna och sa med låg röst: "Dräkterna kommer inte att se ut såhär på scen. De ska nämligen glöda som kol. Jag och Portia sätter fyr på dem precis när det är er tur."
Gale såg tveksamt på honom. Skulle de brinna? Det verkade smärtsamt, väldigt smärtsamt.
"Det är inte riktigt eld", la Cinna till när han såg Gales grimas. "Jag lovar att inget kommer att hända er. Sålänge ni litar på Portia och mig kan inget hända."
Peeta och Gale nickade förstående just som en ansvarig bakom scenen ropade fram dem. Det var deras tur.

Publiken pekade och jublade då sista vagnen rullades in. Gale var bara flammor. De slickade hans kropp, men han kunde inte känna någon hetta. Hans kropp var sval. Cinna var verkligen genial. Deras åskådare ignorerade totalt övriga spelare då de slängde rosor mot dem båda. I publikens ögon kunde man se hur de hoppades innerligt att de skulle fånga just deras blommor. Hela deras framträdande var en succé. Det kunde inte blivit bättre. 
Snow fick harkla sig ett tiotal gånger innan tystnaden la sig över salen. Han var inte viktig för åskådarna ikväll. Deras koncentration riktades mot Distrikt 12's spelare långt efter att elden hade släkt. Kanske det redan i denna stund satt rika sponsorer och skrev ner deras namn. Det var bara en tanke, men Gale hoppades att den var sann. Desto mer sponsorer, desto större chans att komma hem. Och det var det enda han höll fast vid under hela föreställningen.

ÅHH JÄTTEBRA ÅHH OMG BÄST JAG ÄLSKAR GALE

Neeej </3! Dumma assistenter!
Men, som alltid, du är otrolig, what can I say?

Jättebra!! ♥