The game of Prim (sv)

Den här ff handlar om Prim och hon blir utagen till spelen men den här gången är Kattnis inte frivillig.

Kapitel 1

Dröm
Jag sprang i skogen och letade efter ett skydd. Jag hade klarat blodbadet med en liten skada i armen. Jag trodde jag redan skulle vara död. Jag hade dock bara fått med mig en väska. Jag sprang och sprang och då såg jag honom. En kariärist. Han kastade ett spjut på mig och det hamnade i mitt ben. Han slog mig. Jag orkade inte resa mig. Han såg sig omkring.
-Nu huvudstadsbor. Njut! Jag ska ge er en riktig show! Han tog tag i en kniv och skärde bort mina läppar. Så skärde han bort. Min hud på hela ansiktet. Hela näsan. Det gjorde ont men jag levde fortfarande. Så slet han ut mina ögon. Jag såg inget. Så fick jag en smärta i magen. En kniv hade kommit in där. Jag var död.

-Nej nej nej! Jag vaknade ur min mardröm. Katniss var där. Hon såg på mig.
-De drog mig. Hon såg på mig och sa att de inte skulle dra mig. Hon sjöng en sång och gjorde mig lugnare. Så gick hon. Jag gick upp till mamma som kramade mig. Hon såg på mig.
-Lilla Primrose de tar inte dig. Hon sa det med rädd röst. Jag tog på mig mina slåtterkläder och Katniss kom hem. Hon kramade mig. Du är vacker. Jag log mot henne.

Vi var på väg till slåttern och jag var skakis. De tog mitt blod och vi gick in. Jag ställde mig vid de andra tolvåringarna och Katnnis vid sextonåringarna. Jag stod på en lott och hon på 13. Tänk om de drog henne. Tänk om de drog mig. Då skulle vårna familj splittras. Effi Trinklet var där. Vi såg och såm började lottningen. Den enda lottningen man inte ville vinna. Om man vann den lottningen vann man inte pengar. Man vann en resa till hungerspelen. Hon dorg upp en lapp och läste.
-Primrose Everdeen! Det var jag. Publiken flämtade som jämt när en tolvåring blev utvald. Jag gick sakte upp på scenen och Effi hälsade på mig. Här har vi vår modiga unga kvinna. Jag rös. Så mådde jag lite bättre. Det här var en dröm. Så går vi till herrarna.
-Peeta Mellark. Bagarpojken var det iår alltså. I min dröm. Så skakade vi hand och så kom Katniss och kramade mig.
-Lyssna på läraren Prim. Spring iväg från blodbadet och leta efter växter och bär. Efter ca 3 till 4 dagar går du till ymnighetshornet och kollar efter saker. Hon grät och jag föll omkull. Ett häftstft var där. Det gjorde ont. Då förstod jag det. Det var ingen dröm. Jag skulle värkligen delta i spelen. Jag skulle vara död om 2 veckor.

Det finns tre såna här trådar...nån prefekt eller lärare som kan låsa två av dem? DeathDownAlex?

Åh vad spännande.
Varför var inte Katniss frivillig? Älskar hon inte sin syster?

ÅÅÅ skriv mer NU!!!!

Hej några av er undrar varför Katniss inte är frivillig. Ni som läst böxkerna vet att hon var förlamad och det var svårt för henne att skrika det. I min ff så var Katniss ennu mer förlamad. Hon kunde inte röra sig eller öppna munnen ens. Därför lev Prim med. Katniss ville ta hennes plats men hon han inte. Och en sak till. Det blev tre trådar av misstag för att jag trippelklickade med musen. Här är kapitlet iallafall.

Kapitel 2

Tågresan hade inte varit kul. Varöfr skulle jag och Peeta ha den där fulla Haymitch till mentor. Just nu så vaxade tre damer mig. Varför var man tvungen att bli fin när man endå ska dö. Jag fick ligga ner och jag var helt naken. Då kom min stylist in. Han hette Cinna. Jag brydde mig inte om han såg mig naken. Han kom fram och log. Du såg väldigt modig ut på slåttern. De flesta från ditt distrikt gråter. Jag log.
-Tycker du att jag är modig? Han log mot mig.
-Du är min favorit. Jag såg på honom.
-Det måste vara synd att du blev tilldelade vårt distrikt. Han skakade på huvudet.
-Jag valde ert distrikt för jag vill att ni ska få glänsa för en gångs skull. Jag log. Han såg på mig med fundersamma ögon.
-Är du rädd för eld? Eld? Jag skakade på huvudet för att jag inte var det och han log.

Vi stod i våra paradvagnar jag och Peeta. Vi åkte in. Snart skulle syntetelden tändas. Om det var syntet och inte riktig eld. Den sattes på och jag var beredd på att få bränande smärtor men det fick jag inte. Det kittlades bara lite som tur var. Det var många som jublade när vi åkte in. Varför jublar det åt någon som ska dö? Någon som dom snart inte kan jubla åt?

Jag la mig i den fina stora sängen. Jag grät. Jag ville hem. Varför gjorde dom såhär mot oskyldiga barn. 24 per år utom ett. Då var det 48 barn. Efter den här tävlingen skulle sammanlagt 1724 liv ha gått till spillo sen spelen startat. Jag la mig i min säng och tänkte på Katniss. Hon satt säkert hemma med mamma och tänkte på mig. Deras lilla Primrose. Så somnade jag.