Utvald till att överleva (Berättelse)

Josh sökte med blicken över rummet och hittade James. Han gick mot James och hans vänner och satte sig bredvid dem.
”Har du någon aning om vad som ska hända nu egentligen?” frågade Josh James, som ryckte till.
”Josh, där är du ju! Jag har letat efter dig. Och sluta skrämmas så där... Nej jag vet inte mer än dig, men de bör ju berätta mer för oss nu” svarade han.
”Ah förlåt... Jag antar det”
De satt tysta och väntade de sista minuterna innan samma man som pratat vid frukosten kom in och började prata högt och tydligt.
”Kan jag få er uppmärksamhet! Var vänliga och var tysta, det är viktig att ni lyssnar nu. Jag kommer bedöma er, var för sig, och sedan dela in er i olika grupper. I de grupperna kommer ni få visa hur mycket ni orkar att göra och vad ni klarar av. De kommer kanske vara blandade grupper av både tjejer och killar. Gruppen kan komma att ändras efter hand, exempel om jag anser att en person passar bättre i en av de andra grupperna. Är detta uppfattat?”
”Ja sir” svarade eleverna i kör. Mannen rörde inte en min utan blickade bara ut över gruppen av elever. Han vinkade sedan två soldater, som Josh helt hade missat innan, till sig och tillsammans började de gå runt och inspektera eleverna, precis på samma sett som Roger hade gjort innan. När Josh tittade närmare på soldaterna upptäckte han också att en av dem faktiskt var Roger, vilket egentligen inte förvånade Josh särskilt mycket. Roger räckte över ett anteckningsblock till den store mannen som talat innan, och han tog emot den, fortfarande utan att röra en mig. Josh misstänkte att blocket som Roger gett mannen var samma block som han dagen innan hade antecknat i, och Josh trodde att det stod saker om eleverna i den, vilket gjorde honom illa till mods.
Den store mannen och de två soldaterna gick en vandring mellan alla elever och bad om deras namn och skrev upp det i blocken. De stannade längre vid vissa än andra. Snart kom de till Josh, och han blev en av dem som de tittade längre på. De bad honom ställa sig upp, snurra runt långsamt, räcka ut armarna och följa deras finger med blicken. Josh tyckte det kändes som en läkarundersökning, och han blev nervös när de började anteckna i ett block.
”Vad heter du unge man?” frågade Roger honom.
”Mitt namn är Josh” svarade han.
”Efternamn.”
”Aston, sir...”
Som tur var gick de vidare utan att säga något mer, och Josh kunde lättat andas ut.
Ungefär en timme senare, enligt klockan som hängde i rummet, var soldaterna klara.
”Vi kommer tillbaka om en halvtimme och då kommer vi även bestämt vilka grupper ni kommer vara i. Så länge kan ni stanna här och fundera ut två av de sakerna ni är bäst på i livet” sade mannen innan han vände sig om och vandrade ut genom rummet, med de två soldaterna efter honom som ett litet lucia tåg fast med vuxna män och ingen sång eller luciaklädsel.
”Josh, hjälp mig, vad är jag bra på? Jag funderade på laga mat, innan jag kom på att jag alltid bränner vid den...” sade James som vänt sig om mot Josh.
”Hm.. Spela fotboll kanske? Jag vet inte, du är ju rätt bra på att spela gitarr också. Varför tror du förresten de vill veta detta om oss?” frågade Josh James fundersamt. De båda visste inte svaret, och de gjorde ingen annan av eleverna heller.
Josh började själv fundera över vad han var bra på. Han kom först inte på något, men sen kom han ihåg att det ända han gör i livet är ju att spela TV spel, så det var han ju rätt duktig på. Även historia kunde han ju rätt bra, så han valde de två sakerna.
Josh tittade på klockan, de var 20 minuter kvar. Han suckade och la sig ner på golvet, ännu mer väntan, han var rätt trött på det nu.

Men 20 minuter gick rätt fort, och snart kom mannen och soldaterna in i rummet igen, precis i tid. Eleverna som lagt sig ner på golvet reste sig upp i sittande ställning med raka ryggar, de försökte bete sig så som de antog att mannen ville, men han verkade inte nöjdare för det.
”Jag kommer nu ropa upp namn från första gruppen, och när ni hör ert namn går ni ut genom dörren där borta” han pekade mot en stor röd dörr på ena väggen.”Där kommer ni bli hämtade av er tränare. Uppfattat?”
”Ja sir.”
”Bra, då kör vi igång. Natalie Smith, Andy Wilson, Johan Stevens, Martha Williams, Jonas Nilson Smith, William Johansen och Lee Jones. Okej det var grupp ett. Var vänliga och skynda er ut. Grupp två tar vi nu. Lilian Johnson, Steven Loren, Jimmy Tyler, Melina Wilson, Josh Aston.”
Mer hörde inte Josh för han hade redan rest sig upp och skyndade nu ut genom den röda dörren.
”Grupp två hitåt!” hojtade en kvinna och Josh började gå mot henne, tillsammans med resten av sin grupp. Personen som kom dit efter Josh var James, och de blev båda glada över att få vara i samma grupp.
Kvinnan som kallat på dem började gå hastigt och de fick skynda sig för att hålla samma takt som henne. De styrde sina steg in i ännu ett stort rum, som var fullt med olika redskap man kunde ha användning för när man tränade. Det fanns rullband att springa på, träningscyklar, hantlar och andra styrkeredskap. Även pilbågar och gevär fanns där inne, och tavlor målade med en röd cirkel i mitten stod vid ena änden av rummet. Josh antog att de skulle behöva öva på allt detta, kanske för att vara mer förberedda inför kriget. Han trodde inte de skulle behöva delta som soldater, de fanns ju tränade män och kvinnor för det, och dessutom var eleverna bara mellan 13 och 16 år gamla. Men kanske var de bra om de kunde öva upp sin kondition så de kunde springa om de kom fiender, kanske var det bra att de övade upp sin styrka för att kunna klättra över saker som fallit och kanske var det också bra att öva sin pricksäkerhet med gevär och pilbåge om de skulle komma ett ögonblick där självförsvar var det ända som kunde rädda dem. Josh kände sig konstig glad överv att de skulle behöva bli tränade för allt det, det skulle ju faktiskt nästan vara som när han spelade spel.
Kvinnan bad de alla att berätta vilka två saker de var bäst på, och den lilla gruppen av elever gjorde som hon sa. De flesta sa saker som att dansa eller rita. James sade han han var bra på gitarr och spela fotboll. Josh förberedde sig på skratt när han berättade om TV spel och historia, men alla var tysta. Kvinnan log snabbt mot dem alla och antecknade ner det de sagt till henne. Josh förstod fortfarande inte varför de behövde veta sådana saker om eleverna, de skulle ju inte precis ha någon nytta av en person som kunde spela TV spel...


------

Tack alla ^^
Det var hela kapitel 5!

Du är jätteduktig på att skriva. Är avundsjuk faktiskt. Din berättelse liknar ju Hungerspelen. Jag älskar Hungerspelen. Melina nämns rätt mycket. Kan hon vara den tredje huvudpersonen efter Josh och James, tro?

Du borde bli författare när du blir stor, du skriver asbra!!!!!

Åh tack så jättemycket, va glad jag blir! ♥
Jag är säker på att du skriver bra du med ^^

Jag gillar hungerspelen väldigt mycket, och jag antar att man blir lite inspirerad av boken ^^ Jag har ju fått den mesta av min inspiration av böcker och filmer jag sett, så det är inte så konstigt. Fast det är inte tänkt att det ska vara som hungerspelen, hehe, men jag hoppas det blir bra ändå!
Hihi vi får vänta och se helt enkelt


YoshiFriend ♥- Åh va söt du är, tack!
Det är ju inte helt omöjligt, hihi ^^

jag älskar den, men är det bara jag som tycker det känns som soldaterna startar ett koncentrationsläger

nej det är inte bara du, soldaterna är galna! S:
Eller alltså, jag tycker de är galna i alla fall. Komma och tro att det är okej att ta ungdomar och träna upp dem.Vi får se vad som händer sen.
Jag vill att Nick ska komma tillbaka, får ta och leta upp honom
*försvinner iväg och försöker hitta Nick*

Ja, gör det! Är orolig för honom och de två eleverna...

haha vad bra så jag inte förstör bilden av dina egna soldater xD

haha tar du Nick så letar jag upp Simon

Du skriver otroligt bra!
Bevakar (såklart) och detta kommer nu fram till jul vara typ det enda jag läser.
Lovely!

5_lollipop_5- Nu blev jag det också, är de inte tillbaka än?! Jag borde läsa igenom de jag skrivit igen xD

Cara Riddle- haha men det är bra om du gör det c: Eller alltså, har egna bilder av dem xD

Gör så c:

Godrica- aww va söt du är! ^^