Resan [SV]

Så okej, här är en liten berättelse av mig xD
Om ni vill att jag ska skriva mer får ni gärna kommentera, och skriv också vad ni tyckte ^^

--------
"Alley"
Alley vaknade med ett ryck.
En av pigorna knackade på hennes dörr.
"Frukosten är klar" sa pigan.
"Jag kommer" svarade Alley, och rösten var alldeles hes efter att ha sovit så länge.
Det var lördag, vilket datum hade Alley ingen aning om.
Hon satte sit upp i sängen och gnuggade sig i ögonen. Hennes hår var rufsigt och tovigt.
Alley reste sig upp och gick in i badrummet för att göra sig i ordning.
20 minuter senare sprang hon ner för de tre trapporna och gick sedan in i matsalen.
Som vanligt var maten framdukad och klar.
Alley satte sig på en stol och en av pigorna serverade henne frukost.
Alleys mor och far hade som vanligt redan ätit.
"Det blir lektion om en timme, jag vill att du har bytt om tills dess. Vi har en speciell gäst här idag." Alleys mor hade kommit in i matsalen, och nu stod hon vid dörren och tittade mot Alley.
Alley skulle precis svara då hon kom på att hon hade mat i munnen, och nickade därför istället till svar.
Hennes mor fnös irriterad och försvann sedan ut ur rummet.
"Du vet vad din mor tycker om sådant betende Alley" sa en av pigorna.
Alley nickade igen och tryckte i sig en sista macka innan hon sprang upp på sitt rum igen.
Hennes föräldrar hade försökt uppfostra henne bra, få henne att lära sig hur en fin dam beter sig, men Alley kom aldrig ihåg allt de lärt henne.
Hon försökte så gott hon kunde, men det var svårt.
Alley drömde om att en dag få lämna huset och resa i världen, men det gick inte för hennes framtid var redan planerad. Hon skulle gita sig med Carl-Henrik, den äckligaste och hemskaste person hon någonsin kunnat tänka sig, men hon hade inget val.
Alley skakade på huvudet och bytte om till klänningen någon, troligen hennes mamma, hade lagt fram till henne.
Två pigor fick hjälpa henne att spänna korsetten och snart satt klänningen på plats, hårt åtsittande.
Hon fick håret uppsatt och fick bära en massa olika smycken.
Hon hatade det.
Men ändå fick hon stå ut med det så hennes föräldrar skulle bli nöjda.
"Glöm inte bort att vara artig mot din gäst Alley" sa en av pigorna till henne och log.
Alley log stelt tillbaka och gick sedan in i balsalen för att möta sin gäst.

Jag läser den :d jag tkr den verkar intressant ^^ ett tips bara, försök byta ut Alley mot andra ord ibland så de inte säger hennes namn så ofta ^^ inget super viktigt men det ger mer liv till berättelsen

Låter intressant... Jättebra hittills

Cara- Tack C:
Skrev den lite snabbare än vad det var tänkt, så små grammatik fel och andra fel är ofc med.
Brukar nog vara mer noga med det där med namen ^^
Tack ändå C:

LauraTree- Man tackar ^^

Onda skräddaren vad bra det skall bli kul att läsa och ingen orska, hoppas du inte tog det på fel sätt ^^

Cara- Nej nej så klart inte ♥
Det blir ju lättare för mig att förbättra mig då du ger tips och så ^^

Onda skräddaren vad bra ♥ man vet liksom aldrig med folk xD och jag ger gärna tips

Cara- Haha nä vissa uppskattar det inte C:
Fortsätt du med det ^^

Onda skräddaren precis, egentligen behöver man både ris och ros ^^

haha det lär jag nog göra xD det är liksom så som ajg är xD

Pigorna öppnade dörrarna in till Balsalen och Alley steg in.
En bit bort stod hennes mor en och en till person och pratade.
De vände upp huvudena och log mot henne.
Alley log tillbaka men hennes leende stelnade.
Det var Carl-Henrik.
Alleys mor såg att hon tvekade och försökte därför med hjälp av att stirra surt mot Alley få henne att le normalt igen.
Men Alley kunde inte.
All hennes kraft gick åt till att fortsätta gå fram.
Snart stod hon framme hos hennes mor och Carl-Henrik
"God Afton min sköna Alley" sa Carl-Henrik, tog Alleys hand och kysste den.
Alleys mor log förtjust, men Alley själv försökte hålla tillbaka kväljningarna hon fick.
Carl-Henriks hår var tunt och nästan grått, hans näsa var sned och han var kort och ganska kraftig.
Alley var nästan 15 cm längre än honom.
"Jag bjöd in Carl-Henrik så att ni skulle kunna träffas en gång till, det gick ju inte så bra senast..." Alleys mor tittade menande på henne och Alley tittade ner i marken.
Hon mindes precis vad som hade hänt.
Carl-Henrik hade försökt kyssa henne och hon hade blivit rädd och kastat innehållet i sitt glas på honom. Sedan hade hon rusat iväg och gömt sig i skogen i några timmar.
Hennes klänning hade blivit förstörd, men det gjorde inte henne något.
Fast Alleys mor och far hade blivit förbannade.
"Ska vi gå då, Alley?"
Hon ryckte till och vaknade upp ur sina funderingar igen.
Carl-Henrik log mot henne och visade upp sina bruna tänder.
Alley försökte ignorera det och log sedan tillbaka.
Han tog hennes arm och de gick ut ur balsalen.