Ännu en skrivtävling

eller så gör jag nog fler inlägg med dom olika bidragen varefter imorgon och eftersom du var 2.a kommer ditt bidrag först imorgon

OMG! VAD COOLT!!!

Omgång 2
Tema: Sorgligt
Alltså ska eran text handla om nåt sorgligt.
Texten ska var MINST 4 sidor och MAX 9 sidor
Inlämningsdatum: 25 JULI SENAST
så det bytder att ni får lite längre tid på er, och det är för att jag ska bort men jag kommer att vara inne på mobilen

Lycka till


under dagen kommer jag att publicera dom andra bidragen från föra omgången

och föresten IGÅR vart jag Master of Death

oh, det där kommer inte gå bra för mig xD

jo då och den här gången har ni mer än 2 veckor på er
och jag tror nog att det kommer att gå bra

Har aldrig skrivit om sorg, tror jag
Men det ska nog gå bra!

LLite krångligt, men får tänka lite på saker som hänt mig så ska nog sorg funka Fast jag är dålig på att få till den sorgliga-känslan, men jaja!

Det kommer nog att går bra för er.

Och som utlovat här kommer först Majis som kom 2:a bidrag.
När jag väl har lagt upp all texter så hoppas jag att ni förstår varför jag hade svårt att bestämma mig



”Och glöm inte att ha tjocka kläder på dig när du ska sova! Det är kallt ute och...”
Jag avbröt mamma. ”Snälla, lilla, söta mamma! Jag klarar mig! Jag ska bara vara ute och campa en dag! Lugna ner dig! Och jag lovar att ringa! Men nu måste jag åka!”
Det var så att jag skulle iväg och campa med tre kompisar till mig och min mamma hade blivit paranoid nu. Hon ville veta att jag hade med mig hela mitt rum och att jag hade hela medicinskåpet med mig i fall jag råkade snubbla eller nåt. Det kändes som det i alla fall...
”O-okej då... Lova ringa! Okej? Oh! Jag kommer sakna dig Bella... Ja! Jag vet att det bara är en dag, men ändå, jag kommer sakna dig, mitt hjärtegryn...” sa mamma och kramade om mig.
Jag lyckades slita mig loss. ”Jag måste gå... Men hej då!” sa jag, vinkade hej då och gick ut till mina kompisar som stod och väntade. Det var Julia, Evelina och Jacob, mina tre bästa kompisar som jag skulle campa med.
”Är du fri nu?” frågade Jacob med ett flin. Hans vita tänder som syntes var en ganska stark färg om man jämför med hans väldigt mörka hy. Han kommer ursprungligen från Afrika, eller rättare sagt kommer hans pappa därifrån men hans mamma från Sverige så därför bor de här. Så hans hårfärg är i princip svart och det brukar kännas lite konstigt ibland när vi ser ett kort på oss fyra, tre bleka tjejer och en väldigt mörk kille i mitten. Jag har brunt hår och gröna ögon, Evelina har mörkt kastanjerött hår och blå ögon och så har Julia kopparblont hår och bruna ögon. Tänk er dom tjejerna och sedan en mörk kille med svart hår och väldigt bruna ögon i mitten... Udda kombination på bild.
Jag himlade med ögonen. ”Ja... Med nöd och näppe...”
Julia började fnissa hysteriskt. Evelina blängde på Julia och satte sedan handen för munnen på henne.
”Är det lång bit dit?” frågade Evelina för att överrösta Julias skratt som fortfarande hördes trots en hand som dämpade det.
Både jag och Jacob började också blänga på Julia, vad var det som var så roligt!?
Jacob gav ifrån sig en suck, hans blängande hade inte fått Julia att sluta skratta så han fick väl ta och svara på Evelinas fråga då. ”Det är inte så särskilt långt bort... Ta kanske tio minuter... Men ni kommer älska stället! Alla tjejer som jag tagit med dit har blivit väldigt imponerade!”
Julia brast ut i ännu större skratt, men denna gången började också Evelina och jag skratta.
”Jaha! Så... Du har haft... Många... Tjejer? Hur många?” skrattade jag fram. ”Och ta med dom dit!? Alltså... Få... Inga tankar nu om... Oss...”
Jacob började rodna. ”Nej! Ni ha missförstått...”
”Jaha! Det måste vi gjort, för du har ju aldrig haft tjej i alla år vi känt dig...” skrattade Evelina.
”Mm...” sa jag och flinade stort.
”Men oh! Det jag menade var ju att jag tagit med mina kusiner, som typ bara är tjejer, och så mina systrar och så vidare... Ni vet ju om att jag är typ den enda killen i hela min familj och släkt!? Nästan ju... Så jag säger 'alla tjejer' istället för att säga 'alla mina tjej-släktingar'. För jag syftar ju just på tjejer, att alla ni gillar såna ställen som detta, fast jag och andra killar tycker inte alls att det är så märkvärdigt... Och hela tiden vill farsan att när några släktingar från kanske Egypten kommer upp och vill se vår natur här så ska jag alltid visa det stället och då är det ju bara tjejer jag visar det för, mina sysslingar och kusiner från Egypten består typ bara av tjejer! Förutom Josef som är 3 MÅNADER nu...”
Julia, Evelina och jag himlade med ögonen och sedan fortsatte Julia att fnissa.
”Vad du är fnissig...” konstaterade Evelina till Julia efter ett litet tag då de gått en bit utan att säga nåt, det enda ljudet har varit Julias fnissande.
”Hihi! Förlåt! Jag bara... Haha! Okej! Förlåt... Jag ska försöka att inte skratta...” sa Julia med ett flin på läpparna som visade att hon nog hade svårt att hålla det löftet.
”Jaha! Okej! Jag räknar tiden från och med nu!” sa Evelina och tittade ner på klockan.
Efter fem sekunder brast Julia ut i skratt igen.
”Ja... Rekord i alla fall!” sa Jacob och då brast också jag och Evelina ut i skratt.
Vi höll på att skratta och prata där vi gick. Efter en liten stund svängde vi av mot skogen och började följa efter Jacob för att han skulle visa vägen.
Skogen hade en läskig miljö och Julia som är livrädd för skräckfilmer och allting annat som är lite läskigt tystnade tillslut.
”Hu-hur långt är det kvar?” frågade hon tyst.
”Inte alls långt! Kanske bara en minut kvar!” sa Jacob och log stolt.
”O-okej...” sa Julia och gav ifrån sig en liten suck.
Evelina skakade på huvudet och började flina. ”Julia! Du sa att du brukade campa!”
”Ja! Det BRUKADE jag!” sa Julia.
”Jaha! Så inte längre? Varför inte?” frågade Evelina. Hon la en hand på Julias axel och gav henne en menande blick.
”Därför...”
Julia blev avbruten av Jacob. ”Nu är vi framme!”
Julia gav honom en lättad blick och vi började studera platsen vi skulle campa på.
Det var en stor äng med fina blommor lite här och var. Solen lyste på den och ängen var väldigt vacker! Den påminde lite om den ängen i 'Twilight' kan man ju säga...
”Oh! Så fin!” sa Evelina, jag och Julia i kör.
Jacob flinade. ”Jag sa ju det! Jag visste att ni skulle gilla det!”
Jag slog honom med armbågen. ”Okej! Vi hajar! Du är en tjejexpert utan tjej!”
Jacob fnös. ”Ja... Dra den där gamla...”
”Vad menar du?” frågade jag.
”Ni säger alltid att jag inte haft en tjej, men hur kan ni veta det?”
”Vadå? Vi har ju känt dig i evigheter!” sa jag och rynkade ögonbrynen.
Jacob himlade med ögonen. ”Jaja! Ska vi sätta upp tältet?”
Vi tog fram tältet och började sätta upp det. Jag hade inte satt upp ett tält innan så jag var ganska klumpig... Det ända jag fick göra var att hamra när Jacob hade satt ut sakerna jag skulle hamra. Julia var väldigt duktig på att sätta upp tältet, men Jacob var bäst. Evelina skötte det också väldigt bra, i alla fall bättre än mig kan man ju säga!
När det gröna stora tältet var upp började vi packa upp våra sovsäckar och allt sånt. Det tog en liten stund för när alla vi var i tältet så blev det lite trångt när vi satt upp så vi krockade med varandra och då brast Julia ut i nya skrattattacker.
Tillslut så lyckades de fixa i ordning allt. Det hade då börjat skymma.
”Ska vi titta på film?” frågade Evelina och höll upp sin bärbara mini-DVD.
”Visst! Vilken film?” sa jag.
”Ja... Vad sägs som... 'Edward Scissorhands'?” frågade Evelina och gav en snabb blick på Julia.
”Ja! Den är asbra!” sa Jacob.
”Ja! Super är den ju!” sa jag.
”Nej! Den är ju läskig!” sa Julia plågat.
”Men Julli! Tre mot en... Gumman... Den är inte så läskig! Det är mest slottet han kommer ifrån och några väldiga småsaker som är det, den är ju annars ganska mysig... Vi kan ju säga till att du kan blunda när det är läskiga saker, okej?” sa Evelina.
Julia bet sig i läppen. ”O-okej... Vi tittar på den då! Johnny Depp är ju i alla fall söt...”
Vi applåderade åt Julias modiga beslut och Evelina tog och startade filmen med den stiliga, gulliga, snygga och söta Johnny Depp som huvudroll i. Han är väldigt gullig i denna filmen konstaterade vi, då menar jag Evelina, Julia och jag. Jacob bara muttrade lite när han fick höra våra ”Oh! Så söt han är!” när Edward (alltså Johnny) skulle försöka äta med sina saxhänder men lyckades inte få i sig nån mat, men tillslut lyckades han få i sig en ärta och han såg så nöjd ut och log så sött!
När vi hade kommit till den biten då Edward av misstag råkade skada tonårsdottern han var kär i så vände sig Jacob till oss tjejer som satt där och bara tyckte synd om Edward som inte menade nåt illa men att det var hans saxsars fel!
”Hur skulle ni reagera om det hände nån av er?” frågade Jacob.
Vi tre vände oss om och stirrade på honom. ”Va?” frågade vi i kör.
”Jamen! Om vi tar ett exempel! Vi säger att Bella här...” sa han och pekade på mig. ”... Var typ kär i nån kille... Öh... Vi säger mig nu, bara för att ha ett exempel!” jag rodnade. ”Så om Bella var kär i mig men jag hade saxhänder, vad skulle ni gjort? Eller rättare sagt, vad skulle du, Bella, gjort?”
Evelina pausade DVD:n. ”Bra fråga...” mumlade hon och vände sig mot mig. ”Ja, vad skulle du gjort?”
Jag tänkte lite. ”Ja... Om jag verkligen älskade Jacob skulle jag nog inte bry mig... Eller jo, såklart skulle jag bry mig! Men jag skulle ju inte lämna honom för det! Han kan ju inte rå för att han har såna händer, men jag skulle nog vilja fixa en lösning... Kanske ta honom till sjukhuset så det kan ge honom proteser eller nåt...”
Jacob började skratta. ”Haha! Smart! Men då skulle jag ju vara förlamad i händerna...”
”Ja, men var du inte redan det med saxar? I alla fall är ju Edward det i princip...” sa jag.
”Ja! Men jag kanske skulle klara mig bättre!” sa Jacob.
”Jaha, men jag skulle inte bry mig så mycket om jag älskade dig! Jag skulle väl få stå ut med den smällen då, älskling!” sa jag och räckte ut tungan och alla började skratta.
Evelina startade filmen igen och vi började titta. Julia ryckte till några gånger men hon tittade på den i alla fall! Nån gång skrek hon till när vi råkade glömma att säga till henne att blunda, så vi fick en liten smäll, men vi överlevde!
Filmen tog slut efter en liten stund och Julia gav ifrån sig en lättad suck.
”Vad tyckte du om den?” frågade Evelina.
”Den var bra... Men lite läskig ju! Men Johnny var i vilket fall som helst söt...”
”Jaha! Om ni ska bara prata Johnny Depp så tar jag och går ut och gör mina naturbehov och byter om till pyjamas... Ni kan också då byta om när jag inte är här... Sen så kan vi ju titta på 'Parfymen' eller nån sån film... Ses!” sa Jacob och gick ut med en hög med kläder.
”'Parfymen'? Vad är det för nån film? Den låter ju trevlig!” sa Julia och log.
Jag låtsas hostade. ”Öhum... Det är en film om en fransk kille som mördar unga kvinnor för att göra den bästa parfymen för de luktar så gott och... Ja...”
Julia såg förskräckt ut. ”Oh... Jaha... Ehm... Nån annan film? Kanske en komedi?”
”Haha! Ja, kanske det! Kanske 'Love Actually'? Den är ju en romantiskt komedi!” sa jag.
Evelina tittade på mig. ”Bella, på tal om romantiskt... Ska du inte berätta för Jacob?”
Jag stirrade på henne. ”Vad pratar du om?”
”Du vet mycket väl vad jag pratar om!” sa Evelina med en menande blick.
”Vadå?” frågade på Julia och jag.
”Oh! Julia! Har inte du märkt det heller!? Du som är så romantisk av dig!”
”Jaha! Så du snackar om att Bella är galet kär i Jacob? Jamen det har jag märkt! Jag trodde du snackade om nån film Jacob varit med i...” sa Julia.
”Vänta lite! Så ni påstår att jag är kär i Jacob!?” frågade jag och fick en klump magen.
”Bella, gumman, inget att skämmas för! Jacob är ursnygg och snäll, men varför har du inget sagt till mig?” sa Evelina.
Jag började rodna. ”Om ni märker det, tror ni Jacob gjort det?”
Julia la en hand på min axel. ”Nej då! Han är kille! Han märker inte sånt, Bellis... Men ska du berätta för honom? Ni är ett så sött par!”
”Jag vet inte om jag vågar... Han är ju liksom min kompis, hur blir det om han få veta att jag har större känslor för honom?”
”Oh... Jag vet... Men jag kan hjälpa till?” sa Julia.
”Hur då?” frågade jag.
”Ge honom en hint om det! Säga nåt litet som kan få honom att fatta!” sa Julia.
Jag log. ”Jättesnällt, men... Är osäker... Vi få se sen... Men nu få vi ta och byta om!”
Evelina och Julia nickade och vi satte på oss våra tjocka pyjamasar. Jag hade egentligen ingen pyjamas med mig, jag hade ett par svarta joggingbyxor, en svart t-shirt med en ros på och så en tjock grön kofta. Det skulle bli väldigt kallt i kväll så vi behövde varma kläder så då hade jag också ett par tjocka sockor.
Julia och Evelina hann precis byta om innan Jacob kom in. Hans ansikte var blekt och han stirrade förskräckt på oss. Hade han hört vårt samtal eller?
”Vad är det Jacob?” frågade jag.
”Det är några här...” sa han.
”Va? Jaha... Men det är väl inte olagligt?” sa Evelina.
”Nej... Men... Alltså, kom och se själva!” sa han och öppnade tältöppningen helt så vi kunde komma ut. Han hade satt på sig en tajt långärmad grön tröja så man såg hans muskler... Han hade också ett par svarta joggingbyxor men sina blå foppatofflor på sig för han hade inte hunnit sätta på strumpor.
Han började gå åt ett buskage. Vi följde efter. Efter en liten stund stannade han upp.
”Jaha... Var är de där personerna då?” frågade Evelina.
”Titta...!” viskade han och vi gick närmare honom. Jag hamnade jämte honom och fick känna hans doft. Han hade använt killparfym... Haha! Han vill verkligen se den filmen, 'Parfymen'!
Vi började titta efter några personer men såg inga...
”Det är inga här...” sa Julia skärrat. Hon såg sig om och rätt som det var så tog Jacob tag i henne och gjorde ifrån sig ett väldigt högt och läskigt skrik ifrån sig. Julia hoppade till och skrek hon med. Jacob hade bara lurats...
”Vad fan gör du!?” vrålade jag åt honom.
Han vände sig om och hade armarna om Julia så det såg ut som om han kramade henne bakifrån. Julia tittade plågat på mig och sedan på Jacob som hade ett stort busigt flin på läpparna.
”Förlåt, Bella... Men det var ju Julia jag busade med...” han släppte taget om Julia som gick till mig.
”Men kom igen Jacob! Omoget! Varför?” sa jag och la armen om den fortfarande skrämda Julia.
Jacob suckade. ”Förlåt... Men jag har aldrig gjort nåt sånt, det vet ni om och jag ville testa! Alltså se om Julia klarade av chocken, om hon gjorde det skulle hon lika väl kunna se 'Parfymen'! Det är en av mina favorit filmer! Jag vill inte bara se filmer där Johnny Depp är med i och ni bara snackar om hur han ser ut...”
Julia suckade. ”Jaha... Okej... Men det var ändå inte schysst av dig att bara skrämmas så! Tjejer, ska vi då ta och se 'Cry Baby', den där filmen där Johnny är med i, är ung och till och med sjunger!?”
Evelina och jag började flina. ”Ja! Den ska vi se!”
Jacob tittade plågat på oss. ”Allvar?”
”Ja! Tre mot en!” sa Evelina och Julia brast ut i en skrattattack.
Jacob suckade och vände sig om för att slippa se våra ansikten, jag tror det var därför... I alla fall, när han hade vänt sig om gjorde han ifrån sig ett skärrat ljud.
”Hör ni! Nu ljuger jag inte, det är några här...” viskade han.
Evelina och jag gav varandra en blick, tänkte han skoja med Julia igen? Men vi beslöt att vi ändå skulle se vad det var för nåt. Vi bad Julia att vänta så han inte kunde skrämma henne sådär igen.
Vi kom fram till honom.
”Nå?” frågade Evelina.
Jacob pekade mot ett träd. Vi tittade dit och såg två skuggor av två personer. Den ena hade en stor trädgårdssax och höll på att klippa av grenar från trädet, den andra personen stod bakom och sa något som vi inte kunde höra.
”Tror ni mig?” frågade Jacob.
Evelina och jag nickade.
”Kan jag få se?” frågade Julia bakom dom.
”Ja... Kom då!” sa jag.
Julia smög sig fram jämte mig och fick syn på människorna. Hon gav ifrån sig en flämtning. ”Det är ju Edward!” sa hon.
Jag, Evelina och Jacob glodde på henne.
”Edward?”
”Ja! Huvudrollen i ' Edward Scissorhands'! Har ni redan glömt det?”
”Öhum... Gumman...” började jag.
”... Han finns inte!” avslutade Evelina.
”Jamen! Det är ju en kille och han har ju en sax istället för händer! Det måste vara han!” sa Julia.
”Julli, han HÅLLER i en sax med sina HÄNDER!” sa Jacob.
Plötsligt hördes en smäll från stället där de andra människorna stått och vi vände oss om för att se vad som hänt.
Den personen som hade stått bakom mannen med en sax hade trillat omkull och mannen hade släppt saxen och böjt sig ner över den andra personen. Mannen hade sträckt fram sina armar och... Och han ströp den andra personen!
Jag stelnade till. Det var ett mord vi beskådade.
Vi hörde hur personen som blev strypt jämrade sig, personen var inte död. Än.
Jag stelnade till ännu mer och gav en snabb blick på de andra, de hade också blivit stilla av chocken och den hemska synen. Jag vände mig mot Julia som stirrade gapande på mordscenen.
Mannen böjde sig ner mot saxen igen och då så skrek Julia till. Jag la fort
min hand för hennes mun, men det var för sent. Mannen hade upptäckt oss. Han såg sig om och fick syn på oss. Han började gå närmare oss, med saxen i handen, den stora trädgårdssaxen som kan klippa ner stora rosbuskar bland annat...
Nu kunde jag inte hejda mig, jag gav också ifrån mig ett skrik.
”Kom!” viskade Jacob och drog upp mig och Evelina. Jag höll ju i Julia så när han drog upp mig drog han automatiskt upp Julia.
Vi började springa och då började mördaren också springa efter oss.
”Vad ska vi göra!?” frågade jag panikslaget.
”Vi springer till tältet, fast en omväg...” mumlade Jacob.
Vi hade stannat upp bakom ett annat buskage för att kunna prata.
”Och mer?” frågade jag.
”Om vi springer en omväg så blir det svårare för honom att hitta oss. När vi är i tältet får du...” han pekade på Evelina. ”... Ringa efter hjälp! Polisen eller vem som helst! Vi får ta mycket packning, kan använda väskorna och slå honom... Öhm... Har nån av er nåt vasst?”
Julia räckte upp handen. ”Jag har en vass hårnål...”
”Ja... Bra... Jag har min kniv som jag tog med ifall vi skulle behöva den när vi skulle göra mat... Jaja! Ta det ni har som bra vapen, vi måste ju försvara oss... Okej! Nu får vi SPRINGA!” sa Jacob och började rusa iväg och vi andra med.
Vi sprang så fort så det var nästan omöjligt att andas, men som tur var så var det inte långt till tältet så vi kunde stanna ganska fort.
Vi började slänga i sakerna i våra väskor och tog fram ”vapen” som vi kunde använda. Vi blev fort klara och reste oss.
”Ska vi gå?” frågade Evelina tyst.
Jacob höll fram pekfingret. ”Vänta... Tyst...” sa han.
Vi stod tysta och väntade. Inget hände, det var bara tyst.
”Vad väntar vi på?” viskade jag.
”Hör ni inte?” frågade Jacob.
”Nej... Vad då för nåt?” sa Julia.
”Steg... Om... Om han inte märker oss så kanske...” Jacob tystnade när vi såg skuggan gå förbi tältet.
Skuggan stannade. Vi stod helt still, vi ville ju inte att han skulle upptäcka oss.
”Ska jag ringa?” mimade Evelina till Jacob och så pekade hon på sin mobil.
”JA!” mimade Jacob tillbaka.
”Han kanske hör?” mimade Evelina tillbaka med tydliga munrörelser.
”Ring när han gått!” mimade Jacob tillbaka och pekade på skuggan när han sa ”han” och visade med fingrarna en som går när han sa ”gått”.
Skuggan höll fortfarande i saxen och de gjorde oss extra skärrade. Han skulle säkert döda oss med den! Men skuggan såg inte så obehaglig ut men helt plötsligt började den röra sig och då blev den med genast mycket läskigare...
Vi fyra blev helt panikslagna och kunde inte röra oss då personen som var ägare till skuggan klev in i tältet.
Det var en man. En medellång sådan, lite mullig och inte mycket hår på huvudet, det lilla håret han hade var ljusbrunt. Han hade en dubbelhaka och skäggstubb. Stor näsa och stora grå ögon.
”Oh! Snälla ni! Ni måste hjälpa mig! Min fru har blivit skadad!” sa han med en ganska ljus men trovärdig röst.
”Skadad!? Det var ju du som skadade henne!!!” vrålade Jacob.
Vi andra stod helt stilla, speciellt Julia som stod lutad mot mig för att hon i princip hade svimmat annars av chock och skräck.
”Ja... Jag vet... Jag råkade slå henne med saxen...” sa gubben och viftade med saxen. ”Hon trillade omkull... Jag la ner saxen och försökte få liv i henne genom att skaka henne. Hon fick nog en hjärtattack så jag kände efter pulsen vid strupen... Den slog, men väldigt långsamt... Jag fick panik... Hon är allt jag har! Jag tog upp saxen för att börja gå hem igen med den och ringa efter ambulans, men mitt hem ligger en sån lång bit bort... Liksom det skulle bli oväder i kväll och då så skulle grenarna från trädet trilla och förstöra vägen till skogen jag arbetar vid så hon tvingade mig att gå dit och klippa av grenarna och rensa undan dom. Men då så råkade jag slå till henne... Och ja... Jag har ju berättat resten, men sen så hörde jag er och såg er och började följa efter er för att få hjälp... Kan ni vara snälla och hjälpa mig? Sedan där hemma får jag ringa läkare och så... Snälla?”
Vi tittade på varandra. Skulle vi hjälpa? Vi kan ju ha missförstått vad som hänt, men ska man verkligen hänga med en gammal man? Men han behöver ju hjälp, vi ville ju hjälpa... Vi kom tillslut fram till att vi skulle hjälpa, för ifall nåt skulle hända hade vi ju varandra liksom!
”O-okej... Vi hänger med...” sa Jacob.
”Oh! Tack så mycket!” sa mannen. ”Häng med!”
Vi följde efter honom till hans fru. För säkerhetsskull kände jag efter pulsen på henne för att se om mannen pratat sanning, det verkade han gjort. Vi tog tag i henne och började gå.

”Okej! Läkaren sa i telefon att hon behöver ta sin medicin när hon vaknat. Det var ingen hjärtattack, hon har dåligt hjärta och när hon fick saxen i huvudet svimmade hon för chocken, men det var inget farligt, sånt har hänt förut sa han... Men tack så mycket för hjälpen ändå! Ni ska få fika! Det är ni värda! Sedan lite pengar kan ni få, våra barnbarn kommer inte så ofta så vi har så mycket pengar kvar till att ge till några hjälpsamma ungdomar så ni kan ju lika väl få lite!” sa mannen som hette Olof.
”Tack så mycket!” sa Julia och tog emot en bulle han hade räckt över, alla fick varsin.
”Kan ni bara göra en tjänst till åt mig? Vi har nämligen nyligen skaffat hund. Lite busig, men trevlig i alla fall! Han behöver gå på promenad, jag har tyvärr inte tid med det nu, jag måste ta hand om min fru, Margareta ju så... Kan ni göra det åt mig? Alla behöver inte göra det! Det räcker med två av er!” sa Olof.
”Mm... Ja... Jag kan nog göra det! Vem mer?” sa Jacob.
Jag hade min chans nu! Att få vara själv med Jacob...
”Jag kan också!” sa jag.
”Oh! Så bra! Lilla Luna är i rummet till höger när ni går ut i korridoren... Men tack så mycket! Lycka till! Ni hittar kopplet hängande vid dörren, ses sen!” sa Olof och jag och Jacob gick ut ur köket och in till rummet där Luna var.
Det var en stor grå hund som saknade lite hår vid vissa ställen och var ganska spinkig, men stor ändå. Jacob tog kopplet och satte fast det. Vi gick ut ur huset och började gå på promenad.
”Jaha, Jacob... Detta blev ju inte som tänkt...” sa jag och flinade lite.
”Nej... Eller hur!” sa han och flinade han med.
”Ja... Men du... Jag måste säga en sak...” sa jag försiktigt.
”Jaha! Kör på! Vad gäller det?”
”Ja... Efter allt som hänt idag tycker jag att det skulle passa bra att berätta det... Och... Det gäller dig...”
”Oj... Har jag gjort nåt dumt om vi räknar bort det med att jag skrämde Julia?”
”Nej! Inget dumt... Men du... Lova att inte hata mig?”
”Eh... Varför i all sin dag skulle jag det?”
”Jag vet inte... Du kanske inte tycker om det...” sa jag och ryckte på axlarna.
”Men kom igen! Släng ut det!” sa Jacob.
Jag suckade. ”Okej! Jag... Jag... Gillar dig!”
Jacob tittade på mig en stund... Sedan brast han ut i ett stort leende. ”Samma sak här! Jag gillar dig! Sen länge...”
Jag stirrade chockat på honom. ”Allvar?”
Han nickade. ”Ja...”
Rätt som det var kysste han mig! Det blev en lång kyss. Luna gnydde lite över att vi stod stilla, men det skit vi i just då.
”Detta kändes skumt... Haha!” sa jag och rodnade.
”Ja... Men... Ego amare!” sa Jacob.
Jag tittade på honom. ”Jaha... Och det betyder...?”
”Det är latin! Det betyder: 'Jag älskar dig'!” sa han och jag började rodna ännu mer.
”Oj... Jaha... Hehe... Men oh! Titta! Fullmåne!” sa jag för att kunna rodna ifred när han tittade upp.
”Ja! Fullmåne! Vet du vad måne heter på latin? Det heter 'luna'! Som hunden! Haha!” sa Jacob roat.
Plötsligt började Luna gny ännu mer. Hon började också yla mycket och hon började växa! Allvar! VÄXA!
Hon fick mer och mer hår och blev vildare och vildare. Kopplet sprack. Hon reste sig upp på bakbenen och ögonen var helt vilda. Jag kunde inte tro det! DET VAR EN VARULV!!!
Jag började skrika. Varulven gick närmare mig och Jacob. Han tog ett tag om min midja och vi tänkte precis springa iväg d vi hörde ett skratt från huset. Vi blev distraherade och hann inte agera då Luna hoppade på oss och allt blev svart...

Varför är det inga stycken nu? JAg vet ju om att jag gjorde många stycken...

vänta jag ska ändra på det heh min dator strular som vanligt