Hungerspelen Monstret

Den här famfictionen handlar om sjuåriga Emma. Hennes sextonåriga storebror Samuel blir utagen till hungerspelen. Ingen bryr sig om henne och glömmer bort att berättar varför han gör alla hemska saker på arenan. För Emma är Samue bara ett monster. Får hon veta sanningen? Läs så får du se.



Kapitel 1

Det var en vanlig dag i distrikt 8. Mamma och pappa brydde sig om mig. Jag älskade dom men mest av allt älskade jag Samuel. Han är nio år äldre en mig och han älskar mig. Varje dag så leker vi men idag var det anorlunda. Mamma och pappa var oroliga och pratade om något som kallas tesseranser och Samuel verkade ha 30 sånna. De sa att han stod på 35. Jag fattade ingenting. Samuel klädde på sig extra fint och gick iväg. Mamma och jag var på väg någonstans. Rådhuset. Varje år var det två som var utvalda någonstans men jag vet inte var. Vi gick dit första gången när Samuel var tolv och jag tre. Man skulle säkert göra något roligt mer viste jag inte. Bara att dom jag såg gå upp aldrig kom tillbaka. Jag såg Samuel och jag vinkade. Han vinkade inte tillbaka. Det gjorde mig ledsen. En konstig kvinna ropade upp ett namn på en flicka. Hon var nog tolv år och hon såg skräkslagen ut. Så ropade de upp Samuel som såg rädd ut. Jag fattade ingenting. Här är våra deltagare till årets hungerspel! Hungerspel vad var det? Var hungerspelen en ätartävling? Kanske jag vet inte. Mamma tog med mig till ett rum och där var Samuel. Han kramade mig. Vart ska du. Han svarade inte. Så kom några fredsväktare och tog oss ut. Pappa jobbade och jobbade och kom inte hem. Mamma var stressad. Efter några dagar. Såg jag barn på tvn. Det var två från varje distrikt. När det blev vårt distrikt var det en bild på Samuel och sen en femma. Vad var det. Mamma började gråta. Så gick det några fler dagar och vi såg på tvn igen. På tvn var det ett slags guldhus med saker runt om. Knivar och sånt. Jag viste inte var det var. Så var det skog runt omkring. Så såg jag Samuel. En gongong hördes och alla sprang åt olika hålll. Samuel tog tag i en kniv. Den såg vass ut. Det var helt ren. Jag fick en chock när han stack det i en flicka som föll till marken. Så var kniven röd. Den blev rödare för han stack ner kniven igen. Han såg blodtöstig ut. Han kastade sen kniven på flickan jag såg bli upropad. Han drog ut kniven som nu var illröd. Han hoppade på flickan som blev död. Runt omkring var det andra barn som såg blodtörstiga ut. Det var nio kroppar på marken. Den var helt stilla. Samuel tog kniven sen en väska och en lång kniv. Han sprang och tog det i ett till oskyldigt barn. Boom, boom, boom, boom, boom, boom, boom, boom, boom, boom. Tio skott som jag rös av. Jag såg Samuel le när han hörde skotten. Mamma hurrade varje gång som Samuel gjorde något läskigt. Det låg blod på marken. Samuel var ett monster. Vad hade dom gjort med honom.


Del 2 kommer snart

Den var jätte bra!! Vill gärna läsa nästa del!!

Skriv mer den är jättebra!!!!!

Kapitel 2

Jag sov dåligt. Mamma ville inte gp och lägga sig hon ville kolla på Samuel. Jag drömde att jag träffade Samuel. Jag sprang för att krama honom men han kastade kniv på mig. Jag blev rädd. Han morrade och förvadlades till en varg som jagade mig. I nästa sekund såg jag Samuel stå på ett berg av blodiga kroppar med Nina högst upp. Ett kanonskott hördes. Nina var min tvillingsyster som dog för tre år sen. Jag skerk och Samuel sprang mott mig. Han kastade kniv på mig och allt blev svart. Då vaknade jag. Jag var rädd. Rädd för döden och rädd för Samuel. Jag brukade inte vara rädd för något men nu var jag det. Jätterädd. Jag kollade ut genom fönstret. Klockan var ca nio nu på söndagen. Jag gick ut och mamma satt och kollade på tvn. Ett kanonskott hördes. Jag såg Samuel med kniv och blodig mun. Då var det 12 borta sa komentatorn. Pojken från åttan är bra på det här. Det var ju han som tog flickan inatt också. Jag blev rädd. Det var det jag hörde inatt. Ett kanonskott som monstret till min bror orsakade. Vad hade hänt. Varför dödade han. Och varför hade alla glömt bort mig.

Jätte bra, längtar efter fortsättning

Kapitel 3

En vecka hade gått. Det var fem spelare kvar. Monstret var en av dom. Han hade dödat så många. Jag vill inte att han kommer hem. Mamma kollar bara på honom och pappa jobbar bara. Allt var hemskt. De brydde sig verkligen inte om mig. De gav mig inte mat de pratade inte med mig. Det knackade på dörren. En kvinna kom in och började ställa frågor. Tror ni han kan vinna. Ja svarade alla. Är ni stolta. Ja sa mamma. Ja sa pappa. Han är riktigt ducktig och vi kommer nog se honom igen. Kvinnan vände sig om till mig och räckte fram mikrofonen. Är du stolt över din storebror lilla vän? Nej! skrek jag. Monster han är ett frucktansvärt monster! Jag sprang därifrån med gråt. Jag vill aldrog se honom igen. Kvinna sprang efter mig. Vet du var det här är för tävling. Jag skakade på huvudet. Jag bryr mig inte. Samuel är redan ett monster, Jag vill ha tillbaka den gammla Samuel men det får jag aldrig. Kvinnan öppnade munnen men mamma tog tag i henne. Hon är för liten fattar du väll. Varför låter du henne tuítta då? Det gör jag inte jag kollar sjäöv medans hon gör något annat. Vadå frö något. Inte vet jag kastar boll. Mamma märkte mig aldrig. Jag har suttit och kollat och går förbi mamma flera gånger och hon har inte märkt mig. Jag hatar dig! skrek jag år mamma. Hon brydde sig verkligen inte. Du är den värsta mamman som finns! Jag sprang till mitt rum och hoppade ut genom fönstret. Jag vände mig om och såg att mamma pratade lungt med kvinnan. Jag passerde en stor tvplattform som visade iterljuvn. Gillar din dotter dig? Ja självklart. Varför sprang hon då iväg. Det gjorde hon inte. Jo det gjorde hon. När? Nyss hörde du inget. Hon skrek att du var den värsta mäniskan någonsin och han sprang iväg. Nej det hände aldrig jag la aldrig märke till det. Hon sa också att hon inte gillade det Samuel gjorde. Jag älskar att han är en mördare. sa mamma. Men min dotter har inte gjort något sånt. Hon brydde sig inte. Jag sprang in i rådshuset och bad att få högtalarvikrofonen. Mamma jag hatar dig sa jag. Jag var där hela tiden men du la aldrig märle till mig. Du är den värsta personen som finns! Du hör säkert inte det här för att du är för upptagen för att bry den som när jag sprang iväg. Jag gick ut och såg interjuven. Hörde du det? Vadå? Hon pratade i högtalaren. Nej det gjorde hon inte. Jag sprang in igen. Jag sjuåriga Emma finns inte mer skrek jag. Jag sprang till en klippa och hoppade ut för den. Jag behövdes inte.


Orora er inte hon dör inte! Nästa del kommer snart

Jätte bra, men tänk på ett hon bara är sju år, ett tips, men det var jätte bra ändå

ella potter jag vet att hon bara är sju år men efter allt hon fått uppleva vet hon inte vad hon ska tro. Hon flippar licksom ut vill säga. Det känns som om hon inte behövs. Hon ör också ett mycket moget barn som inte brukar vara rädd. Slutet kanske ni inte gillar för det är typ en annan värd efter döden men läs

Kapitel 4

Jag ville hem. Jag låg i en jordhög och kund inte röra mig. Jag viste inte varför jag hoppade. Jag var ju sju år och viste inte att jag skulle skadas. Jag såg en tv med Samuel. Det var två kvar. Jag såg honom prata och kameran fångade upp det. Det här är inte mitt rätta jag. Jag villa bara hem till min familj. Emma om du ser det här. Jag ska försöka vinna för dig min underbara lillasyser. Det här är en tävling som huvudstaden gör. Jag vill inte göra det här men jag måste. Jag måste för att träffa dig igen. Min syster sa han. Min bror sa jag. Det började bli mörkt. På tvn så såg jag Samuel slåss mot den sista spelaren. Han vann inte. Han var borta. Tvn stänngdes av och jag sommnade. Jag vaknade av att jag hörde något. Jag hade sorg inom mig. Mycket sorg. Samuel! skrek jag. Samuel! Jag grät så mycket. Min Samuel. Jag förstod nu det gjorde jag. Dom i huvudstaden var så hemska. Att ta min bror ifrån mig. Han var inget monster. Jag var trött av utmattning och ett ben var brutet.Tvn slogs på och repricen på interjuven kom upp. När jag såg mig själv säga att han var ett hemskt monster så grät jag. Samuel du är inget monster sa jag och jag slöt ögonen.

Jag vaknade i en skog och hade rena kläder på mig. Jag hörde barn som skrattade och lekte. Jag öppnade ögonen. Jag kände i mitt ben. Det var inte brutet längre. Då kollade jag uppåt. Samuel! Samuel stod där framför mig. Han hade vita kläder på sig. Han var så vacker. Jag kramade honom. Samuel vad jag har saknat dig. Han log. Jag har saknat dig också men vad gör du i Boldor. Vad Boldor? Här där vi är. Jag hoppade ut för en klippa. Ingen brydde sig om mig. Han klappade mitt huvud. Vet du vad det är för dag idag. Nej. Det är din åttaårsdag. Jag är ju sju. Nej idag fyller du år. Gör jag? Ja. Ska vi bo här Samuel sa jag när vi närmade oss ett hus. Ja sa han och log. Huset Var vitt med bruna bjälkar. Det var ett gulligt halmtak som såg tät ut. Huset hade ett kök, ett badrum och ett rum med två sängar. Det var fint. Vi gick ut och Samuel höll på med en skylt. Det stod Samuel Od på den. Han ändrade så att det stod syskorna Samuel och Emma Od. Jag ändrade. Det stod Syskorna Samuel Mod och Emma Od. Han ändrade den igen. Syskorna Mod. Vad sa jag. Det är du värd sa han. Du trodde på mig. Jag kramade honom. I hans öra viskade jag några ord. Du är inget monster. Jag älskar dig.

Slut

Det var ett jätte bra slut

Tack för komentaren. Jag kommer att göra en fortsättning om deras liv i Boldor. Emma är tio år i den och Samuel är arton och de kommer att upptäcka något. Den kommer heta Boldos hemlighet och kommer nog ut senare idag. Den kommer att var många fler kapitel i den. Håll utskik!