Min novell!

Jag var på skrivarläger i somras och vi fick i uppgift att skriva en text som utspelar sig i Nacka Forum. Tänkte lägga upp min

-----------------------------------------

Nacka Forum (Jag är redo, är du?)

Tick, tack, tick, tack
Jag tittar på klockan. 14.30. 30 minuter kvar. Nervositeten gör mina ben till gelé. Magen känner jag överhuvudtaget inte. Jag räknar timmarna i huvudet. När åt jag senast? De närmsta dagarna har jag knappt ätit nånting, jag har både fasat och längtat efter den här dagen. Jag får det till 16 timmar sen jag senast åt. Det är bäst jag stoppar i mig nånting.

Jag reser mig häftigt upp, tar tag i min jacka och börjar gå i riktning mot restaurangerna. Jag studerar menyerna en stund men ingenting tilltalar mig särskilt. En kvinna med ett småbarn går förbi mig. Kvinnan ser stressad ut och drar barnet efter sig. Barnet håller i en glasstrut och har chokladglass i hela ansiktet. Jag styr stegen mot godisaffären, det är inte så långt dit. Väl därinne köper jag en snickers och aftonbladet. Över en stor bild på Anders Behring Breivik står det med stora bokstäver: Breivik skjuten i rättsalen. Kul för han, tänker jag och vecklar upp min snickers.

När klockan slår fyra i viker jag ihop tidningen, slänger godispapperet och går till mötesplatsen. Elin står redan där. Hennes mun spricker upp i ett brett leende när hon ser mig och avslöjar 28 vita tänder. Resten av tiden förefaller som en dröm. Jag drar henne till mig, kysser henne på munnen. Hon undrar vad jag vill, jag tar hennes hand och leder henne mot en avskild plats på parkeringen. Kanske inte världens bästa plats kanske, men det är enda stället där man får vara någorlunda ifred.

Asken slår mot benet. Hon tittar på mig, väntar. Det är bara att sticka ner handen i fickan och ta upp den. Jag försöker tala men tungan känns som sandpapper. Jag är redo, jag är bara så orolig att hon inte ska vara redo. Elin börjar bli otålig nu, hon undrar nog om jag är sjuk eller något. Jag tänker på vad brorsan sa igår; ”du är trettioett för tusan, bit ihop och var en man.” Långsamt stoppar jag ner handen i fickan, tar upp asken och sjunker ner på knä. Elins ögon blir stora och hon slår händerna för munnen. Plötsligt är all min oro borta, och det är med stark röst jag säger:

”Vill du gifta dig med mig?”

jättebra!!