Lucretia & Ethel Howe [SV]

Titel: Lucretia & Ethel Howe
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 4
Färdigskriven: Nej
Rating: G
Beskrivning: Lucretia och Ethel Howe är systrar och ska börja första året på Hogwarts samtidigt även fast Ethel är 1 år äldre (hon fyller år sent på året och hade alltså inte fyllt 11 när förgående termin startade) Dom kommer från en helt vanlig trollkarlsfamilj men Lucretia är lite speciell, hon är nämligen en metaformagus vilket innebär att hon kan ändra sitt utsende efter behov. Lucretia kommer snabbt att bli bra kompis med Teddy Lupin när dom märker att dom har en ovanlig förmåga gemensamt.
Och det kommer för det mesta var i Lucretias perspektiv men ibland i Ethels.

Sida 1; 3 kapitel
Sida 2; 1 kapitel

Ska jag börja?

Ja, börja, verkar bra!

Bra
--------------------------------------------
Kapitel 1: Hemma

[Lucretias perspektiv]
Sakta men säkert guppade jag fram bland dom stora gröna vågorna och kände det varma vattnet skvätta mot min hud. Jag såg små rosa fiskar med blå prickar skutta runt på vattenytan. Båten ryckte till och jag flög ut ner i vattnet och kände en stor slemmig arm gripa tag om min midja och dra mig neråt, jag vände mig om och såg en stor, nej enorm bläckfisk.
Jag vaknade med ett ryck. Ännu en konstig dröm som slutade på samma sätt som den igår, den i förrgår, den innan det och många dagar innan det.
- Jag håller på att bli galen muttrade jag för mig själv när jag sträckte mig efter väckarklockan på det lilla bordet bredvid sängen.
- Kvart i 8, mamma kommer ändå komma och väcka mig om en halv timme så det är väll lika bra att kliva upp tänkte jag.
Jag drog på mig mugglar kläderna jag valt ut dagen innan, en ceriserosa t-shirt och ett par slitna, svart byxor i ett mjukt och mysigt tyg. Jag gick fram till spegeln och tittade på mig själv, jag såg förfärlig ut, grönt hår med röda slingor i en pottfrilla, ett blått öga och ett rosa. Jag slöt ögonen hårt och fokuserade så att jag kände att jag blev röd i ansiktet av ansträngning. Jag hade övat på det här hur länge som helst och ännu hårdare det senaste året. Jag öppnade ögonen och kikade in i ett par gröna ögon. Det midjelånga svarta håret hängde rakt och fint. Jag gick ner till köket och fann mamma sitta med en kopp kaffe och läsa Hört & Sett.
- Godmorgon, mamma!
- Åh godmorgon! Är du redan vaken och påklädd och klar? Ta en brödskiva.
Jag gick förbi henne och ställde mig med ryggen mot henne och började bre min brödskiva.
- Men hur ser du ut?!!! Håret är ju blått där bak!
- Va?
- Accio speglar.
2 stycken speglar susade fram och mamma höll en framför mig och en bakom så att jag kunde se mitt bakhuvud. Och mycket riktigt så var håret blått där bak. Jag rodnade och slöt ögonen. Efter en stund slog jag upp dom igen och såg att håret intagit samma svarta färg som det övriga.
- Så, det var bättre. Jag går och väcker din syster.

[Ethels perspektiv]
*Knack knack!* Dörren slogs upp och jag vaknade med ett ryck och såg mamma stå i dörren.
- Dags att du gör dig i ordning, vi måste snart bege oss till tågstationen.
- Visst, visst gäspade jag.
Mamma gick ut ur rummet och jag hörde henne gå nerför trappen. Jag tog fram mugglarkläderna jag val igår, en mörkblå långkjol och ett ljusrosa linne.
Jag log mot mig själv i spegeln och började kamma mitt blonda, lockiga hår.
- Skynda dig! skrek mamma från nedervåningen och jag skyndade ner för trappen och tillsammans gick alla 3 ut på gatan och började springa mot tågstationen.


Var det bra? Kommer mer sen

Det var väldigt bra!

Kapitel 2: Hogwartsexpressen

När vi äntligen kom fram till tågstationen stannade vi in bakom ett stort träd. Mamma svängde med trollstaven och våra koffertar och Pärlugglan vid namn Milly som jag och Ethel skulle ha med oss för att kunna skicka hem brev dök upp ur tomma intet, dissolutinsförtrollningar förklarade hon enkelt.
- Era klädnader och trollstavar ligger i ytterfacken.
- Kom nu, skynda på!
Vi gick fram till vagnarna och lastade upp våra koffertar på varsin och fortsatte raskt mot perrong 9 och 10.
- Skynda er igenom här nu!
Jag och Ethel sprang med koffertarna rullande framför oss rakt in genom muren. Framför oss såg vi massor med trollkarlsfamiljer och ett stort rött ånglok.
- Åh jag minns den dag jag åkte här första gången som om det var igår... suckade mamma längtansfullt.
- Ethel, Etheeeel! Här är jag!
Vi vände oss om och såg Jane, en häxa som bodde en gata bort från oss komma mot oss. Tillsammans gick dom ombord på tåget och jag vände mig mot mamma som stod bredvid mig.
- Vilket elevhem ni än kommer i så kommer jag att vara stolt, fast jag föredrar ju om ni inte kommer i slytherin la hon till.
Jag skrattade och tillsammans lyfte vi ombord min koffert och Milly. Jag klev ombord och sträckte mig ut genom fönstret.
- Skicka ett brev imorgon och berätta vilka elevhem ni kom i!
- Självklart! ropade jag tillbaka samtidigt som tåget började rulla.
Jag begav mig iväg mot slutet av tåget och hittade en nästan ledig kupé den enda som satt där var en pojke i min egen ålder.
Jag sköt upp dörren.
- Är det okej om jag sitter här?
- Självklart!
Jag slog mig ner på sätet mittemot honom och log.
- Jag heter Lucretia, och du?
- Teddy Lupin, men kalla mig för Ted!
- Okej trevligt att träffas Ted, du kan kalla mig för Lucie.
- Okej Lucie, vilket elevhem hoppas du att komma i? Själv hoppas jag väll på vad som helst utom slytherin, fast det är ju inte så stor chans att jag kommer i Ravenclaw så Hufflepuff eller Gryffindor.
- Samma här tror jag.
Jag gäspade och slöt ögon. När jag tittade upp igen stirrade han storögt på mig.
- Vadå?
- Ditt hår skiftade just till mörkrött! Är du också en Metaformagus?!
- Åh, hehe ja. Vad menar du med också?
Ted slöt ögonen och hans hår blev genast blått.
- Åh, vad enkelt du får det att se ut! Jag vaknar varje morgon med någon knasig färg eller mönster i håret!
Jag slöt ögonen igen och koncentrerade mig på att få håret svart.
- Hur ser det ut?
- Det är allt svart igen.
- Och där bak?
Jag skruvade på mig så att hon kunde se bakifrån.
- Allt är svart.
Han slöt ögonen och fick tillbaka sitt bruna hår.
- Min mamma var en metaformagus och pappa en varulv, glad att jag ärvde saker o ting av min mamma va?
Han flinade mot mitt förvånade ansiktsuttryck.
- Var någon i din släkt metaformagus eller är du den första?
- Jag var först. När du sa ''var'' menar du då att din mamma är död... sa jag försiktigt.
- Ja, pappa också... Dom dog i kriget mot Voldemort. sa han sorgset.
- Åh, min pappa dog också, han var mugglarfödd...
En knubbig gammal kvinna sköt upp dörren.
- Önskas något sött från vagnen?
Jag gick fram och kikade vad som fanns.
- Jag tar 1 paket chokladgrodor, 1 kittelkaka och 1 pumpasaft!
- Varsegod.
Jag betalade och gick och satte mig igen medans Ted gick och köpte 1 paket chokladgrodor och en pumppastej.
Vi satt och smaskade på våra saker och bytte chokladgrodekort när en flicka kom in.
- Hej hej, det är nog bäst att ni byter till era klädnader vi är snart framme.
Hon slängde nonchalant med håret och gick vidare.
- Jag går ut en stund så du kan byta om. Sa jag och gick ut från kupén och sköt igen dörren.
Jag hörde rullgardinen dras ner och efter några minuter öppnade Ted dörren och kom ut.
- Din tur.
Jag gick in och sköt igen dörren efter mig, öppnade kofferten och drog fram min klädnad.
Jag tog av mig mugglarkläderna och satte på på mig klädnaden.
Jag öppnade dörren Ted kom in igen.
- Vi börjar tappa fart nu, bäst vi tar våra koffertar och går mot utgången.
- Javisst.
Vi tog våra koffertar och gick mot utgången och kom fram samtidigt som tåget stannade och dörren öppnades.
Vi gick ut i den svala luften och såg oss omkring.
- Förstaårselever hitåt! Ropade en enorm, skäggig och ganska gammal man.
- hej Hagrid! Sa Ted.
- Tjena Teddy, vem är din vän? Sa jätten och kollade ner på mig.
- Jag är Lucretia, men kallas för Lucie. Svarade jag.
- Hon är också en metaformagus! Sa Ted glatt.
- Trevligt, trevligt. Ni kan ta den här båten.
Vi satte oss i båten och guppade iväg mot slottet.

Superb kapitel! Meeer!

Kommer mer senare.

Just nu orkar jag inte skriva mer, haha xD

Okej xP

Nu kommer mer!
Fan! Jag hade skrivit jätte långt men allt försvann råkade backa bakåt!
Kommer ihåg ungefär vad jag skrev men kommer inte orka ta med alla detaljerna.
Asså blä vad jobbigt, jag hadde suttit i nesting 1 hel timme och skrivit. D:
Kan finnas lite störda stavfel någon stans som jag missat, skriver i nått programm på datorn nu ifall det skulle försvinna igen och den ändrar vissa ord för det är inställt på engelska och det går bara ha det, spanska, tyska eller franska. O_o
---------------------------------------------------
Kaptiell 3; Sorteringen

[Ethel]
Jag och Jane gick ut genom tåget och följde rösten från en stor man som ropade: Förstaårselever hitåt!
Vi satte oss i en av de små båtarna och den började åka iväg över vattnet.
- Vilket elevhem ska ni komma i då tror ni?
Sa flickan dom delade båt med.
- Ravenclaw, absolut. Vi har lärt oss nästan allt i vissa av skolböckerna! Svarade Jane glatt.
Det är meningen att vi ska ha dom på lektionerna sa flickan och den lilla pojken bredvid henne började skratta.
- Ja vi ska iallafall komma i Slytherin.
Efter en stund slog båten i land och vi sprang in genom en stor port och kom in i en hall där en rund liten man stod.
Han började berätta allt om skolan och om elevhemmen. Tillslut var han äntligen klar.
- Följ mig!
Han gick in genom den stora dörren på andra sidan hallen och vi följde efter.
Vi gick fram till lärarbordet.
- När jag ropar upp ert namn kommer ni fram och sätter er på pallen och tar på er den här hatten.
Han började ropa upp namn på olika elever och sedan valde hatten ett av elevhemmen.
Jane hamnade I Ravenclaw precis som hon ville.
- Ethel Howe!
Darrande gick jag fram och satte på mig hatten.
- Hmm, mycket begåvad och intelligent. Vill överglänsa din syster... Metaformagusen...
Så bäst det blir... RAVENCLAW!!!
Jag sprang ner till Ravenclawbordet och satte mig.
- Lucretia Howe!
Jag såg min syster gå fram och sätta på sig hatten.

[Lucretia]
- Hmm, du är väldigt vänlig och lojal mot sina vänner som Helga och väldigt modig som Godric... Bäst det blir GRYFFINDOR!
Jag sprang ner till Gryffindor bordet och satte mig.
En stund senare ropades Ted upp. Han gick upp och satte sig på pallen och tog på sig hatten.
- Gryffindor!
Ted sprang glatt ner och satte sig ner bredvid mig.
När alla var sorterade reste sig rektorn.
- Jag hoppas att ni nya kommer trivas bra här på Hogwarts och skaffa vänner. Jag vill också påminna er alla om att skogen är förbjudet område och att om ni bryter mot några av reglerna kan det dras av poäng från ert elevhem. När hon hade pratat klart så fylldes faten på bordet på sig själva med massor utav olika rätter. Jag tog för mig av kycklinggrytan och lite pasta.
När alla hade ätit klart av den goda maten tömdes faten lika fort som dom hade fyllts på. Och bara en bråkdels sekund efter det stod det massor utav olika deserter på faten. Jag tog en stor bit Sirapstårta som smakade himmelskt gott. När alla proppat I sig så mycket dom kunde utav deserterna så följdes alla förstaårselever till deras elevhem ev deras respective prefekter.
Gryffindorarna var först ut I hallen och vi följde efter våra 2 prefekter upp för alla trapporna. Tillslut stannade vi framför ett stort porträtt med en tjock dam på.
- Lösenord? Mässade hon.
- Mandragora. Sa en av prefekterna som var en pojke.
Porträttet öppnades och alla klättrade in genom hålet.
- Wow… Vi hade kommit in i ett väldigt fint rum med röda väggar och möbler med gulddetaljer.
En stor brasa stod och sprakade sitllsamt vid en av väggarna.
- Flickorna följer efter mig tack! Ropade prefekt flickan och gick uppför en trappa.
Jag vinkade adjö till Ted och följde efter prefekten.
- Här är det!
Vi gick in I ett vackert rum med stora sängar.
- Era koffertar står vid respektives säng. Så godnatt då!
Hon gick ut ur rummet och stängde försiktigt dörren efter sig.
- Wow! Asså Hogwarts är ju bättre en vad jag kunde drömma om! Mina föräldrar är mugglare så dom blev ju jätte förvånade när jag fick brevet! Sa en flicka som jag kom ihåg som Melissa.
Länge satt vi upp och bara pratade, berättade för Melissa om trollkarlsvärlden och massor annat.
- Och så finns det speciella krafter som bara vissa har som metaformagus och animagus, fast en animagus kan alla bli fast metaformagus föds man till. Min pappa är en animagus, han kan förvandla sig till en räv! Sa en flicka som hette Amber.
- Jag är en metaformagus… sa jag och rodnade över att ämnet kommit upp.
Amber stirrade på mig.
- Säkert? Det är väldigt sällsynt! Bevisa det…
Jag slöt ögonen och koncentrerade mig. Jag slog upp ögonen igen.
- Wow!
Jag plockade upp min spegel från kofferten och granskade mig, håret var nu korallfärgat.
Jag slöt ögonen igen och slog upp dom. Håret var nu brunt och hängde I små eleganta korkskruvar.
- Åh, så häftigt stönade Melissa.
Jag log. Först hade jag trott att alla andra skulle tycka att jag var anorlunda och konstig.
- Det finns en till metaformagus här! Han heter Teddy, Teddy Lupin och går också i Gryffindor. Fast han ärvde förmågan av sin mamma, jag är den enda i min släkt som vi vet.
- Vad häftigt! Utropade Melissa igen.
Jag gäspade och sträckte på mig.
- Jag är verkligen jätte trött! Men vill ni se en häftig sak som Ted visade mig på tåget.
Jag slöt ögonen och öppnade dom igen och smackade med det som vart läppar för några sekunder sedan men nu I själva verket var en anknäbb.
Amber, Melissa och en tredje flicka vid namn Katie började gapskratta.
Jag granskade min lilla näbb i spegeln, slöt ögonen och återfick mitt vanliga jag.
Jag bytte om till pyjamas och kröp ner i sängen.
- Godnatt alla!

Åh synd, men ändå, JÄTTEbra kapitel! Längtar efter mer!