Starships, we ment to fly [SV]

Jao hejsan på er! Tänkte göra en liten berättelse här ^^

Titel: Starships, we ment to fly
Språk: Svenska
Typ av text: Berättelse
Antal kapitel hittills: 7
Färdigskriven: Nix
Rating: PG-12, men du bedömer själv vad du tål.
Beskrivning: Alex Johnson, 15, går sista året, nian. Hon har ända sen hon varit liten fått allt hon pekat på och levt livet som en prinsessa. Hon har nu drömmen om att bli stjärna, och genomlider skolan för att komma fram till sitt mål. Fast såklart, livet i nian blir inte den dansen på rosor hon växt upp med. Kompisar, rykten, killar, drömmar, fester, skratt, tårar, krossade hjärtan...

Prolog:

Nian. Sista och hårdaste året. Jag hade lovat mig själv att inte låta det gå i överstyr som åttan, utan ta det chill. Jag visste redan nu att det var för mycket begärt, men värt en chans? Dessutom, det var sista chansen att få Jakob. Jag tittade upp mot skolbyggnaden med böckerna i min famn. Nu gällde det. Efter nian, då kunde jag hoppa av den förbannade skolan, sticka till LA, få skivkontrakt och troligen få med Jakob på köpet. Jag drog ett djupt andetag och klev in på skolan.




Låter det bra?

Det låter AWESOME!!

JätteBra!
Meer!
Känn dig *bevakad*

Underbart!!

Låter rawenclawsome!

Yay några läsare! Här kommer första kapitlet!


Kap 1. När läraren gör det dummaste valet

Jag öppnade dörren till klassrummet och gick in med mina klackar klapprande i golvet. Jag var tidig, det var bara jag och läraren i rummet. Jag kastade en blick mot talvan där våra placeringar står skrivna, ja vår lärare bestämmer fortfarande var vi ska sitta, sjukt eller hur? Hur som helst, jag satt nu längst ner det högra hörnet... ensam. Och Jakob satt bredvid Alice, min totala ärkefiende. Hur bra som helst. Jag satte mig besviket på min plats och kollade ut genom fönstret.
''Alex?'' harklade sig Sebastian, vår lärare.
''Ja?'' sa jag ointresserat.
''Jag hoppas att du inte har något emot att du sitter ensam.'' sa han vänligt. Vad skulle jag svara?

Jo alltså, jag hoppades som en galning på att du skulle placera mig bredvid Jakob, så jag kunde komma närmare honom eftersom det är min sista chans att bli ihop med honom innan jag drar till LA och blir känd, för att inte tala om att han nu sitter bredvid min ärkefiende, som dessutom vet att jag gillar honom efter en omgång sanning eller konka och nu gör allt för att bli ihop med honom bara för att reta mig. Jag har inget emot det alls.

Jag himlade med ögonen för mig själv.
''Nej då, det är lugnt.'' sa jag med ett leende. Sebastian såg nöjd ut och satte sig vid katedern igen. När han hade ryggen vänd mot mig så gjorde jag en grimas. Alice kom in och tittade på tavlan. Hon log elakt mot mig och satte sig på sin plats. Något som faktiskt piggade upp mig lite var att Jakob inte alls såg nöjd ut när han satte sig bredvid Alice, något som hon märkte. Även om dem satt 4 bänkar ifrån mig hörde jag hennes falska fnitter. Perfekt start på skoldagen.

Efter ett tag var alla samlade, utom May såklart. May är klassens bad girl och är, såklart, ihop med klassens bad boy Jonatan. May kom alltid försent, Sebastian har gett upp med att få henne att förstå att hon måste komma i tid.
''Ja välkomna hit till ert sista år här. Jag hoppas att alla har haft ett skönt sommarlov. Någon som har en speciell händelse att berätta om?'' Jag himlade med ögonen. Hur gamla tror han att vi är? Ingen räckte upp handen.
''Jaha okej. Som ni säkert vet så betyder nian en hel del krav och förväntningar. Blir man inte godkänd i något ämne så måste man gå på sommarskola, inga undantag i år och...'' Sebastian fortsatte babbla på om vem-vet-vad, så jag började kolla in resten av klassen. Det är typ det enda positiva med att sitta längst bak, man kan stirra på folk utan att dem märker det. Lovisa hade piercat näsan, Gustav hade klippt sig riktigt kort, Angel hade blonderat sig och man skymtade ett ärr på Lukes axel. Jag visste redan varför. Han hade varit med i en billolycka, och hade fått ett riktigt djupt sår i axeln. Annars såg klassen rätt normal ut. Min blick dröjde sig vid Jakob. Var det bara jag, eller satt han oroligt nära Alice? Jag sökte efter tecken på att dem hade något på gång, och märkte knappt hur May kom in i klassrummet och slog sig ner. Jag måste tappat bort tiden, för plötsligt var det rast.

Nästan direkt utanför dörren blockade Alice min väg.
''Nämen hej Alex, hur har sommaren varit? Fått ditt skivkontrakt än?'' frågade hon elakt. Jag suckade när hennes slavar, förlåt, kompisar dök upp bakom henne. Gabriella och Tracy tittade på mig med armarna i kors.
''Nej inte än. Har du börjat mogna än, eller måste jag vänta några år till?'' Jag hörde några busvisslingar bakom mig och log nöjt.
Och Alex får sista ordet!. Jag gick ut ur skolan och satte mig på en bänk. Några killar hade börjat spela basket, och Jakob var bland dem. Lovisa satte sig bredvid mig. Har jag nämnt att Lovisa är min bästis?
''Snygg piercning.'' sa jag till henne. Hon log.
''Tack!'' sa hon strålande. Sedan vände hon drömmande blicken mot Luke.
''Är han inte underbar?'' suckade hon. Jag betraktade honom. Jo visst han var snygg, men han var inget jämfört med Jakob.
''Han är väl okej. Ni passar.'' sa jag och såg hur Anton gjorde ett mål. Jakob var tydligen i samma lag, för han gjorde High Five.
''Ska vi kolla om vi kan vara med?'' frågade Lovisa plötsligt.
''Va?'' sa jag direkt.
''Ja. Då kanske vi kan fånga in lite coolhets-poäng.''
''Men tänk om vi failar? Då är vi typ hatade för evigt. Dessutom kan jag inte spela i dem här klackarna.'' mumlade jag.
''Kom igen!''
''Kej då.''

Killarna såg rätt så förvånade ut när vi gick fram till dem.
''Kan vi få testa?'' frågade jag och log det gulligaste jag kunde. Jakob ryckte på axlarna.
''Sure. Fånga.'' sa han och kastade bollen till mig. Jag fångade den, till min lycka, utan problem och vände mig mot korgen. När jag bribblade fram till korgen tänkte jag på hur det skulle bli om jag gjorde ett riktigt snyggt mål.

''Wow det där var ju fantastiskt!'' sa Jakob imponerat.
''Det där? Äsch det är inget.'' sa jag oberört men log. Jakob tittade gillande på mig. Jag kastade bollen till Lovisa, som också gjorde ett fantastiskt mål. Luke gick fram till henne. Dem pratade ivrigt med varandra men jag hade bara ögon för Jakob. Han log mot mig och gav mig den mest perfekta kyssen.

Okej, kanske lite väl omöjligt men ändå. Jag studsade bollen några gånger innan jag satte den. Målet blev faktiskt rätt så snyggt. Precis när jag skulle kasta tillbaka bollen till Jakob så förstörde någon alla mina chanser att få min lilla fantasi uppfylld.
''Det där var ju bara amatörmässigt.'' sa Alice och stod med armarna i kors. Jag kastade bollen till Jakob som fångade den, och vände mig mot Alice.
''Jaha, mitt problem eller?'' frågade jag.
''Ja, för det ser urlöjligt ut.'' Jag slängde lite prövande med mitt hår och tittade irriterat på henne.
''Jag ser fortfarande inte varför det angår dig.'' sa jag otåligt. Alice tvekade. Jakob ställde sig mellan oss.
''Snälla, inga cat-fighter.'' suckade han. Jag hindrade inpulsen att räcka ut tungan åt Alice och log mot Jakob.

Rasten ringde in, och Alice gick mot bilden medans jag styrde stegen mot musiken. När jag väntade utanför ställde Jakob framför mig.
''Snyggt mål du gjorde.'' sa han. Jag fick en känsla av att han var nervös över att prata med mig. Men varför i hela friden då?
''Tack.'' sa jag enkelt i brist på annat.

Blev det för långt? owo

Jättebra!
AWESOME! ♥

Jättebra!
Mera

SUPERAWESOME!! Du är SUPERDUKTIG på att skriva!

Btw, det var absolut inte för långt!

Neij, inte alls!
Perfect!
Meeer!