Häxlärling

Neej det gör den inte alls! Bevisa det! Jag har universums, all existens och all icke existens mest skräckinjagande och bästa plan! MOHAHAHAHAHA KÄNN PÅ DEN DU

Kom igen nu!!! Vill inte veta? Herregud! Ni kommer ju mörda mig!?
Haha xD Men kom igen... Om ni har onda planer jag inte vill veta om... Öhum... Kommer jag någonsin får reda på det? Alltså, gäller det mig? Om det gäller nån FF, då ljuger ni väl om att ni gillar dom om ni har onda planer om dom... xD
Haha! Tänka sig att Häxlärling har blivit en tråd om vems plan som är ondast....

Bra

Tack för kommentarerna, såklart! Men jag undrar vems plan som först kommer sättas i verket och när...
klariz är det din plan som är störst, bäst och vackrast? Eller din sanna1324567 ? Haha xD
Jaja! Här kommer nästa kapitel! Hoppas ni gillar det

Kapitel: 19
”Vad gör du här, Linné?” Frågade Desideria skarpt.
Linné fick en klump i halsen, han visste inte vad han skulle säga.
”Kungen vill att du ska åka till hans mors och fars hem och ta hand om kungens bror.” Sa Linné hest och nervöst.
”Jaså, det säger du... Vad har hänt?” Frågade Desideria.
”Han har fått Magiattack, madam.” Svarade Linné.
Desideria fick en konstig min i ansiktet. Det såg ut som hon kände en hemsk stank, sedan skakade hon på huvudet.
”Det är väl bäst jag gör som konungen säger.” Hon skakade på huvudet igen, det såg ut som om hon ville få bort en hemsk tanke. När hon skakade på huvudet så började hennes tjocka, mörka, fläta röra sig och den stötte till Linnés ansikte. Linné flyttade den från sitt ansikte och spottade ut ett par hårstrån.
”Vad har du emot mig?” Gnällde han bittert. Han misstänkte att om en tjej slog till honom med flätan mot hans ansikte hade hon nog något emot honom...
”Jag har aldrig gillat dig.” Svarade hon kort.
Linné suckade. Han visste nog varför, hon hade ju sett när hans far hade hjälpt till att mörda den före detta kungen.
”Var var du? Du var inte här när jag kom...” sa han för att byta ämne.
Hon struntade i frågan. ”Din far var ett riktigt svin!” Fräste hon lågt fast hotfullt.
Hon stirrade djupt in i Linnés ögon och rynkade pannan.
”Jag vet!” Sa Linné och suckade. Rynkan försvann från hennes panna och hon stirrade förvånat på honom. Hon nickade sedan långsamt på huvudet och såg fortfarande förvånad ut. ”Jag läste dokumentet du skrivit. Min far var ett... svin...”
Desiderias blick förändrades från förvånad till arg. ”Är du inne i mitt rum och snokar!?”
”Det är inte som du tror! Det var så att...” Linné blev avbruten av att han fick en örfil av Desideria, en hård sådan...
”Vad gjorde du där om du inte snokade?” Frågade Desideria lugnt men man hörde att hon var arg.
”Jag försökte förklara men du gav mig en örfil ju!”
”Förlåt då. Men det var roligt.” Svarade hon och hade svårt att hålla sig för skratt, men hon började fnittra.
Linné blev charmad av hennes fnitter så han blev arg på sig själv. Han ska ju inte gilla henne! Eller tycka hon är söt Hon gillar ju inte honom...
'Skärp dig! Bara för att hon är en väldigt vacker ung dam som fnittra så sött och vackert så ska du inte börja gilla henne för det. Men det måste säkert finnas fler som charmas av det, eller...?' Tänkte Linné.
”Nå...?” Desederia hade blivit otålig nu över att fått vänta länge på Linnés svar om varför han hade varit i hennes rum, hon ville veta! NU!
”Jo, jag skulle gå och hämta dig och be dig att ta hand om kungens bror, Mårten. När ingen öppnade så upptäckte jag att dörren var öppen. Jag gick in för att se om du var där, men sen så kände jag en hemsk stank. Jag upptäckte att stanken kom från ett litet rum med massvis med dokument utsprida, jag blev nyfiken och började läsa ett och där stod det om vad min far hade gjort...”
Desideria funderade lite. ”Du verkar tala sanning.” Sa hon sedan. Linné nickade. ”Men... Varför hade du så bråttom innan?”
”Min far är iväg, eller, tja, han säger att han är iväg på en affärsresa, och jag misstänker att han och Falkarna kommer mörda kungen!”
”Nej! Det får inte hända! Kom!” Sa Desideria och tog Linnés hand och de började springa till den stora salen.

Sådär! Kommentera supergärna!

Vad spänande, meeeeeeeeer

Jättebra!

Superbra!!

Tack!! ♥ Jag måste städa mitt rum nu så hinner inte precis skriva så mycket mer än tack xD Här är nästa kapitel!

Kapitel: 20
”Mamma! Teaterspelet är imorgon!” Sa Sigrid glatt och log när Häxmagasinet berättade vad som skulle visas i helgen.
”Visas 'Svärdet i stenen' imorgon? Vad kul det måste vi se, Sigrid!” Sa mamma. ”Vad är det för kod?”
Här i magivärlden så använder man en kod och slår in den på sitt hologramspö för att se föreställningar. Ett hologram dyker upp och man kan kolla. Mycket enklare!
”Här är koden mamma!”
”Okej, bra. Vik sidan så jag kan fixa det imorgon när jag kommer hit och hälsar på.”
Sigrid nickade till svar och vek sidan. ”När ska du åka? Jag bara undra.”
”Om en stund. Jag hoppas att ett svar ska komma från Arthur...”
”Hm. Hubbe måste nog äta upp sin mat först, för om jag känner Arthur rätt så kommer Hubbe få en stor portion lyxmat.”
Mamma nickade. Hon satte sig ner och tog upp en bok och började läsa.
”Mamma! Läser du en människobok!?” Frågade Sigrid förskräckt när hon såg boktiteln.
'Svärdet i stenen' hette den.
Mamma tittade upp från boken och hon började rodna.
”Eh... min son heter ju Arthur och han blev kung på samma sätt som Arthur i boken så jag började läsa den... Sigrid, den är faktiskt bra!”
”Den kanske är bra, men den är en människobok! Det är inte bra, håller du på att tappa förståndet!? Mamma, när en duktig häxa väljer en människobok så är det inte med... Förstånd hon gör det...”
Klara struntade i allt Sigrid sa om att hon hade tappat förståndet och började istället berätta om boken.
”Visste du att Merlin är med i boken?”
Sigrid tänkte precis säga något men fick en massa fjädrar framför ansiktet.
”Thej Bhubbe!” Sa Sigrid. Hon försökte få fram: 'Hej Hubbe!' Utan någon stor framgång.
Hubbe började göra ifrån sig ljud för han kom inte loss från Sigrids mun som RÅKADE bli hans landningsplats, så hans bak kommer inte loss. Han släppte brevet och kämpade sig loss. Sigrid suckade, nu slapp hon har Hubbes bakfjärdar i munnen.
Sigrid fick spotta ut massvis med fjädrar.
Klara tog brevet som Hubbe hade med sig och öppnade. Hon tänkte precis börja läsa fast avbröt sig själv för hon fick Sigrids saliv på kinden. ”Ska jag hämta vatten, vännen?”
Sigrid nickade.
Hon fick vattnet, sköljde lite i munnen och spottade ut det och drack det sedan.
Mamma fick äntligen tid att läsa brevet från sin son:

Kära mor!
Du får mitt tillstånd att låna wican Desideria. Jag skickar henne till er, hon kommer snart, tror jag. Hoppas Mårten bli frisk snart och Sigrid med. Hälsa från mig till mina sjuka syskon, och hälsa Sigrid att hon kan få en kvast av mig om hon vill för jag vet att hon är lärling till Iris nu. Mor, jag vet att hon har en redan men tar inte illa upp men... Din kvast är inte så bra, den är... Vad ska jag säga? Den... Suger! Ja! Den suger. Men mor, den var bra när du var ung men inte nu, den passar inte Sigrid så jag kan köpa en ny kvast åt henne och ett trollspö om det skulle behövas. Men mor, förlåt för det där jag skrev om kvasten jag vill inte såra dig... Eh... Vill du ha en ny klänning? Om du är intresserad säg bara till, jag kan ordna det åt dig! En fråga bara: ska ni se på teaterspelet ”Svärdet i stenen”? Det ska jag! Jag ska sitta med publiken för kungen är special inbjuden dit. Det är faktiskt väldigt likt det som gjorde så jag blev kung... Hmm... Mor, jag har tänkt lite på när vi träffades senast, hela familjen menar jag och det var länge sedan sist. Kan inte du, far, Sigrid och Mårten komma hit till slottet och hälsa på? Tänk på det. Det skulle vara kul om ni kom och så kunde ni se slottet. Tänk på det! Det skulle vara jättekul och trevligt tycker jag! Eller hur?
Hej då!

Klara la undan brevet.
”Tack Hubbe att du kom hit med brevet, åk hem igen nu!” Sa hon och klappade Hubbe på näbben och han flög iväg. Hon vände sig om mot Sigrid. ”Jag ska hälsa från Arthur, han säger också om du vill ha en ny kvast står han i tjänst, likadant om du vill ha ett trollspö.”
”Eh, mamma, blir inte du ledsen om jag byter ut din kvast? Jag har tittat på kvastar men jag har tänkt att du kommer ju bli ledsen om jag byter ut din gamla kvast...”
”Men det gör inget! Arthur har ändå lovat mig en klänning som ursäkt!”
Sigrid började flina. ”Hmm... Om jag bli arg på honom tror du att han kanske ge mig den där jättesöta, nya, svarta häxklänningen?”
”Man får se hur arg du blir, om du bara bli LITE arg ge han dig en stor påse godis, men om MYCKET arg ge han dig vad du vill ha!” Sa mamma. ”Men låsas inte att du är arg på honom, då utnyttjar du honom!” Skyndade hon sig säga.
”Jag ska såklart inte göra så mot honom! Jag skämtade bara, okej?”
Klara nickade och började sedan läsa sin bok.

Hoppas ni gillar det! Kommentera gärna såklart Vad jag börjar bli en som upprepar här... Sorry!

Skitbra

Jätte bra