Dramaklassen [SV]

Det här är mitt lite större "bok"-projekt som jag tidigare bestämt mig för att bara några få skulle få läsa innan den var klar men det gick trögt att skriva på den. Då insåg jag att anledningen till att mina projekt flyter på är er läsare här på Mugglis! Utan er har jag ingen motivering så jag kom fram till beslutet att lägga upp den här och hoppas på att få lite flyt

Titel: Dramaklassen
Språk: Svenska
Typ av text: Kärlek/mobbning/vänskap
Rating: 11-16 år tror jag att den passar bäst för
Kapitel: Just nu så är jag bara en liten bit in på det andra. Fast kapitlen blir ganska långa och prologen är klar.
Färdigskriven: Nej

Prolog:

Jag går på Träbjörkaskolan i utkanten av Stockholm. Närmare bestämt så går jag i klass 9a, fast på skolan så är vår klass mer känd som dramaklassen. Och nej, vi är inte en teaterklass, de flesta av oss har inte en gnutta talang gällande sånt. Andledningen att vi kallas dramaklassen är grundad på händelserna i 8an. Det var då en del av oss blev dragna i och en del av oss blev puttade ut i hörnen. När jag berättar om det såhär så låter det som en brottningsmatch, men det var mycket djupare än någon sport någonsin kan bli. Det var känslor, mobbning, vänskap, avundsjuka som det lös om och en sammanhållning som löstes upp för att sedan bli starkare flera gånger om. För en del så var det året något bra, men för de flesta av oss så var det bara annorlunda.

David, Therese och Agnes var till stor del upptagna av sitt triangeldrama.
Henrik bokstavligen slets mellan tre tjejer, även fast han bara ville ha en av dem.
Jonas och Ivars bråk verkade aldrig ta slut och stackars Erik stod mittemellan dem.
Ida saknade verkligen Mariana och blev väldigt utstött av klassens tjejgäng.
Lo undrade om hon verkligen ville vara kompis med Agnes och hennes vänner.
Veronicas problem fanns inte i skolan utan hemma.
Och jag? Ja, jag stod inte i centrum men jag var smått inblandad i nästan allt.

Nu så här i efterhand så förstår jag inte det mesta av det jag kände…
Vi var verkligen en dramaklass förra året. Synd bara att smeknamnet har hängt kvar, det kan vara smått jobbigt ibland. Vissa dagar så undrar jag hur saker och ting skulle vara nu om till exempel Mariana inte hade flyttat, eller om Erik kunnat välja sida. Det finns massvis med smågrejer som man kunnat ändra på, varenda liten sak skulle kunna göra att det såg helt annorlunda ut för oss nu. Men det är som det är, jag känner i alla fall ingen tidsresenär som skulle kunna fixa det åt oss. Fast mycket av det som hänt var såklart bra också.
Nej, jag ska inte dra ut på det här allt för länge. Det är inte ens mig som den här boken handlar om. Även om den handlar om oss alla så är jag bara Jenny, Jenny mitt i allt.


När jag fått någon kommentar lägger jag ut första kapitlet

Låter jättebra, börja!

Nu tänker jag bevaka här bara för att jag vet att det är så enormt bra

Då kommer första kapitlet här då!

1. Första skoldagen

Den första dagen efter sommarlovet var alltid den värsta. Visst, man fick inga läxor och dagen var mest bara till för att få träffa alla igen, men det kändes verkligen inte så för henne. Ida hade alltid haft Mariana på den här dagen, de hade nästan kunnat skämta bort den tillsammans. Men så var det inte i år. Mariana hade flyttat hela vägen till Kiruna, allt för ett nytt jobb som hennes pappa hade hittat. Det var väl så det gick till, om någon får det bättre så får någon annan det sämre. När Marianas pappa fått ett nytt jobb så hade Idas liv gått i bitar. Det är nog ett ganska bra exempel. Det hade varit Idas värsta sommarlov någonsin. Hon hade bara fått träffa sin bästa och enda vän en gång under hela sommaren. Och som att det inte räckt med det så hade hennes föräldrar varit så snåla så att någon resa det året, det blev inte av det heller.
”Ida, du måste klä på dig! Skolan börjar om en halvtimme”, ropade hennes mamma. Ida bodde mittemot skolbyggnaden så hon fick längre sovmorgon än de flesta. Men minst en halvtimme måste hon ofta ha ändå för att inte behöva stressa sig igenom dagen.
”Mamma jag vill inte”, ropade hon tillbaka och det var sant, hon ville verkligen inte gå i skolan idag. Inte imorgon för den delen heller och inte dagen efter det. Hon ville helst inte behöva sätta sin fot där igen. Fast hon visste att hon måste, skolan var ett måste och någon skolkare var hon inte.

҉҉҉҉҉

Tillbaka till skolan.
Tillbaka till läxor och vänner.
Tillbaka till det tuffa, men härliga livet.
Han längtade nästan lika mycket till skolan som han hade längtat efter lovet för två månader sen. Det skulle bli skönt att komma tillbaka.
Pling, pling, hördes det genom fönstret. Det var ljudet av en cykelklocka och det borde betyda att Henrik och Anders var där. David stack ut huvudet genom fönstret och mycket riktigt, där stod hans två bästa vänner.
”Kommer du eller Davido?” undrade Anders. ”Vi vill ju inte komma för sent första dagen.” David visste att Anders egentligen inte brydde sig så värst, men gjorde sig inte besväret att fråga.
”Ja, jag ska bara hämta en grej, jag kommer strax”, svarade han. Han sprang upp till övervåningen, hämtade sin telefon, kollade så att han hade allt han behövde och sprang sedan ner igen.
”Kolla här killar, jag fick den här i födelsedagspresent”, sa han och höll upp sin telefon. Det var en sprillans ny Iphone 5, det nyaste och finaste som fanns. Just nu i alla fall, om ett tag så skulle det såklart inte vara så längre.
”Oj, fick du den?” undrade Henrik. Egentligen så var det inte en fråga utan mer av ett konstaterande. ”Mina föräldrar gav mig en bok om hur tjejer tänker, inte för att jag kommer att förstå ändå.” David log, det var samma gamla Henrik och samma gamla Anders.
”Kom igen nu vi får ju inte komma sent, första dagen ger ju första intrycket”, sa Henrik. Han lät skämtsamt men det han sa var fullt allvar.

David såg skolan bli synlig bakom några träd men istället för lycka så väckte det tankar. Hur skulle han göra med Agnes? Han hade aldrig riktigt gillat henne på det sättet som hon verkade gilla honom. Han var egentligen bara ihop med henne för att hon verkade bli glad av det. Men han visste att han skulle behöva släppa det snart, man kunde inte hålla fast vid förhållanden där det inte fanns kärlek från båda håll. Det var förvisso något han lärt sig genom att titta på amerikanska kärlekskomedier men än sen. Och i dem fick ju tjejen alltid rätt kille på slutet, så att följa ett råd därifrån kanske inte var helt fel. Han måste säga något till Agnes, han kanske skulle göra slut med henne redan idag. Eller så skulle han ta det imorgon, stämningen på den här dagen var inte värd att förstöra.

҉

”The summer is over! But I don’t won’t it to be! The summer is my favoritetime of the year!” hörde man genom korridoren. Malin hade inte den bästa sångrösten och de flesta av hennes låtar var långt ifrån bra men hon levde verkligen för sin musik.
“Malin, gå ner från bordet”, bad Agnes henne. ”Vi måste ändå gå till aulan nu”, fortsatte hon när Malin inte lyssnade. Agnes längtade verkligen efter att komma tillbaka till klassen. Inte för att hon någonsin tänkte erkänna det, men i skolan var det hon som bestämde. De flesta såg upp till henne mycket mer än de gjorde till lärarna och hon var väldigt stolt över sitt sätt att spela så att hon blev omtyckt av alla. Att spela någorlunda smart så att hon inte kuggade och att spela mycket snällare än vanligt när hon var med små barn. Helt enkelt så spelade Agnes en nästan perfekt person. Therese, Jenny och Ida gillade henne inte särskilt mycket men varför skulle hon bry sig? De var inte modemedvetna, inte särskilt snygga och framför allt så envisades de med att vara sig själva. De var ovärdiga, de var inte Agnes vänner, inte ens i närheten. Men den enda personen som hon verkligen ville skulle gilla henne verkade faktiskt inte gilla henne. Inte på det sättet som hon ville i alla fall.
”Varför gick vi hit så tidigt Nica?” frågade hon Veronica. ”Vi har ju suttit här i nästan en timme nu.” Veronica såg osäker ut på vad hon skulle svara och man kunde nästan se att hon letade febrilt efter ett normalt svar.
”Ehh… Vi behövde lite tid att träffas innan hela klassen kom hit”, svarade hon lite osäkert. Agnes visste att Veronica bara ville komma hemifrån så tidigt som möjligt. Hennes föräldrar hade bråkat i flera månader nu och tydligen så var det ingen av dem som ville ta steget och begära skilsmässa. Hon hade sett hur Veronica led av hur hennes föräldrar betedde sig hemma, men Veronica hade inte sagt något till henne och Malin. Agnes hade behövt lista ut det själv.
”Ska vi gå till aulan nu?” frågade Lo. Hon satt i fönstret och hade varit tyst ett bra tag nu. Agnes tyckte att resten av gänget hade börjat glida ifrån Lo under sommaren men det skulle säkert ha fixat sig efter några veckor i skolan.

҉


”Hej och välkomna till ett nytt läsår på Träbjörkaskolan.” Varför var Jonas tvungen att ge honom den där blicken?
”Jag ska bara ha en snabb genomgång med er och sen ska jag låta biträdande rektor Christopher Sjörot ta över”, fortsatte rektorn. Ivar lyssnade inte. Han satt bara och irriterade sig på Jonas, hans bästa vän. Nej förresten, hans före detta bästa vän var det nu.
”Idag kommer ni bara att få era scheman, träffa klassen och välja elevrådsrepresentanter. När ni är klara med det så bjuds det på saft och bullar utanför gympasalen. Den första stora händelsen på terminen är en temadag som kommer att hållas nästa fredag. Jag tror att Chris kan berätta mer”, sa rektorn och lämnade med det över telefonen till sin kollega.”
”Tack Nicole. Som sagt så är det en temadag nästa fredag och alla klasser kommer att vara delaktiga. Temat kommer att vara Rymden vs. Blomsterriket och man kommer att få välja vad man vill göra. Det kommer att sättas upp en musikal med främst 1:orna och 2:orna. Man får gärna anmäla sig som frivillig om man vill sjunga i den. Det kommer att finnas en pysselstation där man gör rekvisita till musikalen, en grupp som kommer att åka och plocka och märka blommor och en grupp som kommer att få forska om rymden. Jag skulle gärna vilja se att de äldre hjälper de yngre för det viktigaste med dagen är samarbetet.” Ivar var snabb med att sortera allt i huvudet:
Sjunga var tjejigt, pyssla var tjejigt, plocka blommor var tjejigt och att forska var nördigt. Det bästa valet var kanske pysselstationen, att bygga en enorm asteroid av papper eller något kanske inte skulle vara så fel, bara han undvek blommorna.
Varför tänkte han ens på det här nu, han hade gått om tid på sig. Vad han egentligen borde göra var att vara arg på Jonas. Han som trodde att de var bästa vänner men Jonas hade egentligen bara varit falsk hela tiden. Eller, hur lätt är det att vara falsk som 6-åring? Ivar var i alla fall säker på att det hade pågått ett tag innan han märkte det. Tur att han inte var den typen som bara hade en vän, nu när han inte pratade med Jonas längre så hade han i alla fall Erik. Grejen var väl att Erik inte hade valt någons sida, opartisk som han var.

҉

Vad hemskt det måste vara. Att förlora sin enda nära vän… Skulle Lo klara det som Ida gick igenom? Det kanske hon skulle, hon kanske måste till och med.
Hon hade börjat tänka efter mer och mer den senaste tiden. Varför var hon vän med Agnes, Veronica och Malin egentligen? De hade inte mycket gemensamt och de värderade inte saker, människor, på samma sätt heller. Speciellt Agnes och Lo var sjukt olika. Det var väl så att hon bara hade hoppat på, man behövde vänner för att må bra, men fel vänner kunde få en att må sämre istället.
Det kanske inte vore så dumt att skaffa nya vänner, tänker Lo medan hon gick ut från aulan. Någon som hon redan känner kanske, eller någon som är i behov av en vän. Helt plötsligt så kom hon på att hon faktiskt kände en person som passade in på båda punkterna. Hon påminde sig själv om att det här inte var välgörenhet, hon behövde själv en vän.
Och så lätt hade hon bestämt sig, Ida skulle inte behöva vara ensam, inte hon själv heller.

҉



Orange t-shirt, blåa shorts och mellanblont hår. Han var perfekt både på in och utsidan. Han var Agnes pojkvän.
Therese hade aldrig varit kär förut, hon hade inte ens tittat åt killarna. Men David var speciell och hon förstod inte hur hon kunnat undgå det förut. Men som sagt så hade hon inte brytt sig om killarna och hennes enda vän hade alltid varit Jenny. Men på slutet av vårterminen så hade de börjat umgås med Henrik, Anders och David och det hade faktiskt gått riktigt bra. Men Therese kunde känna Agnes avundsjuka bränna i ryggen hela tiden, varför måste livet vara så svårt?
Samtidigt så kunde hon känna sig lyckligt lottad, hon hade i alla fall vänner, ett kärleksbekymmer skulle nog inte förändra så mycket.
”Ni kommer att ha sovmorgon på onsdagar istället för på torsdagar men annars så har ni nästan samma schema som förra året”, berättade Magdalena, klassens mentor för dem. Therese noterade att ingen i klassen såg särskilt påverkad ut. Varför kunde aldrig en ny termin innebära något nytt? Något spännande? Hennes fantasi flög iväg på annat håll och plötsligt var det som att hon hade lämnat rummet.
”Välkomna agenter i klass 8a. Vi skulle egentligen presentera er för det tråkiga schemat men vi har inte tid, ni har fått ett nytt uppdrag”, sa Magdalena, den här gången kläd genomgående i svart med tuffa solglasögon till.
”Förskoleläraren har blivit kidnappad och ni måste hitta honom innan lunchrasten. Det finns dessutom en grupp 6-åringar där nere som behöver er.” Therese tittade sig runt omkring. I bänkarna satt alla andra i klassen, också klädda i svarta agentkläder. Agnes hade extremt höga klackar på sina svart, tajta stövlar och He…
”Hallå? Vad tittar du på pucko?” undrade Agnes upprört. Therese hatade verkligen när hon blev så brutalt väckt ur drömmar. Speciellt den typen av dröm som hon precis hade haft.
”Om ni flickor kan vara tysta så är det dags för att utse elevrådsrepresentanter nu. I år ska vi rösta så alla kommer att få en pappersbit som man ska skriva en tjejs namn och en killes namn på.” Magdalena gick långsamt runt i klassrummet och delade ut en pappersbit och en penna till alla. Alla i klassen hade börjat viska: ”Vem ska du rösta på?”, ”Ska jag rösta på dig?” och ”Vill du bli vald?” var frågor som Therese hörde ett antal gånger. Magdalena verkade inte bry sig, hon fortsatte bara med att gå runt och dela ut lappar.
Therese visste redan vilka som skulle vinna: Agnes för att hon var ”ledare” över hälften av klassen tjejer och många killar gillade henne för att hon var snygg, söt och så vidare. David skulle säkert också vinna av nästan samma andledning. Och för att han skulle vara en bra elevrådsrepresentant förstås. På sin egen lapp skrev Therese:
David
Jenny
Hon visste att Jenny inte hade någon chans att bli vald men kunde man inte bestämma sig så röstade man på sin bästa vän, så var det bara. David röstade hon på för att… ja bara för att, helt enkelt. Hon förstod att det på sätt och vis var att stödja populariteten men det här hade inte med det att göra. Therese var inte för att populariteten skulle få styra. Punkt.

҉

”Nu ska vi se här vilka som får äran att representera klassen i år”, sa Magdalena lugnt. Inte som att vem som blev vald avgjorde något alls. Och det gjorde det inte för de flesta men för Veronica så spelade det roll. Extramöten med elevrådet efter skolan betydde mindre tid hemma. Mindre tid med mamma och pappa. Och dessutom så hade hon alltid haft en dröm om att vara elevrådsrepresentant. Fast det var inget hon pratade om öppet, bara ibland när hon pratade med sin farfar om framtiden. Hur det gick i skolan, vad hon kunde göra för att lära sig mer och hur det kunde gå bra i framtiden. Hennes sommarlovsveckor hos farmor och farfar på landet hade varit det bästa som hänt sen i vintras men nu var hon hemma igen.
”Få se här. Jag ska bara räkna efter här… David blir elevrådsrepresentant tillsammans med...” Veronica kände hur Magdalena drog ut på det, som att folk älskade spänningen och nervositeten det gav. ”Det är väldigt jämnt här men med en röst mer än den andra: Therese!” Veronica suckade. Therese såg glad ut och detsamma gällde David.
Kul för er, tänkte Veronica. Ni får göra allt det tråkiga och er enda ersättning blir en pepparkaka vid jul. Vad har ni egentligen för andledning? Nä, just det!
Hon menade inte det hon tänkte men hon var ändå sur på Therese. Sur på klassen för att de röstat på den lilla duktiga bokflickan.
”Då ska jag väl inte hålla er längre. Det finns saft och bullar utanför gympasalen.”

Veronica slängde sin plastmugg på marken och stampade på den hårt. Varför var hon tvungen att sluta vid tolv?
”Hoppas att de inte är hemma”, viskade hon tyst för sig själv. Fast vad hade hon egentligen att jämföra med? Hur det hade varit förut? Vissa barn blev faktiskt misshandlade hemma.

Jag lovar att läsa så fort jag får tid.

Jättebra Måste bara *bevaka*

Det är ingen idé att jag läser kapitlet, eller hur, eftersom jag redan har läst? Men det är jättebra ändå

Jätte bra!
*Bevakar*

Jätte bra!!!! *Bevakar*

AWESOMEEEE. jag bevakar frånochmednu.