Min novell! (BEHÖVER AKUT HJÄLP MED TITEL!!!!)

Hejsan!
På svenskan skriver vi noveller, jag har skrivit klart, renskrivit min novell och allt, behöver bara en titel! Nu ber jag er mugglisar att hjälpa mig att komma på en titel till denna novell!!

-------
Jag minns det så tydligt, trots att det är över ett år sen.
En ganska lång, rödhårig tjej fick ordet.
- Mitt namn är Viktoria och jag ska börja i den här teatergruppen. Sa hon och log ut mot teatergruppen som tittade på henne med nyfikna ögon. Det var som att hela världen stannade upp då mina ögon mötte hennes och redan då började mitt hjärta slå fortare, som det gjort varje gång jag sett henne efter det.
Viktoria och jag blev snabbt vänner, för mig var hon mer än en vän, men det visste förstås inte hon om.
I mitt sms-utkast fanns ett sms om mina känslor för henne.
’’Viktoria,
Enda sedan vårat första möte så har jag haft känslor för dig. Inte vanliga vänskaps-känslor, utan kärlekskänslor.
Jag vet inte vad det är med dig, ditt röda, perfekta hår? Eller dina underbara, gröna ögon? Något var det i alla fall som fick mig att falla pladask för dig.
Jag förstår om du inte vill vara vän med mig efter att ha fått veta det här. Jag vet ju att du inte är intresserad av tjejer, och jag har försökt att inse att jag inte har någon chans. Men jag kan inte släppa dig, inte bara sådär.
Ta hand om dig.
Liv.’’
Flera gånger hade jag varit nära att trycka på ’’skicka’’. Egentligen skulle det vara enkelt. Bara ett knapptryck, och mina känslor för henne skulle finnas i hennes inkorg. Varenda gång jag var nära att skicka iväg sms:et så sköljde en våg av ångest över mig. Tänk om hon inte gillade mig tillbaka? Eller om hon inte ens skulle svara? Tänk om hon inte skulle prata med mig igen, eller undvika mig? Nej, den chansen vågade jag inte ta.
Jag gick ut ur mitt lila-tapetserade, lavendeldoftande rum och drog fötterna mot köket. I vårat kök satt mamma vid köksbordet och kikade upp från en tidning när jag släpade fötterna mot vattenkokaren. Suget efter te hade slitit i mig hela kvällen och äntligen skulle jag få stilla det. Just när jag hällt upp en kopp med te och börjat röra mig mot mitt rum igen så stoppade mamma mig.
- Liv… Mammas röst var allvarlig.
- Jaa…? Svarade jag och tittade in i hennes allvarliga ögon.
- Du har verkat väldigt nedstämd på sistone… Jag och pappa är lite oroliga över dig… Har det hänt något..? Mammas röst var lidande och jag vände snabbt bort blicken. Jag svarade inte, utan lämnade tyst rummet.
Klart att jag var nedstämd! Jag var obeskrivligt kär i en tjej som inte hade en aning om mina känslors blotta existens! Jag suckade djupt och jag försökte kontrollera alla tankar som snurrade runt i mitt huvud. Jag var verkligen förvirrad. Hur skulle jag göra? Tårarna började trycka, men jag höll inne dom.
Jag sträckte mig efter mobilen och klickade in på sms:et om mina känslor för Viktoria och utan att tveka så tryckte jag på ’’skicka’’.

"Nykomlingen"? "SMS:et" ?

Något med skicka?

Typ "Bara att trycka?" eller "Varför så svårt?" kanske...

"Om du bara visste" kanske? Eller "Den jag är"?

annars kan du ta något med skicka

Tack för hjälpen alla!♥♥

Har du bestämt dig?