Häxlärling

Jättebra, såklart jag inte blir besviken om du signerar boken/böckerna du ger ut till mig. För du har säkert en väldigt bra handstil. Och du jag lovar ingen kan ha hemskare handstil än mig. XD
Du är så otroligt duktig så om du ger ut den här boken eller nån annan bok kommer du bli jäkligt berömd

Du, jag har svårt att läsa min handstil ibland! Och till och med har nån gång en lärare sagt på ett utvecklingssamtal att jag kanske skulle behöva "öva" på finare handstil. Kanske inte precis så, men nåt sånt lltså, de var inte elaka, men min handstil ÄR slarvig, till och med för mina lärare och mig själv xD
Men oh så glad jag blir! Du är så snäll! Jag hoppas ju såklart att om jag ger ut en bok nån gång att den säljer bra och så Men tack så mycket! ♥

Kapitel: 22
”Sigrid, jag måste gå hem nu och titta till Mårten. Klarar du dig?” Frågade mamma.
”Ja, det gör jag.” Svarade Sigrid och log.
Klara log tillbaka åt henne, kysste hennes panna, vinkade hej då och gick sedan.
Sigrid låg kvar i sängen och tittade upp på taket, hon hade inget att göra...! Hon började fläta håret så hon kunde ha något att göra.
Efter två försök utan någon framgång slutade hon. Hon suckade.
Det knakade på dörren.
”Kom in!” Ropade Sigrid. Nu skulle hon ha något att göra, att samtala förhoppningsvis. Har någon att prata med en kort stund vem det än var. Om det inte var någon som kom på besök utan jobbade här, då skulle hon kunna prata längre.
I dörröppningen stod Cleo, wican som var först med att berätta om dubbelhorningens gift. Hon var så vacker. Hon hade håret uppsatts den här gången.
”Hej!” Sa hon hest. Sigrid tittade på henne, hon hade påsar under ögonen.
”Hej!” Sa Sigrid. ”Vad gör du här?”
Cleo log fast inget glatt leende. ”Jag tänkte se till dig lite.”
Hon gick fram till Sigrid och hon höll i ett plåster i handen som hon satte dit på Sigrids axel. En elektrisk stöt for igenom Sigrids armar, bröst, mage och ansikte. Konstigt nog kom ingen stöt i benen.
”Var slutade den?” Frågade Cleo sedan.
”Vid benen.” Svarade Sigrid som inte fattade vad det gällde men svarade så självsäkert som möjligt.
”Okej, giftet har slutat där du fick en stöt, så du kan röra de delarna som du fick stöten i så det betyder att du inte kan röra benen, för där fick du ju ingen stöt.”
”Okej, hur länge kommer jag att vara förlamad i benen?”
”Det kan jag inte svara på, jag får göra detta testet några dagar till, vi måste ju veta när du kan röra på benen ju.”
Sigrid nickade.
Hon ville ju ha någon att prata med, men nu när hon hade Cleo som hon kunde prata med så visste hon inte vad hon ska säga.
”Jag tror jag måste gå nu.” Sa Cleo lite besvärat.
”Nej, måste du?”
”Nja, hur så?”
”Jag har inget att göra, jag vill ha någon att prata med.”
”Jag förstår... Jag kan nog stanna här en liten stund till i alla fall...”
Sigrid log. ”Vad har hänt med dig då?”
”Va? Vad?”
”Du se ju jättetrött ut och helt förstörd ut, ja... vad har hänt?”
”Jag har haft en LÅNG dag bara.” Sa Cleo och suckade med ett litet svagt leende på läpparna.
”Inget mer?”
Cleo suckade igen och Sigrid såg att hennes ögon blev blanka.
”Jo, det har varit mer, Sigrid, men privat.” Sa hon sammanbitet.
”Okej, men kan du inte säga? Snälla!”
Cleo skakade på huvudet. ”Om det var det du ville så går jag nu!” Sa Cleo snabbt och lämnade rummet innan Sigrid hann protestera.
Sigrid suckade igen. Hon var nu helt ensam, igen.
Plötsligt knakade det på dörren, konstigt nog. Sigrid tvekade.
”Kom in!” Sa hon ängsligt.
Dörren öppnades och där stod en vansinnig Iris. Hon stirrade på Sigrid med en mördande blick.
”Den där satans, jävla, Philip!” Mumlade hon argt för sig själv.
Sigrid fick en klump i halsen. Hon svalde den.
”Varför är du här, Iris?”
Iris knöt nävarna och blängde på Sigrid en lång stund sedan sa hon:
”Jag kom inte hit frivilligt. Det var den JÄVLA Philip som tvingade mig!”
Sigrid behövde ingen förklaring, hon visste att Iris INTE kom hit för att hon ville det, men Sigrid visste inte varför Philip ville att Iris skulle komma... Sigrid trodde Philip tyckte om henne... Åtminstonde hade inget emot henne... Men tydligen ,varfrö skulle han annars skicka Iris till henne!?
”Varför tvingade han dig?”
”För att han skulle vara så JÄVLA snäll!”
”Varför kom han inte själv och tvingade dig att komma?”
Iris ryckte på axlarna. ”Han vill att jag ska tycka om dig. Han ska få fan i det här!”

Så! Hoppas ni gillar det! Kanske inte det bästa, men nu ska jag sova Godnatt!

Lika bra som vanligt

Det var jättebra ♥♥

Jättebra som vanligt

men du min lärare och också sagt till mig att jag måste öva på att skriva finare. För hon kan oftast inte läsa vad jag skriver. Och jag kan inte heller läsa vad jag själv skriver.

Om måtten dör sätteer jag min plan i verkstad. .. mohahahahaha; )

Nästa kapitel kommer här! Men jag har inte skrivt för har inte haft tid och jag har mått lite dåligt privat, men nu har jag tid Här kommer nästa kapitel, tack for the comments! ♥
klariz... Varför sätter du den i verkstad om han dör? Gör du det annars inte? Du kan ju göra det nu Haha

Kapitel: 23
Linné sprang i korridoren, var fanns Hasse och Lasse?
Linné hade letat efter dom vid köket, träningssalen, vid deras rum och livvakternas sal.
Han hittade dom inte!
Linné stannade, han var tvungen att hämta andan. Han hade sprungit så länge.
Han tog fem djupa andetag. Och ännu ett sjätte, sedan började han springa igen, denna gången till stallet, Hasse och Lasse gillade djuren hade Linné hört...
Det stank hästbajs i stallet. (Slottet hade Hästar istället för enhörningar, för hästar är bättre på att dra vagn.)
”Hasse! Lasse! Är ni här?” ropade Linné svagt och hämtade andan.
Harklingar och skratt hördes från en box. Linné gick in till boxen och såg två mörkhyade pojkar.
En mörk basröst svarade: ”Japp! Det ser du ju. Vill du något speciellt, Linné?”
Linné tog ett par djupa andetag till. ”Det är viktigt!” Flämtade han fram.
”Nå, ut med det då!” Sa en av pojkarna.
Linné tog ett till andetag. ”Jag hinner inte förklara och om jag hann så orkar jag inte! Gå bara till Desideria!”
”Okej, okej! Kan du då borsta klart Brunte?”
”Ja, bara ni går nu!”
De fnissande pojkarna gick ut från stallet och lämnade Linné ensam med hästen Brunte...

Desideria gick framåt och tillbaka med Hasses och Lasses special dryck i handen, när kommer dom?
Desideria stannade, var det skratt? Kan det vara Hasse och Lasse?
”Hasse? Lasse? Är det ni?”
”Alldeles rätt!” Sa den mörka basrösten när de kommit in.
”Bra... Eh... Vem är vem då?”
”Jag är jag, Hasse är mitt namn!” Sa pojken med den mörka basrösten.
”Och mitt namn är Lasse!” Sa den andra pojken, han hade också en mörk basröst fast LITE ljusare.
”Okej, bra nu vet jag vem som är vem... Tror jag...”
”En fråga bara, varför skulle vi hit?” Frågade Hasse sedan.
Desideria började berätta och de fick ett leende på läpparna när det tänkte på tanken att bli så starka så de kan skydda kungen, då blir ju deras pappa glad!

Det knackade på dörren.
”Kom in!” Ropade Sigrid.
Klara kom in, hon såg inte glad ut.
”Hej Sigrid!” Muttrade hon.
”Vad är det mamma? Teaterspelet är idag, det blir väl kul, eller?”
”Jo, det blir kul men wican Arthur lovade att skicka kom inte... Mårten har inte blivit bättre precis!”
Sigrid blev chockad det ända hon kunde säga var: ”Oj!”
”Mm, oj!” Klara suckade. ”Teaterspelet börjar snart, vad var det för kod då?”
Sigrid tog upp tidningen och bläddrade till sidan där hon hade vikt ett hörn och gav tidningen till mamma.
Mamma slog in koden på hologramspöt och hologrammet dök upp. Publiken var på väg att gå in. Det var dags för de fina gästerna att gå in.
Först var det de minst fina av de fina gästerna som gick in, som till exempel några affärsmän som det gått bra för.
Sedan efter dom kom de som var finare än de föregående, också affärsmän, men mer de som hade stora affärer lite överallt.
Sedan kom de som var ännu mer fina, som adelsmän och deras familjer.
Och så sist så kom det de finaste.
Arthur kom allra sist. Han hade en röd tunika och ett par svarta byxor på sig. Hans tunika hade fyra, fina, dyra broscher och smycken hade han och en krona på sitt huvud. Om han inte skulle haft alla smyckerna, eller broscherna, eller kronan och bara tunikan och byxorna så skulle han verkligen inte vara med vid de fina gästerna! Men nu när han har alla de sakerna så såg han verkligen kunglig ut.
Sigrid såg att han torkade svettdroppar från pannan, det var nog varmt där inne och med alla de sakerna han hade på sig så var det säkert extra varmt.
Jämte honom stod två vaksamma mörka pojkar som var nästan helt identiska! Båda hade lika mycket muskler, inte så himla mycket muskler men rätt så mycket, båda hade likadana frisyrer, båda hade samma ögonfärg och båda var lika stiliga! (De var väldigt stiliga!)
Det var ett led med tre stiliga pojkar, Arthur och hans två livvakter.
Nu när Sigrid tänker efter ska man nog kalla de för män, ett led med tre stiliga män.
Bakom Arthur gick en annan, stilig, rödhårig man. Han såg sig oroligt om.
Jämte honom stod en vacker, mörkhårig dam. Hon såg stressad ut och tog många, djupa andetag.
Vad var det med alla?
Arthur satte sig och de andra intill. Arthur klappade i händerna och allas blickar vände sig mot honom. ”
Låt teaterspelet börja!” Sa han och medeltids musik började spelas.

Nu ska jag äta! Hoppas ni gillar det och att det är plåster på såren Nu ska jag äta!

Så jävla megga awzome

Jätte bra

Superbra!!!!!!