Borttagen
|
Hm...Kommer va borta två dagar, så bli inte besvikna  Spoiler:
Tryck här för att visa!Kap35. Jag frågar folk om de vet var Percy är och tredje gången jag frågar hör jag en röst bakom mig som säger "Percy... jag vet inte vart han är faktiskt, fråga någon annan." jag vänder mig leende om och tittar på Percy, där han står lutad mot en väg med händerna i fickorna. "Vad ville du mig?" frågar han. Jag berättar om min dag medan vi går någonstans ingenvart. Percy hummar förstående bland mina meningar och tillslut säger han. "Vad det gäller Alessandro tror jag att han tycker om dig väldigt mycket. De flesta killarna här verkar göra det. Men Angående Maria och Annie får du låta svaret vänta tills de är redo att berätta." "Men vadå berätta?", frågar jag, "Det är inte jag som ska säga något, de två får säga om och när de vill det. ", säger Percy och jag skakar frustrerat på huvudet så att mitt lockiga hår flyger omkring mig. Percy, tänker jag, du gör mig tokig! Nu sitter Jag och Percy vid en brygga och jag känner hur mina kinder blir varma när han tar tag i en av mina lockar och säger att det säkert är mitt fina hår som 'får pojkarna på fall'. Sedan tar han min hand och säger åt mig att hålla andan.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kap36. Jag gör det Percy säger och blir chockad när han drar ner mig under vattnet. Det konstigaste är att mina kläder förblir torra. Percy ler när han ser mitt förvånade ansiktsuttryck. när vi kommer ovanför ytan förklarar han att han är havsgudens son, som jag redan visste, eftersom Annie pratar så mycket om honom, och visar några vatten- tricks. Jag applåderar högt och han ler mot mig. Sen är han tvungen att gå. Jag lutar mitt huvud bakåt och njuter av vinden som dansar runt min kropp. Jag blundar och hör vågorna slå mot bryggans stolpar och när jag tittar ner igen ser jag att Clarisse granskar mig. "Percy." säger hon, "Du var med Percy och han visade dig saker som bara Annabeth har sett tidigare. Varför?" Hon blundar och sväljer "Snälla Judith, bli inte kär i Percy, han kommer att krossa ditt hjärta. Det är av bitter erfarenhet jag vet det. Och visa dig aldrig svag, du är den enda här som inte blivit krossad än." sedan reser sig Clarisse upp och går sin väg. Vad menade hon? Det lät i alla fall sorgligt... Jag går till mitt rum. Väl där lägger jag mig på sängen och lyssnar på 'Safe and Sound' på min Ipod. Jag funderar på det Clarisse sa. Jag blundar. Jag sover.
22 jul, 2013 22:24
|
KajsaRC2001
Elev
|
Super!!
Har Clarisse varit kär i Percy?!
Fast jag har ju inte läst ut serien så jag vet inte...
Och det kanske inte ens tillhör serien så XD!
Det var gulligt med vattnet och Percy :3 han är så söt!!
jag tror att vi kan hålla ut. Även fast det kommer att bli tufft  men du får ha det så kul!:3
22 jul, 2013 23:14
|
Borttagen
|
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kap37. Jag vaknar av en knackning på min dörr. Jag reser mig upp och öppnar dörren. I dörröppningen står en vacker pojke på 12-13 år, med helt vitt hår och svarta kläder. Jag känner inte igen honom så jag säger att han antagligen kommit fel. Jag stänger dörren med en smäll och lägger mig igen. Någon knackar igen. Jag suckar tungt och öppnar. Det är samma kille. Han håller hårt i dörr handtaget, som för att jag inte ska kunna stänga. "Jag är inte f-fel. Du är Judith, eh...eller h-hur" Jag nickar och tittar misstänksamt på honom. Vad vill han mig? "Jo, eh...j-jag heter eh...Adam o-och jag eh...tänkte att du såg eh...typ..e-ensam ut i-idag när jag såg dig...j-jag eh...v-ill du...skulle...ehm vi-"gud vad han pratar i onödan, tänker jag,"Men kom till saken nån gång!" snäser jag irriterat, och killen skriker skrämt ut "FÅR JAG VARA DIN VÄN!?!?!?!?" Sedan springer han ner för trapporna med tårarna strömmande ner för kinderna. Fuck, Fuck, Fuck, tänker jag och drar på mig ett par stövlar samtidigt som jag kastar mig nerför trappan.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kap38. När jag kommer ut tittar jag mig omkring, den där Adam är verkligen snabb. Så får jag syn på honom och sätter fart. Adam springer otroligt snabbt och många gånger tappar jag bort honom ur sikte. Efter ett tag hör jag inga steg längre, och inte heller syns några märken i jorden, efter hans fötter. Jag ropar hans namn och ser mig omkring. Trädgrenarna piskar mitt ansikte när det börjar blåsa, och jag ångrar att jag inte tagit med en jacka. Vart kan han vara? Men så hör jag - knappt hörbart - en snyftning. Jag försöker följa ljudet men vinden drar hårdare och hårdare omkring mig, och gör det svårt att avgöra exakt var ljudet kommer ifrån. Jag dyker in under ett träd och nu hör jag väl att snyftningarna kommer från någonstans uppe i trädet. Jag suckar djupt och börjar med ens klättra.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kap39. När jag kommer upp till den tredje grenen till höger ser jag honom. Adam. Han sitter - eller hänger - i trädgrenen med ansiktet i händerna, och han skakar något förfärligt. Jag sätter mig prövande på grenen, håller den för mig? Ja det gör den säkert, tänker jag, och hasar mig fram mot Adam. Först är vi helt tysta. Vad ska man säga vid sånna här tillfällen egentligen?, tänker jag. Tillslut bestämmer jag mig för att bara fortsätta hålla käft. Istället lägger jag en arm på hans axlar, lite försiktigt, man vill ju inte skrämmas, tänker jag. Adam stelnar till när min arm landar runt honom. Han sitter så i flera minuter, men sen drar han en djup suck av lättnad och lutar försiktigt sitt huvud mot min axel. Jag känner att han fortfarande skakar och jag undrar om han fryser. Jag blir väldigt förvånad när han plötsligt tar till orda, "Alessandro har rätt, jag är en s-stammande fegis." mumlar han tyst in i min arm. Alessandro?, tänker jag, varför skulle Alessandro säga något sånt? Han är ju jättetrevlig...
25 jul, 2013 17:19
|
KajsaRC2001
Elev
|
Ursh!
Vad elak Sandro är!
Nu förstår jag..
Fast den där Adam verkar gullig :3
Inte gullig så utan sådär gullig :3 (Okej ingen förstår..)
SUPERB!
25 jul, 2013 17:39
|
Borttagen
|
27 jul, 2013 22:02
|
Borttagen
|
Länge sen jag publicerade. Iaf, här kommer lite.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kap40. "Vad menar du? Alessandro är min vän!" säger jag, något förvirrad. "S-såklart han är din vän! Du är j-ju snygg-g..." säger Adam. Jag tittar förvånat ner på honom. Så fort vi får ögonkontakt tittar han generat bort. Jag skrattar. "Tycker du verkligen att jag är snygg?" får jag ur mig. Adam tittar besvärat ner på sina händer. Jag räddar honom genom att fråga honom vilken förälder som är en gud. Afrodite. "Tänkte väl det! Du är verkligen vacker i ditt vita hår" mumlar jag, och ler snett mot honom. "Menar d-du det?"säger han. "Jepp, men du vad är det med Sandro egentligen?" säger jag. Adam tittar upp. Han är röd om kinderna. Han ler. Han slutar le. Och sedan kommer tårarna.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kap41. Jag ser förskräckt på Adam medan han gråter. Sedan frågar jag vad som har hänt, och hör och häpna: För ett tag sedan var Alessandro kär i Maria, Maria kär i Annie, Annie kär i och Maria, och Adam kär i Maria, Annie OCH Alessandro. När Maria inte ville vara med Sandro blev han arg. Ursinnig. Han började mobba henne. Men Adam gick i försvar mot Maria och då gav Sandro sig på honom istället, och Adam som var kär i Alessandro, blev ju förstås ett extra känsligt offer. När Adam blir tyst vet jag inte vad jag ska säga. Tillslut lyckas jag säga "Snacka komplicerat. Och skruvat." jag börjar ångra mitt ordval när Adam förblir tyst. Sedan börjar han skratta. Han skrattar och skrattar och skrattar, och jag rycks med. Det tar väääldigt länge tills vi kan sluta skratta. Solen har då gått ner och allt är mörkt, förutom lyktorna i husen från halvblodslägret. När Adam ch jag kommer ner igen upptäcker vi att tittar spänt på oss. "Vad är det som händer?" frågar jag lite nervöst. En mörkhyad flicka med ojämnt, kortklippt hår kliver fram ur skuggorna och säger "Keiron vill prata med dig, Judith." Jag ser mig om. Jaha.., tänker jag och styr mina steg mot huvudbyggnaden.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kap42. När jag kommer in till matsalen sitter Keiron ensam mitt i rummet och tittar oroligt, nästan frenetiskt på en liten lapp. Jag frågar Keiron vad som är fel och får veta att jag ska få komma ut på detta uppdrag. "Jag kunde inte hitta någon som passade bättre till uppdraget, även om du inte fått mycket träning. Annabeth har fortfarande inte återvänt och nu vet jag vart hon är. Sedan halvbloden och gudarna lyckades ta tillbaka olympus från jättarna och Gaea, har romerska halvblod och grekiska halvblod återtagit sina platser som rivaler och det har bara blivit värre och värre de senaste åren. På denna lapp står det att vi Annabeth befinner sig hos dem och att vi måste hämta henne 'om vi vågar' Jag vill att du tar dig ann uppdraget, tillsammans med Percy, Leo, Piper, Adam och Alessandro. Om du vill får du själv välja att ta med dig två, max tre personer till. Samlas imorgon i matsalen och ge er iväg snabbt. Ni kommer alla att behövas, eftersom ni ska segla, på ett eget skepp. Och du ska veta att det inte bara var Alessandro och Leo som var frivilliga till detta uppdrag, utan även Joshua ville följa med. Jag skulle ha följt med om inte min plikt här och min ålder stoppat mig, jag börjar bli gammal förstår du, snart fyller jag....få se nu...nä, det är oviktigt. Nåja, vart var jag nu?" jag tittar undrande på Keiron när han plötsligt börjar snarka. Hm....
30 jul, 2013 13:45
|
KajsaRC2001
Elev
|
Jättebra Ofcourse 
Det är ok :3
bara det kommer mer så klarar vi oss 
jippi!
Ett uppdrag!
30 jul, 2013 14:09
|
Borttagen
|
Skrivet av KajsaRC2001: Jättebra Ofcourse
Det är ok :3
bara det kommer mer så klarar vi oss
jippi!
Ett uppdrag! Lol.
30 jul, 2013 14:11
|
KajsaRC2001
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av KajsaRC2001: Jättebra Ofcourse
Det är ok :3
bara det kommer mer så klarar vi oss
jippi!
Ett uppdrag! Lol. hashtagg #bästafanficeva!
30 jul, 2013 14:13
|
Borttagen
|
Skrivet av KajsaRC2001: Skrivet av Borttagen: Skrivet av KajsaRC2001: Jättebra Ofcourse
Det är ok :3
bara det kommer mer så klarar vi oss
jippi!
Ett uppdrag! Lol. hashtagg #bästafanficeva! aaw! ♥
30 jul, 2013 14:14
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen