FF - 365 Dagar

Titel: 365 Dagar
Språk: Svenska
Antal kapitel hittills: 1... (men det ändras ju)
Färdigskriven: AAh långt ifrån!
Rating: PG-12 (Typ, kan förekomma allt ifrån svärord till mord...)

Emmony och Mimmi är tvillingar men de vet inte om det; inte än.
Emma har setat isolerad på ett mentalsjukhus sen hon var sex år, medans Mimmi har left ett lyxigt liv tillsammans med en rik fosterfamilj helt ovetna om varandra. Otroligt nog stöter de på varandra och tillsammans börjar de utreda vad som egentligen hände natten deras föreldrar försvan...

Ska jag börja?

Tror den här tråden ska vara i kreativitetsforumet i stället

Den låter spännande :3

Den här verkar ju jättebra! o.o
Börja!

JA BÖRJA!

låter super, börja!!

börja!!!!

Kör på!

Kapitel 1 – Emmony
Man kan få böter av något så litet som att parkera fel. Stjäl man något värdefult kan man få fängelse. Om en minderårig misshandlar en fyraårig flicka till döds får man sitta inlåst på Arizona Maximum i runt 30 år.
Sjuka kan få hjälp. Men det kan inte jag. Inte längre.
En förnuftig människa skulle ha sagt: ’Allt kommer att bli bra.’ En snäll och godhjärtad person skulle hålla om än och säga: ’Oroa dig inte, du är trygg nu.’ Men när jag för tio år sedan blev inlåst här fanns det ingen som tröstade mig. Ingen som höll om mig.
Till en början fick jag regelbundet mat, två gånger om dagen, men efter drygt en månad fick jag mat en gång om dan. Nu har jag tur om jag får mat mer än fyra dar i veckan. Ibland tror jag att de glömmer bort mig.
När man säger ordet ”mentalsjukhus” så skulle jag, i alla fall, tänkt på ett stort hus med vita rum och koridorer. Men så är det inte här… här är rummen minimala hålor med betongväggar som är fuktiga av kondens och smutsiga av mögel. Madrasen i den så kallade sängen är trasig och sönder ruttnad av ålder. Det lilla galler försedda fönstret är sprucket och när det regnar/snöar fryser jag nästan ihjäl.
Jag sitter på det kalla golvet och stirrar på mina händer. Smala, smutsiga fingrar på en ärrig handflata. Ner bitna naglar och trasiga nagelband. Jag vet inte hur jag ser ut. Herre Gud! Jag vet inte ens vilken ögonfärg jag har. Men egentligen bryr jag mig inte. Det ända jag vet om mig själv är att jag har röd-brunt midjelångt hår, att mitt namn är Emmony Hawk (Emma, Em) och att jag är 16 år. Inget mer.
Jag kan inte skriva eller läsa. Jag kan prata men det gör jag aldrig. Varför ska man prata med en vägg? Meningslöst.
När jag var nio år fick jag en rumskamrat (cellkamrat) som hette Nalanda. Det var inget fel på henne. Hennes föräldrar var judar, men Nall gillade inte deras tro. Hon sa att den var konstig och att hon inte ville. De skickade henne hit för att de trodde att de var djävulens barn och inte deras. Men efter ett halvår på ett ungefär försvann hon. Jag ville så gärna tro att hon blivit fri, att hennes föräldrar hade ändrat sig. Men jag visste bättre. Hon är död.
Det är det som händer här. Om man inte blir frisläppt så blir man dödad. Sorligt. Men det är livet. Så är det bara.
Jag reser mig upp och tittar ut genom fönstret. Solen skiner (för en gångs skull) och fåglarna kvittrar. Det är ovanligt. I alla fall här.
Knack
Knack
Två knackningar. Mat. Jag tar upp filten från sängen och går fram till dörren. Jag öppnar en liten lucka i den, lindar filten runt händerna och öppnar en lien lucka i dörren. Där inne står en rykande bricka med en grå och smaklös gegga på. Jag tar ett stadigt men försiktigt grepp om kanterna. Hättan från brickan bränner igenom filten och jag biter ihop för att inte skrika. Jag ställer ner brickan på golvet för att den ska svalna.
När jag ätit upp ställer jag tillbaka brickan i luckan och sätter mig under fönstret igen. Jag tänker på Nall, på hennes glada leende, djupblå ögon och blonda hår. Hon gav aldrig upp, slutade aldrig tro. Hon är den ända som någonsin brytt sig om mig. den ända som inte behandlat mig som smuts.
När solen går ner somnar jag på golvet med filten runt mig och tankarna uppe bland molnen.
------------------------------------------------------
Hoppas att det var ett bra första kapitel! Kapitel två kommer senare idag!

ÅHHH VAD BRA!!

Det var ju helt ASBRA!!♥