Mugglis Games

Då kan jag :3
Men då blir jag väl killen i distrikt sju ^^

Okej Skriver upp dig!

Thank you

Namn: Jasper (kallas Jazz)
Ålder: 16
Kön: manligt
Familj: lillasyster Clarie och mamma Enid.
Utseende: blåa ögon, ganska liten och smal.
Distrikt: det enda lediga, 10
Vapen: pil & båge, långkniv
Styrkor (max 4) klättra, gömma sig, intelligent, tyst.
Svagheter (minst 3) simmar dåligt, svärd, blod
Frivillig: nej.
Övrigt: -

Låt det årliga Mugglisspelet börja!

Jag kommer började med Distrikt 1, och skriva ifrån slåttern. Sen forsätter jag så, med distrikt 2, och sen 3 och så vidare


Distrikt 1.
Pixi
Min mor drog raskt isär gardinerna så att solen strålar träffade mig rak i ansiktet. Jag stönade och rullade över på andra sidan, men min mor drog bara av mig täcker så att jag blev tvungen att vakna.

- Kom igen nu! Det är slåtterdagen idag, sa min mor och tog fram en vacker lila klänning från min garderob som hon sedan försiktigt lade på mitt skrivbord
- God morgon, muttrade jag surt, men min mor verkade inte höra det
Jag resta försiktigt på mig och sträckte på mig medans jag gäspade stort. Jag hade alltid haft svårt att vakna till ordentligt på morgonen. Min mor hjälpte mig med att dra på mig klänningen. Den var ganska tajt, men passade bra på mig. Jag kollade mig i spegeln, och mor såg gillande på mig.

- Du är väldigt vacker, sa hon och la en hand på min axel
- Tack, sa jag och log mott henne genom spegeln
- Ska jag hjälpa dig med håret? Frågade hon och jag nickade

Min mor började genast kamma mitt hår. När det sedan var alldeles slätt och mjuk, satte hon upp det i en fiskbensfläta, som fick mitt ansikte att framträda tydligt. Jag log nöjt när jag 5 minuter senare gick ner för att äta min frukost. Idag var det min stora dag. Jag skulle vara med i Mugglisspelen. Jag hade drömt om den dagen sedan jag var 7 år. Mor visste inte om det, hon hade alltid tyckt att Mugglisspelen varit något hemskt, men jag gillade det. Men fick vissa vad man verkligen gick för. Jag hade chans att vinna, inte som nollorna i Distrikt 12, och de andra fattiga distrikten. Jag tyckte synd om dem, nästan ingen hade stor chans i spelen. Fast inte skulle jag klaga; fler som är enkla att döda då.

Frukosten var redan dukad fram. Jag satte mig ner och skyndade mig att äta upp, så att jag snabbt skulle kunna komma iväg mott slåttern. Min väninna Sunny stod och väntade på mig vid grinden. Jag log och vinkade mott henne, och tillsamans gick vi mott centrumet. Jag hade sagt till mamma att jag ville vara en av de första där, och hade get mig iväg.

- Ska du anmäla dig? Frågade Sunny, som var den enda jag berättat min plan för
- Japp, svarade jag lugnt
- Jag håller tummarna för att du vinner, svarade Sunny, och lät lite orolig
- Oroa dig inte, sa jag
- Jag tror på dig, sa Sunny och log lite mott mig
- Här, ta det, sa jag och tog av mig mitt armband jag fått av min far innan han hade dött
- Får jag det? Frågade Sunny och såg storögt på mig; jag hade alltid älskat det där armbandet
- Jag vill inte att det går sönder inne i arenan, sa jag

VI fick lov att vänta väldigt länge innan lottdragnigen började. Jag väntade otåligt bredvid Sunny, när filmen från Huvudstaden började. Varför skulle allting ta så lång tid? Men slutligen kom Laura Hu fram, och log sitt stela leende. Hon såg omöjligt ännu förskräckligare ut idag, med sitt turkosa hår, vita hy som var överdoserat med smink, 20 centimeter höga klackar och, det som fick henne att se mest förskräcklig ut, limegröna kläder från topp till tå. En liten limegrön hatt som satt snett på huvudet, en limegrön tröja som satt tajt över överkroppen, en liten limegrön kjol som var väldigt tajt, och fick hennes rumpa att se väldigt stort ut. Allt var väldigt grönt.

- VI börjar med flickorna som vanligt, sa Laura och trippade glatt fram mott den stora glasskålen med alla namnlappar på.

Så fort hon hade sagt namnet, steg jag fram och sa att jag var frivillig. Laura sa åt mig att stiga fram, så jag gick värdigt fram mott scenen.

- Vad är ditt namn, lilla vän, frågade hon när jag var uppe
- June Patel, svarade jag i kände, trots att vi stod ett par steg ifrån varandra, hennes andedräkt, som luktade stark av mint.
- Så, June. Var så vänlig att ställ dig bakom mig, så jag kan dra en ur killarnas skål, sa Laura och log sitt bländande leende

Erica

Jag stirrade efter flickan som hade anmält sig tidigare. Hon var känd över att vara bråkig, och de flesta killarna hade någon gång varit i slagsmål med henne, vilket jag också hade varit en gång, för tt skydda min flickvän.

Mitt drömmande avbröt tvärt när hon ropade upp den manliga deltagaren. Jag hoppade genast fram och skrek att jag var frivillig. Laura sa åt mig att också komma fram, så jag skynndade mig att komma fram till Scenen.

- Vad heter du? Frågade Laura och log mott mig
- Jason Darkbloom, sa jag och log
- Varsågod och ställ dig bredvid June, sa hon och jag gjorde som hon sa-
- En stor applåd för Distrikt 1:s deltagare! Ropade Laura och en utstrött applåd hördes när jag och den andra flickan klev fram

Superbra!

Jättebra!

SuperDuper!

Jättebra! Du skriver awesome

AWESOME!!!