Min vän-Lejonet

Är du klar? :3

Jag är på slutet. Vet inte hur jag ska sluta bara. Och så har jag haft lite problem med att jag är sjuk... Men det kommer snart!!!

Yippie!

Yeah! Här kommer det!

Jag blev inte nöjd med slutet, men. . .

Kap. 8 Hjälten
Jag satt under ett träd i hörnet bakom skolan och stirrade på en buske.
Plötsligt kom en tjej springande. Närmare bestämt hon jag var kär i. Fast. . . Nej. Inget.
Hon var andfådd och sprang medans hon vände huvudet bakåt hela tiden.
Hennes blonda hår fladdrade i vinden och hon såg bara perfekt ut. Hennes lilaglittriga ögonskugga och mascara passade precis till hennes jeanstajts och t-shirt som hon hade under sin jacka. Jag tittade på hennes vita skor. Den ena foten snubblade på en rot och hon trillade framlänges.
Hon vände sig på rygg och tittade mot hörnet med ett skrämt ansikte.
-Din lilla skit! Hörde jag Kalles röst ropa.
Hon försökte resa sig men snubblade igen och backade på marken.
-Stanna! Skrek Kalle argt.
Hon andades snabbare och snabbare. Som jag. Hon var stressad och rädd.
-Faan! Du ska få!! Kalle var framför henne inom några sekunder och dom andra kom efter.
Vad skulle jag göra? Som alla andra? Gömma mig? Titta på? Springa härifrån? Nej, inte springa. Då kanske dom skulle se mig.

-Varför gjorde då så va?!! Va!!? Röt Kalle.
-Jag. . . Stammade hon fram.
-Du!?! Du vad då?!! Skrek han och sparkade på hennes ben.
-Res dig upp din mes!!
Hon ställde sig upp och backade ett steg.
-Våga inte. . . Väste Kalle och tog ett steg närmare henne.
-Jag. . . Förlåt. . . Det. . . Det lät som om hon skulle börja gråta när som helst.
-Gör aldrig om det!!
Kalle slog till henne på kinden. Hon drog efter andan.
-Fattar du det va!!? Va!!?
-Ja-a. . . Förlåt. . .
-Asså, vad fan tänkte du på!!?
Han gick argt närmare henne.
-Vad?! Vad, va?!! Vad!!?
-Jag tänkte inte. . .
-Då får du se till att göra det!!
Han slog henne ännu en gång.
-Förlåt!
Kalle var ursinnig. Jag visste inte för vad. Men när han var så här arg så var det inte bra. Jag har varit med om det själv. . .
-Faan!! Han slog henne på kinden. Igen. Sparkade på hennes ben. Tårar började strimma ner för hennes kinder.
-Din skit!!
Sluta! Tänkte jag.
Jag reste mig upp och tryckte mig mot trädet.
Sluta! Snälla!

-Sluta! Snälla! Ropade hon.
-Det ska jag ta mig faan inte!!
Han slog henne igen. Med knytnäven.
-Sluta! Skrek jag. Jag stog i solen och hade gått bort från trädet.

Vad gör jag! Vi kommer att dö! Nej! Idiot!!

-Vad gör du här morsgrisen!!?
-Sluta!
Kalle verkade lite förvånad över mitt nya sätt "att vara".
-Tror du att jag bryr mig eller!!? Va!!?? Va?! Va!!!
-Sluta! Fortsatte jag.
-Sluta själv! Skrek han och vände sig till henne igen.
Han fick in ett knytnävsslag i hennes mage. Hon vek sig dubbel och la sig ner på marken. Kalle sparkade henne igen.
-Sluta! Skrek jag panikslaget och gick fram mot Kalle.
Någonting starkt och självsäkert växte upp inom mig. Och då gjorde jag något som jag aldrig skulle har gjort.
Jag hick fram mot Kalle och knuffade bort honom från henne.
-Sluta!
-Va faan gör du?!!!!
Hon tittade skrämt på oss och Kalle skrek igen:
-Va?! Vad tror du att du gör mesen?!!
Jag backade mot henne och blev räddare än någonsin.
Plötsligt hände något. Jag vet inte vad, för jag var som förlamad. Jag hörde inget. Det kan ha ringt in, men mobbarna vände sig om samtidigt och sen tittade dom på oss. Efter vad som kändes en evighet, så vände sig alla om och sprang därifrån.
Jag vände mig mot henne.
-Du. . . Tack. Sa hon.
-Ja. . . Varsågod. . . Svarade jag.
Jag satte mig på huk brevid henne. Hon hade slutat gråta.
-Hur gick det? Frågade jag.
Hon satt kvar på marken och det verkade som att hon försökte andas normalt igen. Hon öppnade munnen men sa inget. Hon stängde den igen.
-D-det. . . Gick. . . Bra. . . Hennes röst var skakig.
-Jag tror inte det. Ska jag hjälpa dig till skolsyster?
-N-nej. . . Låt mig bara hämta andan. . . Svarade hon tyst.
-Okej. Svarade jag.
Jag sträckte fram handen.
Hon tog tag i den och hon hävde sig upp. Jag följde med.
-Hur ont gör det? Frågade jag. För jag visste att det gjorde ont.
-Det är bra. . .
-Hur ont gör det? Frågade jag igen.
-Jag. . . Jätte. . . Svarade hon, uppriktigt.
-Kom. Sa jag och gick mot en bänk. Hon följde med, och vid bänken satte hon sig ner. Jag satte mig brevid.
-Vänd dig hit. Sa jag. Hon vände ansiktet mot mig. Hon strök bort lite av det blonda håret och tittade mig i ögonen.
-Du blöder. Konstaterade jag.
-Mm. Svarade hon.
-Men inte så mycket.
-Bra.
Jag lyfte handen mot hennes ansikte. Hon gjorde inget motstånd. Jag rörde på ett av såren. Hon ryckte till.
-Gör det ont?
-Ja.
-Varför slog han dig?
-För att jag. . .
-Du måste inte berätta! Sa jag snabbt.
-Nej, men jag blev sur typ. . .
-Varför?
-Han. . . Slog en etta. . .
-Va!?
Hon hoppade till.
-Ja. Och jag sa åt honom att sluta. . . Men han fortsatte, och skrek att jag inte skulle lägga mig i. Sen. . . Knuffade jag bort honom från ettan. . . Då blev han sur och började jaga mig. . .
Vi satt tysta en stund. Sen sa hon:
-Hur vågade du?
-Vågade vad?
-Gå fram och knuffa bort honom från mig och sen ställa dig som en måltavla för slag?
-Jag. . . Vet inte. Det hände bara. . .
-Jag skulle aldrig våga göra så.
-Du gjorde det ju nyss. . .
-Nej. När jag knuffat backade jag bort för han såg så arg ut. Men nu var han argare och du stannade. . .
-Det. . . Bara hände. . . Jag. . . Brukar inte göra sånt. . .
-Förresten vad är klockan? Frågade hon.
-Det ringe väll in nyss. . .?! Men vi kanske ska bry oss om något annat nu. . .?
-Men. . .
-Hur känns det nu? Avbröt jag henne.
-Jag. . . Tja. . . Bättre. . .
-Du kanske ska gå in och ta hand om såren. . .?
-Okej.
Hon reste sig upp och jag följde med henne in. Vi hade samma lektion. Så när hon såg normal ut igen (inte blodig. . .), så gick vi in till lektionen. Alla gick omkring och höll på, så ingen märkte oss riktigt. Alla jobbade två och två, så vi blev en grupp.

Jag undrade om hon gillade mig. Jag gillade henne. . .

Sluta tänka såhär! Hon gillar säkert inte mig! Jag ska inte ha falska förhoppningar. . .

-Ska vi gå till dig då?
-Va? Öööö. . . Ja. Visst.
-Okej. Svarade hon glatt.
Vi skulle plugga. Konstigt. . . Hon. . . Och jag. . .
Jag log.


Vi gick mot mitt hus. Hon hade sin jacka, sina vita skor och sin svarta väska.
Jag hade min ryggsäck. Och inte så snygga kläder. . . Hur kunde hon se så perfekt ut??
-Bor du här? Frågade hon och nickade mot mitt hus.
-Ja.
-Har jag varit här förut?
-Tror inte det. . .
Vi gick in. Ingen var hemma. Tur det.

Vi satt uppe på mitt rum och pluggade. Hon vände sig mot mig. Lite av hennes hår åkte framför ögat, hon satte det bakom örat. Hon log lite blygt.
-Ää. . . Sa hon.
Jag tittade på henne.
-G-gillar du mig? Frågade hon lite nervöst.
-Ja-a. . . Svarade jag.
Hon andades lite snabbare. Inte för att hon var rädd. Nej. Inte nu.
Hon lutade sig närmare mig och stängde ögonen. Jag blundade också.

Hennes läppar mötte mina. Dom var lena och mjuka. Det var fantastiskt.

Vi kysstes.

Auperawessome! Fast jag har inte läst än..

Gör det då! Så kan du skriva vad du tycker sen.

Men HDFJIAbGavafVHUIiJVvYHH !!!!! SPÄNNANDE ! Meeeeeer!

ASUUUM!!
Skitbra alltså! *Bevakar*
En fråga bara :3
Hur tusan får du texten i Spoilerna sådär?? så vill ja med göra, men ja har bara länkarna >__>

När du har skrivit ett kapitel så kopierar du det. (Markerar texten och trycker på ctrl och c)
Sen går du till förstasidan, där trycker du på ändra och så skriver du (tex)

Kap. 1 Namn på kapitlet
Här gör du en spoiler. Tryck ------>
där det står spoiler. När du har gjort det trycker du på ok utan att göra något annat. Då blir det såhär:

Sen står det ju såhär (utan stjärnorna*)
[spoiler*]A[/spoiler*]
Då klistrar du in texten där det är ett A. (Tryck där och tryck sen på ctrl och v)
Sen är det klart!
Gör så med alla kapitel.

Fattar du??